H&M har ju, som alla Karlshamns invånare redan vet, öppnat i Karlshamn.
Den första H&M-butiken öppnades år 1947 så nu tänkte Karlshamns kommun att det var dags att det kom hit (jag är där nu). Tog bara 63 år. Tänk att de nådde ända till Kuwait innan de nådde till Karlshamn. Hehe.

Nu har jag ju ingen aning om detta men det skulle inte förvåna mig om H&M fanns i karlshamn typ på 50-60-talet, samtidigt som det t ex fanns liv i den här stan.

Jag tycker bara att hela grejen är lite komisk...
Ryktet spreds ända till Malmö att folk köade till öppningen i flera timmar och att FOLK SVIMMADE I KÖN.
Alltså.. ingenting i världen kan väl riktigt jämföras med det. Det är verkligen ren komedi. Min spontana reaktion var ju ett gapskratt följt av ett "nämen snälla nån" och sen tänkte jag ungefär "nu har det gått över gränsen".

Nu finns det alltså 2 höjdpunkter på detta året.
1. När H&M öppnade.
2. Östersjöfestivalen.
Nej förlåt, det finns ju faktsikt tre.
3. När Club Mingels dansgolv öppnar.

Det är bra att det börjar "hända lite grejer" i Världens Ände. Jag är glad för det. Men det blir bara så roligt med allas reaktioner. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket snack som går nu.

"Shit brudar vad kul vi ska ha på fredag när dansgolvet öppnar WOHO! Vad ska man ha på sig? Ska inom H&M och se om jag hittar nåt :D"

En annan sak som slog mig idag:
Jag frågade Angelica "ser jag konstig ut eller? alla tittar på mig!!" sen kom jag på att just det, det gör man ju i den här stan. Man glor på andra. Jag hade vant mig vid att folk skötte sin egen business i Malmö. Herregud.

OCH:
Fredric körde mig till stan och släppte av mig vid Väggaskolan eftersom jag skulle till Angelica. 
VAD
I
HELA
FRIDEN
HÅLLER ALLA TJEJER PÅ MED!!?!!??!?!?!??!!?!??!?!?!?!??!?!!?!?!?!?!?!!?!?!?!
Där stod de i sina höga klackar, lockade hår, 6 lager foundation, fejkade skratt och ursäkta men den jävla bonniga dialektjäveln och väntade på bussen. Alla såg EXAKT lika dana ut.
Visst tänkte jag på det när jag själv gick på skolan också men nu märktes det ännu mer när man inte sett det på så länge.

Hur kul kan det vara? De kan inte på allvar tycka att det finns så himmelskt fina killar på skolan att de måste klä upp sig som om de skulle på fest. Och för hela jorden, säg inte "jag gör det för min egen skull" för då kommer jag att kräka bajs.

Ser ni helheten?

Det är synd att Karlshamns helhet liksom suger när det är så fint här, för det är ju fint. Det är allas argument "men karlshamn är ju en så fin stad". Ja, det är fint. MEN MAN STÅR INTE UT!

Ibland tror jag att folket här helt enkelt har en dålig uppfostran.
Ingen visar respekt för någon annan.
Ingen är sig själv.
Och ingen fattar ett jävla skit.

Nu sitter jag här igen, uppe på mitt rum hos mormor och morfar i tystnaden.
Det är på tiden att jag lägger upp en grej som Linnéa (kalasnea.blogg.se) bloggade om i vintras.
Hon beskrev det så fint att jag vill lägga upp det här. Enjoy!

Inatt sov jag över hos Jennifers mormor&morfar. Dem har världens mysigaste vind/rum. Från köket fanns en dörr, en liten dörr som jag trodde var ett skafferi, men öppnade man fanns där en liten, smal trappa upp till ett rum, med ett litet vitt staket så man inte ramlar ner i hålet. I rummet fanns en dörr in i en vind, genom den, så fanns det ett till rum på andra sidan. Alltså Huuuuuuuuuuuuuur mysit som helst!! (om ni vill ha mysfaktor som inte går att slå, besök den magiska vinden!)

Jag skulle vilja ha precis ett sånt rum. Med snetak, lågt i tak, ett litet sött fönster, krämfärgade tarpeter med blommig båd/bod (heter det så?) fina möbler, en gosig säng med massa filtar och kuddar och heltäckningsmatta som är sådär fluffig och varm! :) Jag ska försöka få samma känsla i mitt nya hem som på deras vind, försöka...

Iallafall,

Vi åt Ben & Jerrys raspberry/blackberry och tittade på Blood diamond, jättehemsk film. Efter filmen låg vi i våra sängar och snackade till klockan närmade sig 04:00 på morgonen, tidningen kom innan vi somnade. Morfar Karl-Erik tyckte att jag var en rar tös! Nu sitter jag här framför datorn med en filt framför den finaste julgranen. Jag köpte kravmärkt svart te med smak av blåbär idag, det luktade smarrigt, och ska snart avnjutas. Snön glittar ute och det är så fint att man börjar lipa, nästan. Imorgon ska jag ut i garaget och rota fram alla saker jag ska ha med i flytten, planera, skissa osv, så att det blir perfa! Det ska bli kul! :D

Jag ska också fixa ihop ett fint julkort till min mormor&morfar - Ulla & Lennart. Mormor har varit här nere med nybakade kringlor idag (hjärta)


Det var allt från Linnea, och allt från mig, men ni ska få se en väldigt dålig mobilkamera-bild på rummet först:



Det är inte hela men kameran är för kass i mörker.
Nu ska jag mysa vidare här. Ciao!

Of course you can't do that to a 100%, that would just be too crazy.
Take me for example, I would spend every little penny on travelling. And that's just not realistic ;)
But we really should do it as much as possible.

If you're wondering why I'm writing in english this time, it's because I just got stuck in it. I spent the whole weekend speaking english in Älmhult. Visiting Sidney and Shalini with the company of two other lovely guys, Oscar and Abdul.

We just had such a great time and I wish everybody would have the privilege to meet people as beautiful as these ones. I'm one lucky girl. Other people who needs to be mentioned are Chris and Malin. Just wonderful.
To make the story short: Dancing, talking, laughing, joking, good food, 12 tequila shots, "the tequila team", LOTS OF BEER HAHA, photoshoot, and just lots lots lots of love :) And I'm just gonna add one more thing: Summerjam, here we come baby.


I love my friends in Malmö. And I like Malmö as a city. But when I go to see my family in Stockholm or other friends in other cities I'm starting to wonder if this is the right place for me. I miss so many people. The whole days and weeks and months I'm missing people. It's so sad but still I thank God for giving me all these people to miss.

I wish we all could just agree of one city that we'd all move to. Even in some other (warm) country if you'd like. But a problem with that is that all of my friends aren't friends with eachother, you know. So whatever happens I'm still gonna miss several friends. But still.. is Malmö the place for me? Tough question.

Wow... I haven't written this much in english since those weird english-lessons in school. Haha!
I bet I suck as well, my excuses.

There's extremely much that I don't know right now but I know one thing and that's that I'm going to bed in.... 1 minute. Bye!

Okej, jag tror jag har bestämt mig och jag kom fram till det svaret som jag nog visste innerst inne att jag skulle komma fram till. Tack till er som skrev så bra kommentarer :D

Man måste tänka realistiskt, man kan inte bara gå på känsla vare sig det är magen eller hjärtat man känner med. Man måste använda hjärnan lite också. Men det finns ett uttryck som heter "don't dream your life, live your dream" eller nånting i den stilen.

Man lever bara en gång. Varje gång man hör det så tänker man inte riktigt. Men man lever verkligen bara EN gång. Man är bara 20 en gång, man är bara 25 en gång, man är bara ung en gång. Och jag tror man ångrar sig om man inte gör allt som man KÄNNER för att göra nu. Med måtta alltså, men så mycket som möjligt.

Jag tror det är därför man ser så många i 40årsåldern tappa greppet. Det måste ju finnas en anledning till att 40årskrisen är så känd. Det är då man märker "OOPS jag är inte ung längre.. men jag har ju fortfarande inte gjort det här, och det där!". Jag tycker det är bra att den krisen finns för annars hade man kanske inte fattat förren man är 80+ och då är risken stor att det är för sent.

Alla som känner mig vet att jag kan grubbla på saker i en evighet. Det är väl det som händer när jag försöker reda ut om man ska använda hjärnan eller hjärtat. "Jag vill göra detta, men TÄNK OM...".
Och om jag ska klargöra detta utifrån mina egna erfarenheter så har jag nog oftast gått efter hjärtat... tror jag. Och det finns inte många saker jag ångrar som jag har gjort. Typ inget... Nej inget faktiskt!
Där emot finns det några saker jag ångrar att jag INTE gjort. Och det kanske är de gångerna jag gått efter hjärnan...

Man är rädd för att göra en massa misstag. Men om det är ett misstag vet man ju inte förren efteråt. Och om man då inte testar så kan man lika gärna gå miste om nåt helt underbart. Och även om det visar sig att det var ett misstag, så har man utvecklats, man har fått en erfarenhet, och kanske fick man ändå ut något positivt från upplevelsen, några fina minnen eller nya vänner man mötte på vägen.

Man undrar om man ska gå efter hjärnan eller hjärtat och sen är det magen som avgör vilket det blir. Så känns det. Som min klasskompis kommenterade på förra inlägget om detta så handlar det om psykologi: jaget, detet och överjaget. Det är hjärtat, magen och hjärnan. Allas vår käre Sigmund Freud har räknat ut detta.
 
Det känns som att jag har kommit ungefär en fjärdedel på vägen av min drömlista.
Ett problem med att följa sitt hjärta är att det är svårt att göra det helt ensam. Människor har olika drömmar och olika vägar och just nu känns det väldigt ensamt på min väg. Om jag vill följa mina drömmar måste jag antagligen göra det helt själv, och att vara ensam är ju inte en del av mina drömmar direkt... Jag får grubbla på detta ;).

Pengar är ju också en begränsning men man får tänka att det bara är en tidsbegränsning och inte nåt som omöjliggör drömmen. Pengar går att jobba ihop.

Lyssna till ditt hjärta!

Varenda ord. Kunde lika gärna varit jag som skrev låten damn it.

Running around I can't get through my days
Thoughts of you just keep consuming me
I thought I could do it but now I see
that you're not mine, and I was wrong to think you'd change, yeah

I wish you could stay with me another day
I wish I could change your mind and make you stay
'Cause I, I'd give anything to hear you say
"I'll be loving you eternally"
Your love is wicked

Tears on my pillow 'cause your love is wicked
Cry me a river 'cause your love is wicked
Friends come around and say your love is wicked
But the kisses wah yuh get, don't you know it's wicked?

Wait for your call 'cause your love is wicked
Can't sleep at all 'cause your love is wicked
Pain in my heart 'cause your love is wicked
By the loving wah yuh get, don't you know it's wicked?

Baby I loved you from the very start
Even though I knew that you would break my heart
And I couldn't resist the way you touch me baby
Was I a fool, to think I'd play nothing but two?

I wish you could stay with me another day
I wish I could change your mind and make you stay
'Cause I, I'd give anything to hear you say
"I'll be loving you eternally"
Your love is wicked

Tears on my pillow 'cause your love is wicked
Cry me a river 'cause your love is wicked
Friends come around and say your love is wicked
But the kisses wah yuh get, don't you know it's wicked?

Wait for your call 'cause your love is wicked
Can't sleep at all 'cause your love is wicked
Pain in my heart 'cause your love is wicked
By the loving wah yuh get, don't you know it's wicked?

Wah me a go do fi get ovah you?
Anybody have a remedy or a cure?
Someone call a doctor or emergency crew
'Cause me carry feelings fi you, fi you, fi you

Wah me a go do fi get ovah you?
Anybody have a remedy or a cure?
Someone call a doctor or emergency crew
'Cause me carry feelings fi you, fi you, fi you

Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked

Your kissing, your hugging
Your loving, your sexing
Oh my baby I am missing you

Tears on my pillow 'cause your love is wicked
Cry me a river 'cause your love is wicked
Friends come around and say your love is wicked
But the kisses wah yuh get, don't you know it's wicked?

Wait for your call 'cause your love is wicked
Can't sleep at all 'cause your love is wicked
Pain in my heart 'cause your love is wicked
By the loving wah yuh get, don't you know it's wicked?

Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked

Your kissing, your hugging
Your loving, your sexing
Oh my baby I am missing you

S K J U T M I G

Vill bara sova bort allt men det är inte kul när man alltid vaknar igen.

Minst en gång i veckan ser man någon som inte har lärt sig hur man drar upp sina byxor. Eller hur man använder ett skärp, eller underkläder för den delen?

Jag undrar verkligen innerligt: Drar det inte? Speciellt nu på vintern, DRAR DET INTE KALLT? Hur kan man inte känna att man visar rumpestumpen?

Personer som man nån gång ser visa rumpan brukar även vara personer som inte gör det vid bara just det tillfället, utan det är liksom en vana för dem av någon anledning. Det driver mig till ännu en fråga: Varför upplyser inte personens vänner/familj om nakenheten? De skulle ju verkligen bara göra personen (och resten av mänskligheten) en tjänst!

OCH: HUR kommer det sig att blicken alltid lyckas hamna just precis där? Man vill ju inte se eländet!

Detta är ett mysterium på riktigt.

Till alla er rumpvisare där ute: SKÄRP er! <--- höhöhö

Idag är det 20 år sedan jag föddes. I'm no longer a teen.
När man fyllde 17, 18, 19 så kändes det liksom inte speciellt mycket. Men nu känns det!
Jag känner mig gammal. Jag går liksom mot 30!

Jag har bara 10 år på mig att fixa allt man ska fixa innan man blivit 30. Typ barn :O herregud.
Nä. Mitt första barn får bli när jag är typ... 31.

Dagen har i alla fall varit bra. Jag fick cash av mormor och morfar och en finfin klocka av mamma.
Fint väder fick jag också. Sen åkte jag tåg från karlshamn till malmö och när jag kom hem stod mickan och linnea och höll på med hemlisar i köket.

Det visade sig vara hemlagad pizza som jag suktat efter i månader och ett jättestort paket som jag inte ens anade vad det var. Det var en juicepress! Det har jag velat ha jättelänge! Tänk att kunna göra sin egna juice... mmm.

Har fått fina grattis via samtal, sms och facebook.
Från jättemånga fina personer och jag är jätteglad för allt!

Men det va en person som lovade att inte glömma min födelsedag som ändå glömde den och jag stör mig som in i helvete på att jag bryr mig. Men men. Oooooooooooooooooooooooooooorkar inte vara ledsen mer. Orkar inte låta en person dra ner mitt humör när typ 60 pers drar upp det. Men hur mycket man än önskar att man hade en Off-knapp på kroppen så finns den tyvärr inte där.

Orkar inte ens att jag nyss skrev nåt om det för dagen har varit BRA.

Fast igår natt drömde jag att han ringde. Jag drömde det typ 15 gånger och varje gång vaknade jag och tänkte "NEJ". Somnade om och drömde samma skit igen. Suck.

Off/Delete/Escape. Nån av de knapparna hade varit prima att ha.

Men men! Tiden läker alla sår och tiden går ju tydligen SUPERSNABBT. Känns som det var igår jag fyllde 14.

Mannen är den nya kvinnan. - Jag älskar den meningen för det finns inget sannare påstående. Tillochmed de killar man tycker framstår som manliga, tillochmed de är pussys. Igår var jag med Ida och vi kollade på "The Ugly Truth" och ja, den skulle liksom lika gärna kunna heta just "mannen är den nya kvinnan" för det var det den bevisade.
Det låter lite fel att säga att en amerikansk komedi kan bevisa nåt men beviset var hur perfekt den stämde in på verkligheten och att jag och Ida satt och skrek "DET ÄR JU SANT!" hela tiden.

Se den.

En fråga: Finns det nån kille med äkta självförtroende? Obs ÄKTA självförtroende. När det gäller tjejer alltså. Ni fattar?
Om nån annan skulle ställa den frågan till mig skulle jag helt enkelt svara: Nepp.
För jag har aldrig träffat en sån.

Tillochmed jag har bättre självförtroende när det gäller killar. TILLOCHMED JAG. Damn it.

Jag ska berätta hur det är:

1. Antingen är de så osäkra att det skriker om det. Ja ni vet, säger fel saker vid fel tillfälle, ställer konstiga, pinsamma frågor och typ svettas och sånt. Hela den grejen. LITE är normalt men nu menar jag hela tiden. Alltså en mes.

2. Eller så är de så osäkra att de har ett påmålat, tjockt lager självförtroende aka en stämpel i pannan där det står SVIN. Dessa killar är såna som vi tjejer ofta beskriver som "han VET OM att han är snygg". De är alltid dåliga i sängen men de har intalat sig själva att de äger, av nån konstig anledning. Ju fler tjejer som inte vill träffa dem igen desto osäkrare blir de och desto tjockare blir det påmålade lagret. De skryter alltid.

3. Och sen finns det de som man faller för för att man tror att de har ett normalt fungerande självförtroende vilket utrstålar manlighet, vilket är det man faller för som tjej. (om man är en man-tjej och inte en pretty-boy-tjej, då faller man nog oftast för killarna under punkt 1) MEN de har en dold osäkerhet som visar sig när det kommer till kritan. De fegar ur. Och när de gör det så säger vi tjejer "typiskt killar".

And that my friends, is the ugly truth. Hahahah..

Allvarligt talat, fan vad tragiskt det är. SÅ svårt är det inte att charma en tjej!!!!!! Bara vara sig själv. Sitt avslappnade, normala själv. Är man det så charmar man alltid nån tjej som passar en till slut.
Inte hålla på och tro det ena och det andra och fucka upp hela grejen. AH.

Jag vet inte hur många gånger nån kille har sagt/gjort nåt som endast framkallat ett enda stort frågetecken i mitt huvud. Man bara.. "men...? va..? varför...? VA?!"

Till alla killar: WHAT IS WRONG WITH YOU PEOPLE?!??!!
Åh vad jag önskar att de läste min blogg.

Jag älskade en grej som Ida sa till mig igår: "Säg till honom såhär 'ta inte detta för personligt, jag säger inte detta för att va taskig. Men du är lite mesig.'"
Hahahahahahahaha. Tänk om världen hade varit så perfekt att man hade kunnat säga så till en person utan att situationen blev konstig och jobbig.

Det hade blivit såhär: Han hade tagit illa upp och kanske frågat "vad menar du med det?" sen hade man varit tvungen att ge exempel som krossar det lilla lilla självförtroendet han hade kvar. Om han fortfarande ens hade velat fortsätta konversationen så kanske han hade frågat vad han skulle göra annorlunda. Då blir det att man säger åt honom hur han ska vara och då kommer det inte naturligt och han hade bara blivit ännu mer nervös när han skulle göra det. Det finns bara en sak detta kan resultera i, hur det än går och det är: AVTÄNDANDE.

Avtändande. That's the word.
Osäkra killar är SÅÅ avtändande.

Hahahaha detta är ju hopplöst. Fy vad deprimerande.
Jag välkomnar jordens undergång. 2012 here I come.

Detta skulle ju inte bli en personlig blogg men den planen är ju körd för längesen så lika bra att köra vidare.

För alla er som undrar om jag fortfarande är deep down in the shit så är svaret ja. Ja ja ja.
MEN (som han i let's dance brukar säga) jag är så tacksam för alla som hjälper mig!
Jag är så sjukt glad över att jag har så många fina människor i mitt liv som verkligen bryr sig. Hade jag inte haft er så kan jag lova att jag hade legat i en kista nu.

Alla fina vänner och mina fina fina finaste syskon. Jag önskar att ni kunde förstå hur mycket ni betyder för mig men det går inte att beskriva. Jag älskar er. Och ni är de som vet att jag inte är en sån person som säger det utan att verkligen mena det. Så FATTA :)

Tusen tack. Verkligen. Allt är skit men tack vare er så känns det lite lättare.

Ett litet specialtack till Mickan, min roomie också för att hon är den som faktiskt har fått stå ut med det mesta av mitt lipande, efter mig själv då. Nu är jag väldigt glad att jag inte bor ensam.

Kuriosa: Inte första kvällen för då fattade jag inget, men andra kvällen lipade jag oavbrutet i 4 timmar tills jag somnade. Bara bröt ihop. Och det första jag gjorde så fort jag vaknade va att lipa oavbrutet i 2 timmar till.
Det är rekord, och jag har ändå lipat väldigt många gånger i mitt liv. Men detta är rekordet av alla rekord (kan hända att det finns nån gång när jag va riktigt liten som slår det men ja) Jag tänkte seriöst tanken "undra om man kan få inflammation i tårkanalerna av att lipa för mycket för i så fall måste detta vara det". Ni skulle sett mina ögon. Ångrar att jag inte tog kort. Jag såg typ inget!

Idag sken solen som en äkta vår här i Malmö. Det kändes nästan som att nån försökte tala om för mig "Hallå Jennifer, det finns fortfarande en värld här ute".

Och det är ärligt talat helt sjukt vilken stark person jag kan vara ibland. Heeeeeeeeeeeeeelt sjukt. Men det är som sagt inte bara min egen förtjänst.

"Ensam är stark" - THAT'S SOME REAL BULLSHIT!