HEJ MITT VINTERLAND
Kära tider vad mycket snö! Och jag vet att ni är vana vid att höra mig klaga på den, eftersom jag ogillar den skarpt. Men jag ska göra er snopna genom att säga: Åh så mysigt det var idag när jag gick till biblioteket och det var superduperkallt och jättemycket snö och julpyntade fönster längs vägen. Det knäppte i isen på ån och snön föll tung från grenarna. Jag hade byltat på mig massa kläder så frös inte ett dugg förutom om kinderna och öronen. Extremt hög mysfaktor!
Så just idag, inte alla dagar (tro mig), men just idag trivs jag som bara den med att det är vinter!
Står där emot fast vid att mörkret som vintern alltid tar med sig är det värsta. Stör mig på det. Man hinner ju knappt släppa en fis innan dagen är försvunnen!
Längtar tills jag har ett hus som jag kan julpynta. Då ska jag göra som jag och min älskade mormor alltid gjorde. Vi köpte vitmossa och gjorde ett litet sagoland i en ljusstake, med små tomtar, flugsvampar och nypon. Eller var det nypon? Näe.. Små röda bär. Hjortron? I vilket fall... Och så tände vi första ljuset, första advent. Då visste man att det snart var jul. Sen kokade vi knäck och la julduken på bordet, bytte de vita ljusen i lampan till röda, satte tomtar lite här och var och bytte till julgardiner. Och så julstjärnorna och ljusstakarna såklart. Sen satt vi där och fikade med morfar.
När jag blir stor vill jag vara som min mormor. Alltid så ordentlig och totalt genomsnäll. Hon tror gott om allt och alla och vill ALLA väl. Hon är minst lika fin som en sån där julängel. I mina ögon tusen gånger finare. Så osjälvisk och sympatisk, så intelligent och harmonisk. Pedagogisk, rolig... Bäst. Det roligaste med mormor var att hon var så trendig. Beställde alltid något fint till sig och mig när klädkatalogerna kom. Målade mina naglar och kammade mitt hår. Inte för att jag bad henne, inte för att hon var tvungen. Utan för att hon själv tyckte att det var så roligt. Jag skulle kunna skriva en hel bok om min mormor.
Jag saknar alla hennes berättelser, gamla historier och minnen. Jag saknar att kunna prata med henne om vardagliga saker. Jag saknar att ha roligt med henne och se på när hon och morfar driver med varann. Jag saknar min mormor Brita.
Världens bästa mormor och världens bästa morfar.
Fy sjutton vilken lyckost jag är egentligen!
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
En dikt av Viktor Rydberg som min mormor tyckte så mycket om :)
AH!
Visst är det väl frustrerande när man har ett skrik inom sig som bara vill ut?
Allt annat man behöver göra får man göra förr eller senare, som skratta, gråta, slå på något, sjunga lite grann (det kan man inte heller göra fullt ut särskilt ofta)... Men man får aldrig skrika.
Man får verkligen ALDRIG skrika. Hur mycket man än vill!
Var tvungen att få ut det på nåt sätt så pillade ihop den här. Inget speciellt men det kändes faktiskt LITE bättre efteråt. Kan även symbolisera gapskratt eller en hög ton i en sång? Haha! Borde sätta lite färg på den. Orkar inte nu dock, absolut sovdags!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
OBLIVIATE
...Dobby :'(
Önskar att den där formeln, Obliviate, hade funnits på riktigt ibland. Just nu t ex.
Det är så konstigt med mig och musik. Ibland är verkligen det enda jag vill göra att lyssna på musik. Det enda jag känner för. Och när jag väl hittar den/de "rätta" låten/låtarna så känns allt liksom bättre. Som en lättnad!
Känner iaf att jag kommer behöva den här helgen big time! Ska bli skönt :)
NÅGOT NI INTE VISSTE OM MIG:
Jag lyssnar på klassisk musik.
Ganska ofta faktiskt!
Men eftersom jag inte är stereotypen som lyssnar på klassisk musik så suger jag på att kunna allt som har med det att göra. Jag kan 0 om det. Vet endast två namn som ingår i det: Mozart och Beethoven. Så för det mesta blir det filmmusik, som t ex Harry Potter. Helt underbar musik att lyssna på! Nicholas Hooper heter konstnären till många av dessa fina verk.
Ja.. det var nog allt jag hade på hjärtat inatt.
Hoppas jag drömmer nåt nice.
OM GRÄNSER
Helt ärligt nu. Allting har en gräns (förutom rymden men vi tar inte den diskussionen nu). Och när man går över gränsen förvandlas alltid situationen till en helt annan.
Jag gillar gränser, de leder nästan alltid till nånting bra.
T ex om man är väldigt ledsen.. Så blir man så otroligt ledsen att man tillslut inte orkar vara ledsen mer. Då vänder tankarna sig, i de flesta fall (tack och lov) till något annat, mer positivt. Man tänker om och lär sig att börja leva och vara glad igen för man ser annat positivt i livet.
Eller om man är så jävla förbannad att man kokar. Antingen kan det bli genom chock så att man går från 0-100 på en sekund. Eller så går det sakta men säkert ditåt för att man blir mer och mer arg över något som tillslut exploderar i total ilska. Sen när man når gränsen och man flippat ur ett tag så är det precis som om man vaknar upp från nånting eller kommer ut ur dimman. Man ser helt plötsligt saken på ett HELT annat sätt. Man kan skratta åt det!
Och sen är man så glad att det är över. Ungefär som med en mardröm fast mycket mer verkligt. Såklart, eftersom det är i verkligheten och inte i nån dröm :P
Samma sak med besvikelse. Ibland kan man vara så djupt besviken att det aldrig kommer försvinna, man kommer alltid vara besviken. Men det finns ändå en gräns för det också, för man kommer trots allt till en gräns då besvikelsen inte tar upp ens tankar längre. Man är helt enkelt bara besviken, men man mår inte dåligt av det längre.
Ahh.. Så glad att det finns gränser! Tänk om de inte funnits, då hade man aldrig kunnat gå vidare.
Och kom ihåg... Det som inte dödar er gör er starkare.
Cartman ♥
HEJ BLOGGEN
Och ikväll kände Ellen att hon inte fått nog av mig så hon kom hit och kollade på en väldigt konstig film. Jag tror faktiskt inte att vi nånsin har sett en "normal" film ihop. Den heter Where the wild things are. Ehm.. ja.
Efter filmen youtubade vi massa roliga videobloggar. Skrattade så jag tappade andan!
I say no more.
TATTOO 2
Hmmm.... tricky.
INSIKT
Att från början släppa in en idiot där emot, kan man inte alltid hindra. För man vet ju inte alltid från början om personen faktiskt är en idiot eller inte. Men när man fått reda på det så är det bara att hitta ett sätt att utesluta personen igen. För ens eget bästa.
Jag har rensat ut quite a few idioter från mitt liv redan. Och det jag vill säga är väl att jag tycker att alla andra borde göra lika dant. Man har absolut ingenting att förlora på det utan det finns endast vinst.
Så, nu känner jag för att säga en jätteamerikansk replik...
Go out there and kick some serious ass!!!
PÅ MIN GATA I STAN
Moooooooooooooooooooooohahaha.
In other news, runt klockan 3 inatt vaknade jag (ja, jag sov vid den tiden! TÄNK VA!!) av ett KRAS. En fönsterruta hade krossats. Inte bara en vet jag nu, utan flera. Inte min egen då, utan de som är i rummet mitt emot mitt vilket nu är Thaimassage.
Kan låta läskigt men det finns faktiskt en väldigt rolig grej med det, och det var att jag vaknade med ett "WHAT THE FUCK!?!?!?!?!" hahahahahaha. Jag pratar för mycket engelska nu för tiden....
I alla fall.. Min första tanke var att det var en kruka som välts, fråga inte varför. Sen tänkte jag "inbrott". Funderade på om jag skulle ringa polisen. Funderade på att ringa hyresvärden (världens bästa hyresvärd) som bor i huset bredvid. Men istället väntade jag 20 min på att nåt skulle hända, blev för trött och somnade om.
Fick nyss veta att det var ett "hatbrott" (ja, vad ska man kalla det?) mot kvinnan som har Thaimassagen. Tydligen hennes exman som fortfarande är kär i henne. Hahaha. Nej man ska inte skratta för han är ju onekligen ett psykfall. Men ändå.
Jag tänker bara på mitt konstiga beteende. Det KUNDE ju varit ett inbrott! Och där låg jag halvnäck och väntade på att nåt skulle hända!? Tänkte först skriva "typiskt svennebeteende" men det är det ju inte för ett typiskt sådant är ju att ringa polisen för minsta lilla. Men ändå ett typiskt "sånt händer inte mig"-tänkande. Hahah... Liksom, om man hör en ruta krossas utanför sin dörr så borde man bli rädd och ringa nån. Men inte Jennifer. Hon somnar om istället. Hahaha.
Men... den här gatan är ju flippad.
Nu ska jag lyssna på min nya spotifylista som jag love. Den heter Can you dig it!? och jag delar härmed med mig av den.
Jag vet, visst är jag en riktig bad-ass? Redo att bekämpa ondskan på egen hand!
JAG KISSAR PÅ MIG!
Har för övrigt haft en riktigt, riktigt, välbehövd, rolig, nice helg. Säga vad man vill om USA och amerikaner men ibland är de ju bara för underbara. Jag har skrattat så himla mycket!
Nu till dagens titel (ja dagens, tänk att jag bloggar vid en normal tid på dygnet!), för det var nämligen vad jag gjorde idag. Nästan.
Jag var på väg hem och hade en lång stund känt mig kissnödig. Men bara medel-kissig, inte panik. Men plötsligt!!! Plötsligt kändes det som att nån slog till mig på urinblåsan och jag trodde verkligen på riktigt att jag skulle kissa på mig.
Fattar ni hur NÄRA det var och hur hemskt det hade varit? Jag befann mig nämligen på cykelvägen mellan mitt hem och Södervärn när det inträffade. Och den är ALLTID full med folk! TÄNK OM JAG HADE KISSAT PÅ MIG!! Fy fasen! Det är nästan frustrerande för mig just nu att den där repliken "jag kissar på mig!" är så överanvänd att den blivit meningslös. För när man väl menar det så fattar folk inte hur pass allvarlig man är!
Min bror Christian är verkligen bra att ha i alla tillfällen. Jag pratade nämligen med honom i telefon under tiden min kisspanik pågick. Tack vare det kunde jag skrika ut min plåga/rädsla/iver vid några tillfällen. Det hade ju sett lite konstigt ut om jag gått och skrikit rakt ut för mig själv...
Men alltså... näe. Jag kan inte sluta tänka tanken "TÄNK OM jag hade kissat på mig!!". Tur att man bor i Malmö nu för tiden. I Karlshamn hade en sån händelse för evigt suttit fast som en tatuering i pannan på en. Antagligen hade man blivit känd som "hon som kissade på sig". Dvs om nån såg en. Har man tur kan man ju vara alldeles ensam på hela gatan!
Just det. Måste få berätta om min Karlshamns-flashback. I lördags kväll befann jag mig vid Malmös centralstation och det kryllade av det som jag tror kallas för trance-folk. Alla var helt vitklädda och otroligt fulla.
Mitt i all hets kommer det fram en kille till mig. Full och glad som han är ställer han sig och tittar på mig i nån sekund för att sedan ställa frågan...
- Är inte du från karlshamn!?
- Eh, jo..
- JA! Jag tyckte väl jag kände igen dig!
Har INGEN aning om vem killen är för jag kände inte igen honom ett dugg. Efter att han gått var jag tvungen att fnissa lite för mig själv. Det är helt sjukt hur litet Karlshamn är! Är faktiskt förvånad över att jag inte kände igen honom. Måste berott på hans vita klädsel och något vitmålade ansikte.
Trance suger.
Och jag suger på att ta hand om papper. Skulle faktiskt kunna vara så att jag en av de sämsta i världen på det.
Peace!
VÄNTA
Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur stor vänt-delen är i livet. Det känns som den är typ 80%.
Man gör ju inget annat än väntar.
När man pratar i telefon...
"Vänta lite, ska bara smsa"
När man är i telefonkö...
"Tack för att du väntar, det är nu: 37, personer före dig"
När man chattar...
"Måste kissa, brb"
När man kollar på TV...
"Sitt kvar, vi är strax tillbaka!"
När man är på restaurang...
"Ursäkta... URSÄKTA. Nu har jag väntat på min soppa i en timme..."
När man ska ta bussen...
"Linje 8 mot centralen: 13 min"
När man ska ta tåget...
"Ett meddelande till alla resenärer som ska med tåget mot Karlskrona, tåget är inställt pga tekniska problem med en av vagnarna"
När man ska utbilda sig...
"Utbildningens längd: 7 terminer"
När man söker jobb...
"Vi hör av oss"
När man är hos doktorn...
"Varsågod och sitt ner så länge"
När man står i kassan...
"Varför ställde jag mig i den här kön..."
När man är kär...
"VARFÖR RINGER HAN INTE!!?!?!!?"
När man har förspel...
"Men.. jag vet ju att jag har en här nån stans"
När man är gravid...
1) Jaha. Bara 9 månader kvar nu...
2) MEN KÖÖÖR DÅ!
3) Snälla kom uuuuut..
4) 30 timmar senare: Snälla kom uuuuut..
När man tvättar...
"Nä, du skojar. Slowmotion-maskin!"
När man ska möta en kompis...
"Var är du?"
När man streamar...
"Loading..."
Ja, detta är bara några av alla vänt-tillfällen i ens liv, och tänk hur många gånger man väntar på samma sak! Näe, vet ni vad... Jag hatar att vänta!
FRI-DAG
Redan fredag igen. Tro det eller ej men veckorna går så fort när man är arbetslös haha. Det är en konstig känsla, för samtidigt går tiden sakta på nåt sätt. Jag vill bara ha ett jobb nu. Vilket jobb som helst som inte involverar bajs.
Lever mitt liv extremt mycket i nuet dessa dagar. Känner mig helt annorlunda, tänk vad mycket som kan hända på bara ett år. Helt galet. Har typ ingen aning om vad som ska eller vad jag vill ska hända i mitt liv och det bekymrar mig inte heller. Vet inte om det är bra eller dåligt. Bryr mig mindre och mindre om vad folk säger och inte säger. Har uteslutit typ alla oviktiga människor från mitt liv. Jag mår fint! Det är så konstigt bara, jag känner mig som sagt helt annorlunda....
Önskar jag vore i Gbg just nu men det får bli en annan gång istället.
Allt känns bara konstigt, men det känns inte dåligt. Bara konstigt. Det känns som precis vad som helst kan hända när som helst, och jag gillar det. Jag känner mig FRI!
That's the word. That's the feeling. Fri.
Älskar att det alltid hjälper att blogga!
Typ som det här, jag fattar verkligen inte varför, för jag har ingen anledning till att göra det men: Jag längtar till julen! Så himla konstigt och annorlunda! Tänk om jag håller på att bli schitzofren....
Ps. Ellen är en fin vän!
