Jag saknar dig mormor. Mest av allt saknar jag att prata med dig, för jag vet hur mycket du tyckte om att prata med mig och jag tyckte så mycket om att prata med dig. Du ville alltid veta allt om mitt liv och hjälpa mig så gott du kunde på alla sätt. När jag inte var där så saknade du mig. Du var så glad när jag kom och hälsade på och ibland ringde du bara för att höra vad jag hade gjort den dagen. Vi kunde sitta ensamma i köket och prata i timmar. Vi skrattade, ibland åt nåt dumt vi hade sett eller hört eller åt att morfar hade gjort nåt tokigt samma dag.

Jag saknar att hjälpa dig. Jag saknar hur vi var ett team. Du, jag och morfar. Det fanns inte en enda gång då jag tvivlade på om ni fanns där för mig eller inte. Jag älskade att höra när du sa "ska vi hitta på något roligt?" och "kom Jennifer, jag ska visa dig något". Alla historier du har berättat, allt du har lärt mig. Du har lärt mig så mycket! Du har sett vem jag verkligen är och uppmuntrat mig till att vara just den jag är.
Jag minns när du målade mina naglar, bortstade mitt hår och när vi beställde kläder i katalogen. Ibland hade du och morfar varit och köpt nåt till mig. På söndagen, när jag skulle åka hem frågade jag hur många dagar det var kvar till fredag. 

Det finns ingen jag beundrar som du mormor. Hur du under alla år har kämpat dig fram och fortfarande kämpar. Oavsett hur ont du haft, hur svårt du har haft för att gå och röra dig så har du alltid hjälpt till så mycket du bara kunnat och orkat. Du vägrade ligga i sängen när någon kom och hälsade på oavsett hur trött du egentligen var. 

Jag beundrar din enorma sympati för andra människor och djur. Och du har sett något gott i nästan alla. Inte alla, men nästan. 

Man har aldrig behövt be om någonting, någonsin. För du visste när man behövde hjälp, man behövde inte ens säga något. 

Du har tagit så väl hand om din man, din dotter och dina fyra barnbarn. Och det gör så ont i mig att veta att en så fin människa som du ska behöva lida. Dag ut och dag in. Jag vet att du är kvar, där inne. Jag ser när din blick ändras, jag ser när du nickar, jag ser när du håller takten till musiken. Jag ser dig mormor. 

Jag saknar dig, hela tiden, varje dag, och kommer göra det livet ut. Du kommer alltid att fattas och jag kommer alltid vilja höra ditt råd och din åsikt. Du är den finaste människan jag vet. 

Jag saknar dig mormor.