Mitt nya motto!

De senaste dagarna har jag umgåtts med fina vänner och lagat massa mat. Vänner och matlagning är verkligen den bästa terapin. (Och sex.)

Otroligt vad att ändra om saker kan förgylla livet också. Häromdagen möblerade jag om i köksskåpet (yes har bara ett, compact living kallas det), skafferiet och kylskåpet. Kändes toppen! Var en enda röra förut.

Har även fallit för grupptrycket och skaffat mig en instagram så nu kör vi!

Jo... Det är väl så. Tydligen. Helt otroligt att jag överlevt trots hur jag mått. Trots hur de knuffat ner mig gång på gång. Och alltid försöker knuffa ner mig och så många gånger jag stått emot och inte fallit. De gångerna jag föll klamrade jag mig fast och tog mig upp igen.

Nu är jag här. Lever, kan skratta, ha kul, och tänka bra tankar. Är bara lite rädd för hur det skulle bli om jag TILLÄT mig själv tänka på allt. För det är så jag tar hand om mig själv nu, genom att inte tillåta de tankarna komma. Ibland nuddar jag vid dem, ruskar om mig och slänger iväg dem så långt jag kan. Vill inte minnas, se eller höra. Så gör jag. Och jag är så pass bra på det att jag inte vet om det verkligen är det jag gör eller om jag helt enkelt har kommit över det. Inte helt än såklart, men en bit över. En rätt stor bit eftersom mitt liv är som det är nu. Såg heeeeelt annorlunda ut för bara 5 veckor sen.

Inga idioter ska få sabba mig.
Om inte för nåt annat så endast för att jag inte vill ge dem det. Vill inte ge dem vinsten. Alla som knuffat mig är förlorare, för jag ligger inte kvar.

Jag är här, jag är glad, jag är stolt över mig själv, jag är tacksam för allting! Sant är det. Vill leva mitt liv för min skull tills jag dör en normal död. Inte leva i sorg och ångest pga andra och sen också dö pga andra. De "andra" är låga människor som det är synd om.

Jag låter kanske nere nu och texten ser djup och "emo" ut haha. Men det är absolut inget sorgligt med det här inlägget, snarare tvärtom! Kortfattat hade jag också kunna skriva "I kick ass" helt enkelt.

I kick ass.

Igår var en dag full av humörsvägningar och en dag som förde nåt riktigt gott med sig tillslut ur det dåliga.

Jag är inte konstant ledsen nu längre som jag var förut. Det har börjat skifta och det kan skifta på 2 minuter. Lite jobbigt men såklart bättre än att vara nere non stop.

Började dagen med att äntligen få tvätta! Det behövdes verkligen. Sen var planen att jag skulle till Svalöv och gå på beatlesfest med Ellen. Men var heldeppig och hatar att vara en partypooper så jag bestämde mig för att inte gå.

Sen hörde Mickan av sig och sa att de skulle chilla med spel och middag. "det kanske vore nåt" tänkte jag och försökte ta mig i kragen. Men det gick inte.

4 andra vänner var upptagna, det fanns ingen att ringa. Klockan var ju nästan 1 också.

Fick senare mitt tredje ryck hittills. Mitt första var att kapa håret. Mitt andra var att möblera om min lya. (har även gått ner 3,5 kg, visserligen inte med avsikt men det är också en nice förändring) Och när klockan började närma sig 1 inatt tänkte jag HELT PLÖTSLIGT "näe. Vad fan sitter jag här och deppar ner mig för? Jag borde va ute och ha kul som alla andra! Ska jag låta nån annan få trycka ner mig så pass djupt att jag inte ens kan ha roligt längre? Fan heller! Det är lördagkväll!"

Så fortsatte det en stund, jag blev arg på mig själv och sa tillslut (ja, högt för mig själv) "men ryck upp dig nu! Om andra kan så kan väl du också?!"

Jag tänkte på min vän Sidney som åkte till uppsala reggae festival helt själv där jag träffade henne, och bestämde mig för att gå ut, själv! Till debaser som hade hiphop kväll. Eller jag trodde det skulle va hiphop men var visst blandat. Men väldigt bra.

Det är så fel att tänka "man kan ju inte gå ut själv" och egentligen är det konstigt att jag pratar om det som om det är värsta grejen men för mig var det det, jag kände att jag tog ett steg som person och ur den smärre skit jag befinner mig i. För jag skulle aldrig gjort det förut.

Träffade så härliga människor, speciellt Londonkillen. Och hade väldigt roligt! Alla blev lika förvånade över att jag var där själv haha och sa att "wow jag önskar jag också kunde va sån" (och killarna fick typ boner). Precis som jag tänkte när Sidney berättade samma sak. Gör det bara! Det kändes så bra att göra nåt för sig själv liksom.

Den här kvällen fick mig även känna hur jag älskar Malmö. Jag älskar att jag bor här. Jag älskar att jag flyttade från karlshamn så fort jag fick chansen som var min plan i stort sett hela livet. Det är det bästa jag gjort!

Ska bli kul att se vad som blir nästa ryck. Känslan "jag har inget att förlora" är awesome!!!

Jag under mitt plötsliga tagg-tillstånd

I figured it out. The question that every person is asking at some point in their life, I have the answer. We ask ourselves, we ask God, we ask other people: What is the meaning with life?

Think about it. The biggest reason. The moment when we feel alive the most. That moment is when we are feeling: love.
Picture the happiest moments of your life. In all of them there's love!

There is no greater feeling than love. And there's nothing more undescribable than love. Nothing is more beautiful and nothing is stronger.. Than love! The love for life, the love for other people. Nothing fills us up more. Nothing makes us happier than love.

I was about to write nothing makes us unhappier too. But it's not the love itself that makes us unhappy. 'Cause love can only make us happy. What really makes us unhappy, when we think it's love, is disappointment and betrayal. Evil. And it happens when we've loved the most. So never regret loving someone, because you've got no reason to. Be thankful.

Therefore, the reason to live is to love. Because it's the greatest gift we have as humans. So the reason for humans to live life to the fullest must be to love!

And if it isn't love, than what is it? You tell me.

I know the meaning of MY life anyway. There's no doubt. It's love.