Det känns som jag bromsas. Och kvävs.

Behöver andas och utvecklas.

Befinner mig helt fel. Vill inte ha sånt runt mig och i mitt liv.

Behöver komma upp på den nivå jag egentligen är på men jag hålls nere av skit.

Kvävs. Känner mig som en flöjt som pluggas igen.

Jag ska säga er att på min gata i stan, där kan man gå vart man än ska för att allt ligger bakom hörnet.

Så är det inte här på landet. Här är det MINST 3 km till allt. Utom till Konsum i Asarums "centrum" men där kostar ett litet paket bakpulver 18 kr(!!!).

Nu var det inte det jag skulle babbla om egentligen utan tänkte mest bara upplysa er om hur jäkla lång tid det tar att storstäda ett hus. Det här huset är inte ens stort. Det blir inte många ungar för mig sen kan jag tala om. Och nån katt eller hund blir det inte heller, fy vad de smutsar och hårar ner allting!

Jag städade i 3 timmar igår och över 4 timmar idag och har väl gjort ungefär hälften nu, ska fortsätta imorgon. Jag kan inte förstå varför någon skulle vilja uppfinna heltäckningsmattan och att den blev poppis. Och framför allt inte hur den FORTFARANDE är standard i England! Blä! Let go of the 70's mates!

Men grejen är, trots att det är jobbigt, och trots att det tar lång tid att storstäda (storstäda för mig innebär typ flyttstädning, så fatta att jag har dammsugat ALLT, skurat ALLT och inte bara en gång och tagit ut och piskat grejer) så tycker jag om det! Jag gillar att se hur nåt som är smutsigt blir rent. Nu låter det som att jag har en fetish men riktigt så illa är det inte.
Men att storstäda och sen ta en dusch.. Ahh älskar den känslan!

Icke att förglömma min glädje när jag upptäcker att "how clean is your house" går på TV. Får typ en kick!

Förstår inte människor som vill bo smutsigt! HUR STÅR NI UT???

Det enda jag verkligen inte gillar alls är att diska. Det är så förbaskat tråkigt och omständigt och så måste man göra det minst en gång om dagen. Ska lätt unna mig en diskmaskin i framtiden.

Puts på er!....
/The Städmaster

..Dansa på kanske? Annars hade det antagligen bara hetat golv, utan dans.

Så då undrar jag varför personer som inte vill dansa ställer sig på dansgolvet? Är det inte då man ska hänga typ i baren?

Har aldrig förstått det här med att inte vilja dansa när man går ut och festar. Säger inte att det är nåt fel med det, men jag förstår bara inte eftersom jag själv älskar stt dansa och det är just därför jag går ut.
MEN... Det finns ju inget mer glädjedödande än att vara i sällskap (vad gammaldags det lät) med någon/några som är just en sån/såna som inte vill/vågar dansa när man själv bara vill släppa loss.
Man kan ju inte bara gå och dansa själv eller med nån annan för då är man osjysst. Och man kan ju inte släppa loss helt med nån som pretty much bara står där. Jag har provat, inget att rekommendera för man känner sig bara väldigt fånig. Vilket den andra personen säkert också gör. Måste dock se väldigt roligt ut.

Ju mer jag tänker på det här desto mer frustrerad blir jag. Så jag ska sova istället.

Adieu

Jag undrar varför jag ofta känner att jag vill sätta mig ner med olika personer och verkligen tala dem till rätta. Lugnt och sansat och länge tills de verkligen inser vad de håller på med. Ibland känner jag även för att ta tag i deras huvuden och banka dem mot en vägg tills de fattar.

Men det är fascinerande att det hjälper inte. Det skulle inte hjälpa. Det spelar ingen roll om man förklarar en sak 10 000 gånger för vissa för de fattar ÄNDÅ inte.

Undrar varför det är så. Tänk att man kan vara så himla olika som människor. Och undrar hur det går till, det måste vara nån del av hjärnan som typ är blockerad av nån anledning?
Diagnos: Blockad.

Hade helt glömt bort hur kokande hett mitt rum här i mormors och morfars hus blir en solig sommardag.

Ska man öppna fönstret och släppa in lite svalka, eller ska man hålla det stängt för att INTE släppa in skräckfilms-insekterna? Jag tror de lever ett alldeles för gott liv här på landet för de är ju för tusan i jumbo-storlek. Finns en sort som ser ut som en mygga men som är ca 5 cm lång. Då har jag inte räknat med gadden som är typ 3 cm. MONSTER, kallar jag det!

Får helt enkelt öppna en stund och sitta vakt med flugsmällarn i högsta hugg och ett extremt skräckinjagande ansiktsuttryck. Då kanske de inte vågar sig in. Å andra sidan tror jag de vädrar min rädsla från ca 5 kilometers avstånd. Hur kommer det sig annars att VARJE gång jag är ute med vänner så kommer alla insekter raaaka vägen till mig?! Samma sak när jag sitter på altanen här med familj. Speciellt mygg och getingar! "För att du är så söt"-förklaringen är bara bullshit, de där monstren vill se mig död.

Igår var jag ute och gick en väldigt lång runda och gick bland annat i kvarteret där jag levde mina första år och i skogen där jag lekte extremt mycket. Det kändes jättekonstigt, som att åka tillbaks i tiden!

Vissa saker hade ändrats men det mesta såg precis lika dant ut. Fick mitt första myggbett för i år, på rumpan, eftersom jag blev tvungen att kissa i skogen.

Nu ska jag gå ner till morfar och se vad han pysslar med. Sen ska jag antagligen lägga mig i trädgården och fortsätta slappa.
Morsning!

När min älskade mormor dog var det EN enda person som ringde mig varje dag och frågade hur jag mådde, lyssnade på mig, lugnade ner mig när jag var hysterisk/fick panikattacker, tröstade mig när jag grät, uppmuntrade mig och pratade med mig tills jag ville sova. Det var min pappa och ingen annan.
Han tog t o m ledigt från jobbet i några dagar och åkte till mig i Malmö efter att begravningen och allt hade varit. Går inte att beskriva hur mycket det hjälpte mig och hur mycket jag alltid kommer att vara tacksam för det.

Jag växte upp utan min pappa. Inte förren det här året kände jag att han verkligen är min pappa på riktigt. Jag är så himla glad för det. Jag har en pappa nu! Morfar har ju alltid varit som min pappa och kommer alltid att vara men de är ändå två olika personer och då blir det ju två olika saker liksom. Två olika band.

Väldigt personligt inlägg känner jag nu. Men jag har ju inte så värst många läsare så skitsamma.

Jag är så otroooligt glad för att min pappa har ett så stort och fint hjärta. Han bryr sig verkligen och han kan skilja på rätt och fel. Jag vet att många tänker "öh det är väl en självklarhet?" men tro mig... Det är det verkligen inte. Nu när jag känner att jag behöver prata med nån så ringer jag nästan alltid pappa. Och jag vet att jag kan ringa precis när som helst.

Han bryr sig verkligen! Han börjar gråta när han ser mig gråta ibland. Han FÖRSTÅR vad jag menar och om han inte gör det så försöker han i alla fall. Han ger verkligen råd och han vill verkligen mitt bästa. He's awesome!

Obs: Jag har inte glömt att jag bad några vänner att inte ringa när mormor gick bort. :) Så är självklart inte sur för att ni inte ringde. Däremot blir man ju fundersam över de som inte ens frågade en enda gång hur jag mådde eller inte ens hörde av sig alls. Dvs de som vet vad min mormor betyder för mig. Men men människor är olika, som min pappa brukar säga.

Inte en jävel.

The funniest thing about men is that they are always and constantly stupid enough to actually believe that women are stupid. It doesn't matter how many times they get busted, how much we tell them that WE KNOW, they still stay the same, sticking to the same shitty plan, fucking up in the very same ways over and over again. Thinking that their girl won't find out, and if she finds out she'll believe his lies or forgive him. Maybe the first time she will, maybe even the second, but it doesn't matter coz the point is eventually she WILL leave. "But she stayed with me for ten years" yea and then what? SHE LEFT.
And when she says "ok I believe you" and chooses to stick around a bit more, it does not mean that she actually believes him and still trusts him and still wants to be with him forever. Lol no.
It means "I know what you did bitch" and then she starts to plan how to do the breakup in the best way for her advantage. She might do this subconsiously. Because that's how we women work. If we don't do it consiously, we do it subconsiously. Somehow we always know the truth, one way or another.

The only thing that's slightly more funny... Is that even after she left... Even then, the man still think she's stupid somehow. So he still denies his mistakes. Still.

Even a whole explanation like this one won't make them realise. It's like it's in their DNA.

Honestly, and I am a very honest person, I see right thru almost all men. Yes I do. That doesn't mean that I'm rude or have an attitude against all men. I just see right thru them and see them for what they are. And I know men don't believe me or any other girl when we say this. But that doesn't change the fact that I see right thru all of them. Or the majority I should say. But the ones I don't see right thru I doubt. And a lot of times I pity them for being men.
I'm not saying that all men are straight up shitty people in general. But when it comes to how they think about women and how they are with women.... Ojojoj.

Until a guy proves to me that I'm completely lost about this (my grandfather doesn't count, he's beyond awesome), this is how it is. And so far I've been proven right a lot of times. They all just confirm.
And it's not like I've been with thousands of men who've all been shit. I've only had a couple relationships and a few dates who were all shit, and that's because I'm a picky one but it appearently doesn't help. Don't even wanna know how many assholes some girls have gone thru.. Puuuh. But in my calculation are friends experiences, parents experiences, and a whole bunch of other peoples experiences.

The way I see it all of those cannot be coincidences.

Just to make one final thing clear.. This post is not all about cheaters, if that's what you're thinking. There are so many things that men lie about and so many fucked up things that they do that doesn't involve cheating. Although that one seems to be their favourite... Which they're obviously not even good at. Sad.

Att en man närmare 30 som ej tagit studenten, ej har ett riktigt jobb, blivit av med sitt körkort, ej har en egen lya samt har ett prickat brottsregister har mage att se ner på mitt liv.... Är ju faktiskt bara komiskt, eftersom jag är betydligt yngre och har en egen förstahandslya, ett heltidsjobb och inte bara har tagit studenten utan dessutom med bra betyg. Mitt brottsregister är även i högsta grad prickfritt.

Det blir ju liksom inte logiskt att en person som man inte kan se upp till ser ner på en?
För att ha varit en person med stor risk till att typ dö är jag väldigt nöjd med mig själv och mitt liv. Önskar ibland att jag vore smartare så att jag kunde rädda världen. Men jag har ju ändå ca 60 år till på mig att bli smartare så det är ju inte kört än.

Bör nämnas att personen är proffs på att slåss och valde att använda detta för att "utmana" mig. Personligen ser jag inte riktigt någon utmaning i det hela eftersom jag är väldigt klen. (För att ge en bild kan jag säga varg vs ekorre.) Och är det ingen utmaning kan det ju heller inte bli någon vinst. Så pass smart är jag så jag fattar det. Men kanske beror det på att jag har nåt som kallas "hjärnceller" som inte är så sönderknarkade, vad vet jag.

Jag trodde ändå att "slå nån som är mindre" var känt som fegt och skämmigt, men det är visst inte alla som har den kunskapen.

Det här tycker jag är extremt intressant. Jag menar, vad skulle han vinna på det? Jag undrar verkligen hur han tänkte i det läget. Det hade ju inte förändrat nånting. Möjligen att han sjunkit i värde några steg till. Det skulle ju va det i så fall.

Kanske skulle det till och med leda till min fördel, har hört att man kan få rätt mycket i skadestånd om personen blir dömd. Och eftersom hans brottsregister inte är rent ökar det ju risken för att bli just dömd.

Men men. Det finns många dumma människor här i världen. Kolla hur den ser ut liksom. Det är just såna här människor som gör den pissig.

Det är bara att tacka Gud för att det å andra sidan finns de som har tillräckligt mycket hjärta för att vilja sprida gott och tillräckligt mycket hjärna för att inse att gott är bättre än ont.

Peace, love and understanding säger jag bara.

Skrev nyss 10 sidor för hand i min dagbok, har numera smärta i tummen. Vilket gör det här lite jobbigt eftersom jag bloggar från mobilen och alltså skriver med just den tummen, men vad gör man inte för sina läsare.

Saknar mormor så fruktansvärt mycket och imorgon åker jag till morfar. Jag ska krama och pussa honom så mycket jag orkar och bara vara med honom. Längtar!

Sen ska jag på min lillebrors student och känna mig som en gammal mossig stubbe och äta väldigt god mat.

I övrigt kan vi ju hoppas på att vi får en somrig juni framöver utan "15 grader" och regn och hagel. Även att det inte kommer in några getingar/ollonborrar/flygande långbenare/andra monster i mitt rum hos morfar eftersom jag har utvecklat en allvarlig fobi som antagligen kommer leda till hjärtinfarkt samt att jag blir känd som "hon som skriker på nätterna" i Asarum.

Nu är det ljust ute igen, tror det betyder läggdags. Ciao!

Här är världens bästa. Vi mot världen.