Okej, jag tror jag har bestämt mig och jag kom fram till det svaret som jag nog visste innerst inne att jag skulle komma fram till. Tack till er som skrev så bra kommentarer :D

Man måste tänka realistiskt, man kan inte bara gå på känsla vare sig det är magen eller hjärtat man känner med. Man måste använda hjärnan lite också. Men det finns ett uttryck som heter "don't dream your life, live your dream" eller nånting i den stilen.

Man lever bara en gång. Varje gång man hör det så tänker man inte riktigt. Men man lever verkligen bara EN gång. Man är bara 20 en gång, man är bara 25 en gång, man är bara ung en gång. Och jag tror man ångrar sig om man inte gör allt som man KÄNNER för att göra nu. Med måtta alltså, men så mycket som möjligt.

Jag tror det är därför man ser så många i 40årsåldern tappa greppet. Det måste ju finnas en anledning till att 40årskrisen är så känd. Det är då man märker "OOPS jag är inte ung längre.. men jag har ju fortfarande inte gjort det här, och det där!". Jag tycker det är bra att den krisen finns för annars hade man kanske inte fattat förren man är 80+ och då är risken stor att det är för sent.

Alla som känner mig vet att jag kan grubbla på saker i en evighet. Det är väl det som händer när jag försöker reda ut om man ska använda hjärnan eller hjärtat. "Jag vill göra detta, men TÄNK OM...".
Och om jag ska klargöra detta utifrån mina egna erfarenheter så har jag nog oftast gått efter hjärtat... tror jag. Och det finns inte många saker jag ångrar som jag har gjort. Typ inget... Nej inget faktiskt!
Där emot finns det några saker jag ångrar att jag INTE gjort. Och det kanske är de gångerna jag gått efter hjärnan...

Man är rädd för att göra en massa misstag. Men om det är ett misstag vet man ju inte förren efteråt. Och om man då inte testar så kan man lika gärna gå miste om nåt helt underbart. Och även om det visar sig att det var ett misstag, så har man utvecklats, man har fått en erfarenhet, och kanske fick man ändå ut något positivt från upplevelsen, några fina minnen eller nya vänner man mötte på vägen.

Man undrar om man ska gå efter hjärnan eller hjärtat och sen är det magen som avgör vilket det blir. Så känns det. Som min klasskompis kommenterade på förra inlägget om detta så handlar det om psykologi: jaget, detet och överjaget. Det är hjärtat, magen och hjärnan. Allas vår käre Sigmund Freud har räknat ut detta.
 
Det känns som att jag har kommit ungefär en fjärdedel på vägen av min drömlista.
Ett problem med att följa sitt hjärta är att det är svårt att göra det helt ensam. Människor har olika drömmar och olika vägar och just nu känns det väldigt ensamt på min väg. Om jag vill följa mina drömmar måste jag antagligen göra det helt själv, och att vara ensam är ju inte en del av mina drömmar direkt... Jag får grubbla på detta ;).

Pengar är ju också en begränsning men man får tänka att det bara är en tidsbegränsning och inte nåt som omöjliggör drömmen. Pengar går att jobba ihop.

Lyssna till ditt hjärta!