Det är sant! Tiden läker faktiskt alla sår men ärren finns kvar, precis som klyschan säger. Jag tror oftast inte riktigt på sådana men just den här är väldigt sann.

För exakt ett år sedan idag rasade min värld pretty much samman. Vill ni läsa om hur broken jag var så kan ni ju kolla i arkivet. Kan inte fatta att det redan har gått ett HELT år! Jag trodde att mitt liv var över och kolla så fel jag hade.

Jag lyssnade inte på någon som sa att jag skulle komma över det, att jag skulle gå vidare, att det skulle ordna sig. Men de hade ju rätt så klart. Man får bara inte ge upp. Och man måste tillåta sig själv att gråta ut allt, att vara så helt nere på botten, för att sen sakta klättra uppåt igen.

Och här är jag nu. Jag kan t o m titta på bilder utan att sakna eller känna mig ledsen. Det har gått över helt!

Tiden läker alla sår. Men jag undrar om de kan läkas endast med hjälp av tid. Jag tror inte det... Man måste ha nära och kära med sig också. Som uppmuntrar en, får tiden att gå, visar att de finns där för en. Rätt som det är har det gått tillräckligt lång tid och man inser att såren har läkt.

Så hur hopplöst det än känns just nu.. Ge det tid.

Idag har jag haft en lååång dag med bara mig själv. Och Linnea och Ron i telefon då, hehe... Men annars helt själv. Ibland är det så skönt att bara vara ensam för en dag eller två. Mattan blev ren och jag luktar som ett blommande fruktträd. Blev ingen tripp på stan, får bli en annan dag. Ska åka till Karlshamn imorgon och hämta mitt Indiska-presentkort som jag fick av min fina storebror Christian i julklapp först ;)

Fattar inte vad som hänt med min dygnsrytm dock. Sover bara 5 timmar per natt! Jättekonstigt.
Men samtidigt bra för det betyder ju att jag lägger mig sent men ändå vaknar hyffsat tidigt! Perfekt ju.

Aaaaanyway... Här kan ni få en typisk ego-bild på mig passande nog. En sån där man tar i spegeln ni vet.

Nu ska jag (oo) nana (what's my name).

Klänning från Zara för er som kände att ni ville veta det. Nästan exakt ett år gammal när jag tänker efter.

Så vitsigt!

Har nu vaknat efter 5 timmars sömn och känner mig helt taggad! Jag vet, vad händer? Somnade runt 4 och tänkte "skit också, nu kommer jag sova bort hela morgondagen" men nähe. :)

Känner att min taggning beror delvis på det otroligt härliga värdet :D Åh vad jag ÄLSKAR sol!!!!

Och vet ni vad? Jag ska göra världens tråkigaste grej. Jag ska göra rent min matta. För att när jag kom hem från Ron upptäckte jag till min förtjusning att dumme-Jennifer inte skruvat på locket på sköljmedlet ordentligt. Hade därmed läckt genom min tvättpåse som jag ställt på mattan. Som tur är använder jag ett sköljmedel från Änglamark utan färg och sådant. Så förhoppningsvis går det bort!

MEN, efter det tråkiga ska jag duscha i min nyinköpta duschcreme som doftar sommar. Apoliva från apoteket. Kul att apotekaren var tvungen att påpeka att jag missade deras julkampanj när man fick duschcreme, bodylotion och lipbalm i ett kit till lägre pris. Hela serien alltså. Men men! Misströsta icke. Ser fram emot min dusch. Dessutom har jag redan annan bodylotion och försvarets hudsalva. Så det så.

OCH, efter det, tänker jag gå ut på stan i det fina vädret för att hitta något billigt plagg. Om inte jag får bära nåt nytt snart så kommer jag hamna i en depression. (I "nytt" räknar jag såklart in secondhand.) Och det vill ni väl inte? Nä just det.

Har ni tur kanske jag t o m känner mig så pass bloggig att jag lägger upp en bild på mitt nya plagg.
Bortsätt från det plagget måste jag också köpa strumpbyxor/leggings. Räknade hålen i mina favvisar igår, 7 stycken. Är nog dags för replacement nu va.

För att bli extra taggad ska jag lyssna på låten jag la upp här igår. Världens bästa låt! Lyssnade hela gårdagen.

Ciao!

Hetaste låten och videon just nu. Omöjligt att inte nicka med! Allt är hett med den. Blir ju för fasen varmt här inne när den spelas. Har haft den på repeat runt 20 gånger. Lär inte tröttna på ett tag. GRYM!

Lika bra ni vänjer er vid att se bilder på Jessica Alba i min blogg för det finns ingen i hela världen som jag tycker är så snygg som hon!

Och vänj er vid att jag tjatar om just det också. För jag kan inte sluta!

Hon är ta mig tusan helt PERFEKT. Jessica jag älskar din stil.

Jag har alltid förundrats över alla tjejer som sagt att deras hårtoppar känns som svinto. Har alltid undrat hur de lyckas slita på sitt hår så mycket.

Men nu kan ni välkomna mig i klubben. Har inte klippt mig sen juni-juli och mina hårtoppar är härmed svintoförklarade.

Måste klippa av minst en decimeter.


TIPS PÅ FRISÖR?
Är helt lost nu när Beata bor i sthlm.

Det var nyår.. nu är det ännu längre.

Jag har en sjuk kompis i Malmö som jag skulle vilja skicka en hälsning till.
Känner mig en aning guilty för att jag inte hört av mig på ett tag så here it goes!

Hon har varit sjuk så länge nu och jag om någon vet hur crappy det känns eftersom jag har varit sjuk sååååååå många gånger (fråga min ex-roomie Mickan)!

Så om jag vore en rappare hade jag sagt ungefär så här...

Det finns nog inget jag skrattar mer åt än just när andra skadar sig. Jag skrattar inte åt själva skadan eller att personen har ont utan hur de ser ut när det händer! T ex när nån ramlar på ett roligt sätt och säger nåt roligt efteråt. Personens reaktion. Jag skrattar så jag lipar!

Ibland skrattar jag t o m när jag själv skadar mig, bara för att jag föreställer mig hur roligt det måste sett ut.

Jag tappade nyss andan av skratt när jag läste om att Tyra brutit armen. Sättet hon beskriver det på är så roligt.
Trodde Ron skulle tycka att jag är en idiot när jag berättade vad jag skrattade åt...

- Babe..? What are you laughing at?
- AHAHAHA!!! A GIRL FELL ON THE GROUND AND BROKE HER ARM!
- Ok....?
- Yeah! She fell on a tiny spot of ice, fell on her whole arm and broke something in her elbow! She couldn't feel her arm and had to go to the hospital, hahahahaha...

Men tillslut när jag beskrev mer detaljerat så började han också skratta. Tydligen har han samma fel i hjärnan som jag, skadegladshumor, haha!

Jag som trodde jag var den enda i världen....

Förutom alla som kollar på t ex "wipeout" då. Sann skadeglädje. Enjoy!

Snacka om att vända på dygnet, men idag är det ju faktiskt ok för att det är helg.

Vi har kollat på southpark halva dagen. Cartman och Butters är mina favoriter! Haha.
Men nu är det definitivt läggdags. Man blir trött av att greja med html-koder mitt i natten! Tur att man har Ron till hjälp, blir mycket roligare :)
Vad tycker ni om nya designen? Inget speciellt direkt men kände för lite förändring.

Zzzzz / Jen.

Jag hörde fågelkvitter imorse och det var våren som kom!
Nu är våren kommen, nu är våren kommen....

Well kanske inte riiiiktigt men man känner ju att den är på väg! Solen sken som bara den idag, så underbart!!!

Jag och Ron har precis ätit lasagne och nu ska jag kolla på Svaleskär så att jag kan längta ännu mer efter sol och tunna kläder.

Av nån anledning blir jag helt kär i alla Tv-program och allt som har med skärgården att göra. Antar för att jag älskar den svenska skärgården. Och sommaren. När jag blir stor ska jag ha ett sommarhus i svenska skärgården. Det ska bli en dream come true har jag bestämt.


Vi på Saltkråkan. Astrid Lindgren är ju en mästare på att få Sverige framstå som himmelen på jorden.
Skulle ge mycket för en picknick på bryggan just nuuuu.

Vissa människor verkar tycka att det är jätteroligt att bråka med andra och att skapa bråk mellan andra. Varför är det så? Spänning i tillvaron kanske. Men man förlorar ju bara på det själv. Det är förståeligt om man t ex har PMS eller om man har haft en fullständig bajs-dag och sen händer nåt som bara får tålamodet att brista.

Men vissa är såna precis hela tiden, att så fort det händer något så exploderar de. Jag tänker att det måste ju vara jättejobbigt för dem själva, men jag kanske har fel. För det verkar som att de ser nån sorts nöje i det.

Jag vet inte. Kan man inte bara försöka ha lite is i magen? Nåt kan hända som man tycker är dumt. <-punkt. Kan man inte bara stanna där? Istället för att göra ett stort pådrag och sabba för sig själv och blanda in andra.

Äsch. Jag tycker bara sånt där är så onödigt.

Sätt punkt och ha lite is i magen! Var inte en sån dramaqueen.

Jo jag vet ju att jag i min blogg kan framstå som en något negativ person som mest gnäller. Men det är bara för att det är när de stunderna kommer som jag får lust att blogga - när jag är upprörd eller trött på något.

Men om sanningen ska fram (och den kommer ju alltid fram) så är jag en ofantligt positiv person!

Jag minns inte exakt när jag kom på att jag är det, kanske för ett år sedan ungefär. Jag ser saker från den ljusa sidan mycket oftare än vad många andra gör. Till exempel det här med att vara arbetslös. Jag vet att det inte är ett drömläge, men enligt min uppfattning så är alla det någon gång i livet. Så min tid är väl antagligen nu. Och ja, jag slutade på min utbildning vilket många ser som ett downfall men det gör inte jag. Inte alls faktiskt. Speciellt inte när jag hörde på nyheterna igår att medellängden för tiden mellan gymnasie och universitet är 3 år.
Jag har ju för fasen 2,5 år kvar på mig att göra noll för att ens vara genomsnittlig! Härligt.

Jag ser allt i mitt liv som en bra lärdom. Det låter som en klyscha som de flesta inte lever efter på riktigt, men det gör jag! Jag är inte bitter över en enda sak som hänt i mitt förflutna, although ganska mycket av det sög rätt hårt. Det sög, men jag är glad över att det hände, för annars hade jag inte sett världen med de ögon jag ser den med idag. Och enligt mig ser jag den på ett mycket bättre sätt än många andra gör.

Så, näe. Jag är faktiskt inte så negativ som jag framstår här. Tänk på att jag bara bloggar ett par gånger i veckan (i genomsnitt), då jag alltså har ett negativt moment. Resten av tiden är jag positiv!



Idag åt jag lunch med Sidney på stan! Vi har inte träffats sen Uppsala Reggaefestval förra året. Hon går makeup-artist-utbildning här i Malmö nu, inte långt från min lya. Och hon kommer bli bäst på att sminka! Sidney är världens finaste vän ♥

God MORGON! <-
Tänkte punktvis berätta lite om mig själv så att alla mina fantastiska läsare kan få en inblick i vilken bra/dålig människa jag är.

Jag tycker om:
- Mat
- Sova
- Skratta
- Partaja
- Göra saker på impuls
- Bete mig barnsligt, fjantigt, omoget, you name it
- Make fun of idioter, speciellt tröga människor, inklusive rasister och den sorten
- Fundera över varför saker är som de är
- Lägga märke till saker, ofta fina enkla sådana
- Hitta skämt i grejer
- Göra nya saker
- Träffa nya människor
- Se nya platser

Jag tycker inte om:
- Att vara hungrig
- Lämna sängen utan att vara 100% utvilad
- Sura människor/som lätt blir sura
- Negativ energi
- Idioter
- Folk som lever i en bubbla (ingår iofs i idioter)
- Att ha tråkigt
- Vistas i dåligt väder
- Att inte kunna åka nån stans, om så bara några kilometer.. Om det inte går några tåg/bussar och/eller det regnar/stormar så jag inte kan gå/cykla dit jag vill just då så blir jag pissed.

Det var nog allt för den här gången. Känns det som ni känner mig lite bättre nu? Haha.


FÖRRESTEN! Följ mig på twitter. @jenniferiksson

Thailand.


Vad var det första ni tänkte nu? Thailand.

Alla åker dit, alla pratar om hur fantastiskt billigt det är och hur fint det är. Samma sak med de där andra asiatiska platserna som alla heter Koh nånting.

Låter bra.

Så varför får det mig att totalt tappa intresset? Jag har verkligen ALDRIG känt ett sug för att åka till Thailand eller där omkring. Anledningen är just för att alla pratar om det. Det känns nästan som att jag redan har varit där fast jag inte har det.

Nåt som också bidrar till det hela är Karlshamn. Haha. Hahaha. Hahahahaha. Där är asien ett sånt där äventyr som nån upptäckte och sen ville alla göra samma sak. Shit alltså... Livet i den staden handlar verkligen till 90% om att vara precis lika dan som alla andra.

Aaaaanyhow... Jag säger inte att jag aldrig kommer åka dit, jag kommer antagligen göra det eftersom jag vill se så många platser som möjligt innan jag dör. Men allt snack får mig verkligen att tappa suget.

Ser inte charmen med ett område i ett annat land som kryllar av svenskar, norrmän, danskar och tyskar.
När jag åker till ett annat land vill jag verkligen uppleva det som DERAS land och inte som ett varmare Malmö med palmer.

Wow... Ett sånt Malmö hade i och för sig inte suttit fel ;D

Han är så himla fin, snäll, rolig, och allt känns helt underbart bra, och allt är roligt och underbart!


Tänk, man tror att det aldrig kommer hända, och så händer det!
I'M IN LÖÖÖV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I många, många år har jag haft en hemlig dröm, att jag vill bli advokat. Men jag har alltid viftat bort den för att den kännts så omöjlig.

För några veckor sedan fick jag plötsligt en... en...eeeh... Lust! Att tillåta mig själv att inte vifta bort det, utan faktiskt överväga om jag verkligen vill bli det eller inte. Och den lusten har förvandlats till en väldigt stor sådan om att jag verkligen vill bli advokat!

Så jag pratade om det en hel del med Ronald som bara fick mig att vilja det 1000 gånger mer. Lusten växte, och växte, och växte, och.... Så kom det. Det som jag visste skulle komma.

Den förbannade käppjäveln. Vill ni se den? Här är den:

Antagningspoäng 2010

	BI	BII	BIII	BIV	HP
Ht2010	21,80	21,77	490	4	1,6

Helvete.

Först ska man gå i skolan i 12 år av sitt liv och kämpa ihop så bra betyg som möjligt. Sen ska man ta studenten, sen direkt veta vad man vill, och gå i skolan IGEN i 2-10 år till. Sen ska man hitta ett jobb, jobba där, träffa sin stora kärlek, köpa hus, gifta sig, skaffa barn, ta hand om barnen och lära dem att göra samma sak som man själv gjort. Sen får man barnbarn, sen ska man träffas på massa högtider och vara barnvakt ibland, sen blir man jättegammal, sen dör man.

Vilken härlig jul det variiiit!

Vaknade precis efter att ha drömt att jag var en jude under andra världskriget...

Vi var massa tjejer som bodde i ett område nära havet, man såg att det var 40-tal. En kväll såg vi hur de kom mot staden med båtar. En av de äldre tjejerna (jag var typ 10 år i drömmen) sa att vi skulle springa till Tyskland! För i drömmen var det tydligen säkrare där än i Sverige. Så vi sprang och sprang, och till slut kom vi fram till ett camp med massa tält som var gjorda av gräsmatta. Det var ett camp där judar fick gömma sig, så det gjorde vi.

Jag och en annan liten tjej som typ var min bästa kompis delade tält. Vi somnade och dagen efter kom det en gammal snäll man som bjöd mig på cigg, haha. En annan man sa att jag inte borde vara där för att min pappa är nazist... HAHA! I alla fall.. Det var gassande sol men ändå inte så jättevarmt. Folk började skrika och titta upp mot himlen, det kom massa plan som bombade hela stället. Men vi överlevde. Jag kunde inte fatta hur de såg oss från himlen eftersom vi hade så bra camouflage med grästälten.

PJUH! Alla var lättade och började slappna av lite igen. Men precis när jag och min bästis hade kul och skrattade åt nåt så sa en kvinna åt oss att va tysta, hon hyschade med fingret. Jag tittade ut från tältet och såg att nazisterna smög runt tälten med knivar och nåt annat vapen.

Vi låg tysta och hörde hur en efter en blev nedstucken runt omkring. Tillslut kom det in en jävel i vårt tält... Han smög sig på min bästis och la sig på henne, då sparkade jag honom i huvet så han svimmade av :D
Men han vaknade snart igen och drog fram kniven... Då stack jag honom i magen med den. Men han överlevde! Så jag fick ge honom en spark till. Då dog han.

Vi gömde undan honom så de andra nazisterna inte skulle hitta honom. Sen kom det två väldigt unga nazister in i vårt tält och hotade mig och min bästis.

Ena nazisten kom fram till mig, höll upp kniven och sa "om du inte ger upp så dödar vi dina morföräldrar".

Då tänkte jag "ok detta är för mycket, nu vill jag inte va med längre... VAKNA!"
Så då vaknade jag.

Angående mina humörsvängningar jag hade igår så kan jag meddela att jag är glad igen!


We'll be doing one thing and one thing only... killin naaazis. / Inglourious Basterds

Förstår inte hur det kan bli så här. Jag var jätteglad för 30 min sen, nu är jag ledsen.

Var inne hos mina hyresvärdar, deras dotter fyllde 4. Den sötaste 4-åringen jag sett, ärligt talat, hon är helt oemotståndlig! Och mina hyresvärdar ÄGER.
- Vill du ha ett glas vin?
- Jennifer, jag har plockat ihop lite mat till dig, vi har ju så mycket efter kalaset. Det är 5 rätter och sen tårta.. ok?
- Ta lite mer vin.
- Här, en julklapp till dig. Bara nåt litet men vi ville ge dig nåt för vi tycker så mycket om dig.

Alltså? Kan det bli bättre?

Och vinet fylldes på hela tiden såååå känner mig lite fin i brallan. Kom hem glad och nöjd för en stund sen.

Problemet med arbetsförmedlingen löste sig tack vare att jag för gångs skull fick träffa nån som med glädje GJORDE SITT JOBB!! Aaah. Så har haft två positiva händelser idag, och ingen negativ.

Ändå är jag ledsen nu. Och jag vet varför.. Man räcker fan aldrig till. Folk blir aldrig nöjda hur mycket man än anstränger sig. Och vissa personer kan inte acceptera att man inte är exakt som dem. Kan inte folk bara acceptera andra som de är... Och åtminstone FÖRSÖKA förstå. Men nej.
Det suger.

Men men. Måste städa och börja packa lite smått. Inte sugen på det. Vill bara sova i typ 3 dagar. Men å andra sidan lär ju mitt humör ändra sig om en halvtimme igen såååå....