Jag känner mig åtminstone lyckligt lottad som får känna och se en sån här oändligt stark kärlek. Det är inte alla som får det. Mormor och morfar... Mina änglar. Nu gråter de och det blir en ofattbar smärta. Men på nåt sätt i all orättvisa och smärta så känns det väldigt vackert. Det är vackert att se hur två personer kan lyckas så perfekt. Mot sjukdomar, mot problem och mot vardagen så höll deras kärlek för varandra ända in i det sista. Precis som de lovade när de gifte sig. De höll sina löften till skillnad från så många andra. De klarade sig egenom ALLT tillsammans.

Det låter kanske inkorrekt, men jag önskar så att de hade fått somna in tillsammans. Bredvid varandra, samtidigt. Precis som de gjort allt annat. Tillsammans. Morfar har spenderat varenda eviga dag med mormor i 65 år och mer. Varenda dag. VARJE dag, i 65 år, har de varit tillsamans. Nu ska de plötsligt gå skilda vägar, ofrivilligt. Ingen, förutom de som upplevt det själva, kan föreställa sig hur det känns.

Morfar har blivit delad på mitten. Mormor är hans andra hälft.

Jag har aldrig i hela mitt liv varken sett, eller själv känt sån här smärta. Det gör omänskligt ont i hela min existens att se hur de två människorna jag älskar mest av allt i hela världen, plågas så djupt och hårt.
Morfars själ utsätts just nu för den värsta typen av tortyr. Och jag kan bara stå här bredvid, och titta på.

Ingen förstår och ingen tar mig på allvar när jag säger att mormor och morfar är som två änglar för mig. Det känns verkligen som att Gud sänt dem till jorden för min skull, även fast de kom först.

Allt bra jag någonsin gjort i mitt liv, har helt eller delvis varit tack vare dem. När min tro har tvivlat, när min livslust har tvekat, så har tankarna på dem räddat mig. De har räddat mitt liv, på riktigt, så många gånger.

Min tacksamhet för att de funnits i mitt liv är totalt omöjlig att beskriva. Jag skulle dö för dem om det behövdes utan att tveka en sekund. Så stark är min kärlek till dem. Så stark är deras kärlek till mig. Och så stark är deras kärlek till varann.

Mormor. Tack Gud för att du sände henne till oss. Hon har gjort sitt jobb, låt hennes sista andetag bli fridfulla och ta emot henne så som hon tagit emot dig i sitt hjärta. Låt henne äntligen träffa sina föräldrar som hon saknat så mycket. Låt henne få dansa med sina nya friska ben, som hon har saknat att dansa. Låt henne få prata och skratta i all oändlighet. Låt henne få äta god mat igen, speciellt rotmos, det är hennes älsklingsrätt. Säg till henne att hennes lilla guldhjärta vet att hon är med henne, för jag minns när hon sa det till mig, att hon är med mig. Låt oss få känna att hon är med oss. Låt morfar få känna Din hand och mormors närvaro. Var med morfar. Ge honom tröst och styrka. Hjälp oss att hitta den bästa lösningen för framtiden. Amen.