Nu är jag hääääär!

Kära tider vad mycket snö! Och jag vet att ni är vana vid att höra mig klaga på den, eftersom jag ogillar den skarpt. Men jag ska göra er snopna genom att säga: Åh så mysigt det var idag när jag gick till biblioteket och det var superduperkallt och jättemycket snö och julpyntade fönster längs vägen. Det knäppte i isen på ån och snön föll tung från grenarna. Jag hade byltat på mig massa kläder så frös inte ett dugg förutom om kinderna och öronen. Extremt hög mysfaktor!

Så just idag, inte alla dagar (tro mig), men just idag trivs jag som bara den med att det är vinter!

Står där emot fast vid att mörkret som vintern alltid tar med sig är det värsta. Stör mig på det. Man hinner ju knappt släppa en fis innan dagen är försvunnen!

Längtar tills jag har ett hus som jag kan julpynta. Då ska jag göra som jag och min älskade mormor alltid gjorde. Vi köpte vitmossa och gjorde ett litet sagoland i en ljusstake, med små tomtar, flugsvampar och nypon. Eller var det nypon? Näe.. Små röda bär. Hjortron? I vilket fall... Och så tände vi första ljuset, första advent. Då visste man att det snart var jul. Sen kokade vi knäck och la julduken på bordet, bytte de vita ljusen i lampan till röda, satte tomtar lite här och var och bytte till julgardiner. Och så julstjärnorna och ljusstakarna såklart. Sen satt vi där och fikade med morfar.

När jag blir stor vill jag vara som min mormor. Alltid så ordentlig och totalt genomsnäll. Hon tror gott om allt och alla och vill ALLA väl. Hon är minst lika fin som en sån där julängel. I mina ögon tusen gånger finare. Så osjälvisk och sympatisk, så intelligent och harmonisk. Pedagogisk, rolig... Bäst. Det roligaste med mormor var att hon var så trendig. Beställde alltid något fint till sig och mig när klädkatalogerna kom. Målade mina naglar och kammade mitt hår. Inte för att jag bad henne, inte för att hon var tvungen. Utan för att hon själv tyckte att det var så roligt. Jag skulle kunna skriva en hel bok om min mormor.
Jag saknar alla hennes berättelser, gamla historier och minnen. Jag saknar att kunna prata med henne om vardagliga saker. Jag saknar att ha roligt med henne och se på när hon och morfar driver med varann. Jag saknar min mormor Brita.

Världens bästa mormor och världens bästa morfar.
Fy sjutton vilken lyckost jag är egentligen!


Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

En dikt av Viktor Rydberg som min mormor tyckte så mycket om :)