Ok. Så nu, för ca 20 minuter sen ploppade hela mitt mål upp för mig i huvet. Igår kom jag ju fram till att jag ska flytta från Sverige. Men kom ju inte fram till så värst mycket annat. Fick nyss en uppenbarelse!

Jag börjar jobba 25 juni. Så fr o m den dagen ska jag jobba rumpan av mig och spara pengar. Sen nästa höst ska jag gå Tandsköterskeutbildningen som är 3 terminer lång.
När jag är klar med den ska jag hitta jobb utomlands. Just nu känns USA minst sagt lockande. Eventuellt jobba lite i Sverige först och sen dra.

And then I shall live happily ever after.
The end!

--

Update:
Det verkar lite som att en svensk tandsköterskeutbildning might not be giltig i USA. Så då kanske jag måste flytta dit för att först plugga där istället. I don't mind!

- I elva vintrar.. Har jag levat. Men den tolfte blir min död.
- Glöm dina vintrar. Det är sommar nu!

En guldstjärna till den som vet vartifrån detta citat kommer ;) Alla som googlar suger.

Jag vet bara att för varje sommar som kommer och går och för varje vinter som kommer och går så får jag bara meeeer och meeeer känslan, eller kanske rättare sagt bekräftelsen på att jag verkligen borde bo i ett land där det alltid är mer eller mindre sommar och aldrig är vinter. Jag mår bättre på alla sätt och vis. Jag ser bättre ut. Jag trivs bättre osv. Hela mitt jag bara skriker "JAA".

Så atte.... Aa jag har typ hittat ett mål. Att flytta från Sverige. Har bestämt mig nu, fick liksom min sista bekräftelse idag. Har känt den komma krypandes ett tag. Om inte för evigt så i alla fall för ett tag. Men det är ju längre fram i framtiden så klart. Rätt långt fram antagligen. Och det måste va ett varmt nice land som inte är lika fucked up som Sverige, dvs inte fucked på samma sätt i alla fall.

Om moderaterna vinner nästa val så är det ännu en bekräftelse och en fet sådan, för då vill jag verkligen inte vara kvar. Ärligt talat. Jag vill verkligen inte leva i ett sånt Sverige och det finns dessutom inga argument kvar för att jag ska stanna då. För det här "trygga, säkra och jämlika" landet där folk värnar om varann och välfärden är redan påväg mot att bli motsatsen. Och då kan man lika gärna bo i vilket annat land som helst ändå.

Och förresten, skvaller om halvadliga bebisar är verkligen inte alls intressant för mig. Inte alls.

Jag förstår inte.
I don't understand.
Je ne comprends pas.

Finns så många som förtjänar en riktigt fet smäll på käften. T ex de som går och beter sig som as och inte bryr sig om eller vet om att de sårar andra.

Förstår mig inte på er.

God morgon mormor, hur mår du? Vad har du gjort idag? Jo det är bra med mig. Jag sov ganska länge, till 10.30. Jag tänkte göra amerikanska pannkakor nu till frukost, har du gjort det nån gång? De är tjockare än vanliga. Jag kan visa nästa gång jag hälsar på.

Du mormor, jag minns att du berättade för mig att du sparade den första blomman jag plockade till dig. En smörblomma när jag var ett år. Har du kvar den? Tänkte på det idag.

Jag köpte en jättefin top häromdagen när jag gick på stan med en kompis. Tror du skulle tycka om den. Den har vit spets uppe från halsen och ner till bröstet och sen är den ljusgrön och har små söta knappar i nacken. Ja, jag kan visa den nån gång.

Jo idag är det ganska fint väder här. Det har varit nästan storm igår och i förrgår. Hur är det hos dig? Har du suttit ute på altanen än? Jaså har du köpt nya blommor. Vilken sort? Ja jag håller med, maj är verkligen den finaste månaden. Har du sett som gammelmorfars päronträd blommar? Så himla fint! Tänk att det blommar så mycket fastän det är så gammalt. Hur gammalt är det? Det måste vara över 100 år?

Jag tänkte sy nya kuddfodral till mina kuddar i soffan. Soffan är vinröd. Tror du det skulle passa med nåt grönt tyg till kanske? Inte helgrönt men bara nåt grönt liksom. Grönt och vitt tänkte jag. Ja det finns lite tygaffärer här. Får titta i nån i veckan.

Ja morfar sa att Missan börjar bli gammal... Ja.

Jaha ska ni laga middag nu. Det var roligt att prata med dig också. Hälsa morfar och vi hörs och ses snart. Hejdå!

BUUUUUHUHUHUUUUUU.. Abuuuhuu....

Jag orkar inte mer! Jag har till och med försökt mata mig själv genom ögonen genom att titta på matbilder på instagram. Självklart blev det bara värre. Jag måste åka till Jamaica och Vietnam och gå en matkurs i vardera land så att jag aldrig behöver plågas så här igen.

No offence alltså verkligen inte, men man blir ju liiiiiite trött ibland på att Malmö endast är överfullt av araber NÄR DET GÄLLER MAT. Fatta rätt nu för jag orkar inte annars. Det blir ju liksom inte MÅNGkulturellt utan bara lite flerkulturellt, comprende? Arabiska livs och arabiska kioskar och arabiska restauranger. Nån indisk här. Nån thailändsk där. Men inget annat! Kanske har jag bara dålig koll och God I hope so! Finns det ingen Karibisk restaurang? Vietnamesisk? Alltså liksom nåt annat bara tack?

Aaaaahhhh jag dör här. Cravings deluxe. Kommer ta mig fasen drömma om mat. Och resor.

Oooj oj oj vad jag ska resa. Kära nån. Kommer knappast kunna kalla mig själv för miljövän efter alla utsläpp jag kommer bidra med. För en gångs skull ska jag med sann moderat-anda skrika ut JAG BRYR MIG INTE! Aldrig i livet att jag tänker isolera mig och inte leva ut mina största drömmar pga att mänskligheten har fuckat miljön totalt. Faktiskt inte mitt fel att amerikaner är efterblivna.

Oooooh nej nu ska jag sluta dissa nationer och enticiteter. Annars kanske mitt inlägg fastnar i nån scanner åså blir jag misstänkt terrorist. Och då får man nog inte så många visum beviljade.

Hej på er!

Nu ligger jag här igen, i rummet på övervåningen som jag älskar att sova i. Hemma hos.. Morfar. Saknar min älskade mormor. Vi har levt här utan henne i över 3 månader nu. Det känns så otroligt overkligt, nästan som om det inte är sant. Jag känner nästan att hon är här ändå på nåt sätt. Hon är nog verkligen med mig, precis som hon sa att hon skulle vara. Det känns skönt. Det känns verkligen så.

Ikväll har jag varit hos Svante med vänner från staden och myst. Tittat på film, pratat, skrattat och ätit chips. Det var fint.

Det slog mig just hur litet det är här (jag glömmer bort det ibland nu) för jag försökte föreställa mig hur det hade varit om vi alla fortfarande bott kvar. Bilden blev väldigt oklar samtidigt som väldigt klar, för så värst mycket hade ju inte hänt. Fick häromdagen en inbjudan på facebook att "club mingel har renoverats woho!". Det är liksom.. Näe.

Det är så skönt att vara här - i några dagar. Sen återupplever jag känslan "jag vill inte vara kvar här!". Men jag älskar att vara med morfar, det är en annan sak. Jag önskar att jag kunde vara med honom precis hela tiden. Heeela tiden.

Ingen annan förstår. Men det gör inte så mycket. Jag är bara så HIMLA tacksam. Det här huset, den här trädgården, mormor, morfar och jag. Det livet. Jag hade velat stanna just precis där i all evighet.

Men jag kommer verkligen aldrig att bo här igen. Jag tänkte först "fast man ska ju aldrig säga aldrig, kanske när jag är 70 år?" men nej. Jag tror faktiskt inte det. Det är väldigt fint här, det är det. Och visst har jag fina minnen från skärgården och sådär. Men jag mår dåligt av det här stället när jag stannar en längre tid. Det är människorna och allt det där som ligger i luften hela tiden som jag avskyr. Jag står inte ut i den här typen av civilisation. Jag trivs i en helt annan sorts miljö.

Men som sagt... Just där jag befinner mig nu. Här sover jag bättre än någon annan stans :) Det är väldigt ofta jag vaknar med tanken "shit vad djupt jag har sovit..". Det känns i hela kroppen.

Så att alla vet, om det inte vore för att jag är en fattiglapp och att jag har världens finaste morfar så hade jag dragit. Till ett annat land, nu, inom närmsta framtiden. Packat mina grejer, planerat lite smått, kanske hyrt ut lägenheten och dragit. Utan tvekan. På obestämd framtid.

Jag har bara mig själv och mitt eget liv. Men jag har satt andra människor framför hela tiden. Brytt mig och haft omtanke och tagit hänsyn och spenderat tid och pengar.

Jag litar inte på en enda människa, för ni ljuger - allihop. Det är slut på allt nu för inte fan får man nåt tillbaks i slutändan.

Från och med nu är jag nr ett på min lista, jag har bara varit dum som inte satt mig där förut.

Gör vad ni vill, hur ni vill. Alla som sårat mig kan dra åt helvete. I couldn't care less.

Spottar på alla lögnare, varenda en av er, och alla fake ass people.

Och ja, jag vet att det finns patetiska fittor som läser min blogg och själva mår bättre av att andra, i detta fallet jag inte har ett "perfekt" liv. Men du, just när du tänker din lilla skadeglada tanke, kolla på dig själv. Vad är du för en liten ynklig person egentligen? Verkligen ta dig en titt.

För vet ni vad jag älskar mest med mitt liv? Mitt sätt att se på det. Jag gläds åt andra på riktigt, jag uppskattar saker på riktigt, jag gör inte saker för att hävda mig, jag är uppriktig och jag är inte FAKE.

Det råkar bara vara så att jag brytt mig mer om andra människor än vad de brytt sig om mig. Men det är som sagt finito med det nu.

Gör vad fan ni vill, jag bryr mig inte längre. Jag har mig själv.

Vive ma vie!!!

Jag har en lite konstig hmm.. Grej. Jag älskar sagor och allt som har med det att göra. Känner alltid för att köpa massa sagoböcker till mig själv när jag är i bokhandeln eller på tradera men jag vet ju att det är onödigt, plus att jag inte har nån plats för dem. Tycker kanske att sagostunden är roligare än barnen tycker på jobbet. Är genuint lycklig över att jag har barnkanalen. Är jag onormal eller bara omogen eller bara... Insnöad? Så där som vissa blir på blommor eller frimärken? En sagosamlare, fast jag samlar ju inte riktigt.

Däremot har jag ju en rätt fet Astrid Lindgren samling. Nästan alla filmer. Vet ni, att jag kan nästan alla Astrids filmer utantill, nästan varenda replik och varenda detalj. Har nog sett dem tusentals gånger.

Nåt som tyder på att jag är liiiite överdriven är att jag redan nu har bestämt att om jag skulle få en dotter skulle hon heta Saga. Om inte i förnamn så i alla fall i mellannamn.

Har även seriöst funderat på att åka till Astrid Lindgrens värld igen (var där när jag var typ 6 år) oavsett om jag får åka ensam.

Jag är väl en nörd helt enkelt.