PÅ TAL OM INGET
Det här lär bli ett väldigt flummigt inlägg för jag skriver endast pga att jag är bored to death.
Idag fick jag dock ett sms där det stod: Din blogg är fett bra läsning, yeah! / Victor.
Då blev jag gladare för jag var redan glad trots att jag precis varit på ungdomsmottagningen.
Vädret var finfint och jag skulle träffa Angelica och Ida :D
Vi gick till Väggaskolan som självklart har småpimpats lite sedan vi slutat. Nu tänker jag skriva en grej som jag tror att jag skrivit i ett blogginlägg för lääängesen: Vi 90'or lever i nån konstig mellantid. Bra saker slutar precis innan vi kommer och börjar precis när vi har gått. Alltså, jag kan tyvärr inte ge konkreta exempel men det har hela tiden varit småsaker! Speciellt med skolan tror jag. Alltså alla skolor man gått på. Tänk efter, alla ni 90'or där ute så ska ni se att ni kommer på nåt ni också!
Ajaaaa jag gick upp 8 idag och kom hem 20.00 och de 12 timmarna har varit NICE! Kompisar är det bästa in da world. Och damn it vilka lyxbussar karlshamn har jämfört med malmö! Man gillar ju typ att åka dem nu för tiden. Fast ikväll när jag åkte hem satt det en gubbe lite längre bak med ÄCKLIGASTE HOSTAN EVER!!!!!!! Synd att man inte kan skriva host-ljud för då hade jag gjort det och alla ni läsare hade klökts, jag lovar.
Okej jag är fortfarande bored så varför inte skriva lite om killar...
Eller... jag ska nog fatta mig ganska kort. Var har den manliga stoltheten tagit vägen? Alltså, det finns ju bra manlig stolthet och väldigt dålig sådan. Men nu menar jag liksom den normala. Eller kanske stoltheten överhuvudtaget... fast eftersom det är män jag menar så blir det väl manlig stolthet. (see what I menade med flummigt inlägg?)
Aja. Ni vet ju att jag tycker att mannen är den nya kvinnan anyway så varför utveckla egentligen :)
Alltså jag önskar att jag kunde visa hur otroligt mycket jag tycker det uttrycket stämmer. Jag ska försöka bara för att jag inte har nåt bättre för mig.... hmmm... Jo, men typ så här:
Om nån skulle säga "mannen är den nya kvinnan" så skulle jag skrika "AMEN!!!!" som en sån jättereligiös amerikan ni vet i kyrkan... SÅ bra tycker jag att det uttrycket är! Det beskriver liksom allt i bara 5 ord!
Hahaha.. såna amerikaner ser så roliga ut ibland. När de skriker "AMEN!!" så skakar de alltid pyttelite precis innan och så blir de svettiga och ögonen bara spärras upp, och sen ställer de sig upp och gör alltid en sån.. ja ni vet, typ high-five i luften fast med knytnäven? Sen ler de och kanske t o m skrattar lite och sen applåderar de och sen sätter de sig ner igen och kanske avslutar med ett "YES!!" så kraftigt att huvet liksom förs framåt.
Hahaha så jäkla gött att man kan känna så mycket! Tänk om man hade varit en sån amerikan på heltid :O.. vilket kul liv man hade haft!
Nu tänker jag skriva lite om ungdomsmottagningen också men det får bli i ett nytt inlägg.
I'M SO BOOORED.
Idag fick jag dock ett sms där det stod: Din blogg är fett bra läsning, yeah! / Victor.
Då blev jag gladare för jag var redan glad trots att jag precis varit på ungdomsmottagningen.
Vädret var finfint och jag skulle träffa Angelica och Ida :D
Vi gick till Väggaskolan som självklart har småpimpats lite sedan vi slutat. Nu tänker jag skriva en grej som jag tror att jag skrivit i ett blogginlägg för lääängesen: Vi 90'or lever i nån konstig mellantid. Bra saker slutar precis innan vi kommer och börjar precis när vi har gått. Alltså, jag kan tyvärr inte ge konkreta exempel men det har hela tiden varit småsaker! Speciellt med skolan tror jag. Alltså alla skolor man gått på. Tänk efter, alla ni 90'or där ute så ska ni se att ni kommer på nåt ni också!
Ajaaaa jag gick upp 8 idag och kom hem 20.00 och de 12 timmarna har varit NICE! Kompisar är det bästa in da world. Och damn it vilka lyxbussar karlshamn har jämfört med malmö! Man gillar ju typ att åka dem nu för tiden. Fast ikväll när jag åkte hem satt det en gubbe lite längre bak med ÄCKLIGASTE HOSTAN EVER!!!!!!! Synd att man inte kan skriva host-ljud för då hade jag gjort det och alla ni läsare hade klökts, jag lovar.
Okej jag är fortfarande bored så varför inte skriva lite om killar...
Eller... jag ska nog fatta mig ganska kort. Var har den manliga stoltheten tagit vägen? Alltså, det finns ju bra manlig stolthet och väldigt dålig sådan. Men nu menar jag liksom den normala. Eller kanske stoltheten överhuvudtaget... fast eftersom det är män jag menar så blir det väl manlig stolthet. (see what I menade med flummigt inlägg?)
Aja. Ni vet ju att jag tycker att mannen är den nya kvinnan anyway så varför utveckla egentligen :)
Alltså jag önskar att jag kunde visa hur otroligt mycket jag tycker det uttrycket stämmer. Jag ska försöka bara för att jag inte har nåt bättre för mig.... hmmm... Jo, men typ så här:
Om nån skulle säga "mannen är den nya kvinnan" så skulle jag skrika "AMEN!!!!" som en sån jättereligiös amerikan ni vet i kyrkan... SÅ bra tycker jag att det uttrycket är! Det beskriver liksom allt i bara 5 ord!
Hahaha.. såna amerikaner ser så roliga ut ibland. När de skriker "AMEN!!" så skakar de alltid pyttelite precis innan och så blir de svettiga och ögonen bara spärras upp, och sen ställer de sig upp och gör alltid en sån.. ja ni vet, typ high-five i luften fast med knytnäven? Sen ler de och kanske t o m skrattar lite och sen applåderar de och sen sätter de sig ner igen och kanske avslutar med ett "YES!!" så kraftigt att huvet liksom förs framåt.
Hahaha så jäkla gött att man kan känna så mycket! Tänk om man hade varit en sån amerikan på heltid :O.. vilket kul liv man hade haft!
Nu tänker jag skriva lite om ungdomsmottagningen också men det får bli i ett nytt inlägg.
I'M SO BOOORED.
KARLSHAMNS H&M IS LIKE OH MY GOD
H&M har ju, som alla Karlshamns invånare redan vet, öppnat i Karlshamn.
Den första H&M-butiken öppnades år 1947 så nu tänkte Karlshamns kommun att det var dags att det kom hit (jag är där nu). Tog bara 63 år. Tänk att de nådde ända till Kuwait innan de nådde till Karlshamn. Hehe.
Nu har jag ju ingen aning om detta men det skulle inte förvåna mig om H&M fanns i karlshamn typ på 50-60-talet, samtidigt som det t ex fanns liv i den här stan.
Jag tycker bara att hela grejen är lite komisk...
Ryktet spreds ända till Malmö att folk köade till öppningen i flera timmar och att FOLK SVIMMADE I KÖN.
Alltså.. ingenting i världen kan väl riktigt jämföras med det. Det är verkligen ren komedi. Min spontana reaktion var ju ett gapskratt följt av ett "nämen snälla nån" och sen tänkte jag ungefär "nu har det gått över gränsen".
Nu finns det alltså 2 höjdpunkter på detta året.
1. När H&M öppnade.
2. Östersjöfestivalen.
Nej förlåt, det finns ju faktsikt tre.
3. När Club Mingels dansgolv öppnar.
Det är bra att det börjar "hända lite grejer" i Världens Ände. Jag är glad för det. Men det blir bara så roligt med allas reaktioner. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket snack som går nu.
"Shit brudar vad kul vi ska ha på fredag när dansgolvet öppnar WOHO! Vad ska man ha på sig? Ska inom H&M och se om jag hittar nåt :D"
En annan sak som slog mig idag:
Jag frågade Angelica "ser jag konstig ut eller? alla tittar på mig!!" sen kom jag på att just det, det gör man ju i den här stan. Man glor på andra. Jag hade vant mig vid att folk skötte sin egen business i Malmö. Herregud.
OCH:
Fredric körde mig till stan och släppte av mig vid Väggaskolan eftersom jag skulle till Angelica.
VAD
I
HELA
FRIDEN
HÅLLER ALLA TJEJER PÅ MED!!?!!??!?!?!??!!?!??!?!?!?!??!?!!?!?!?!?!?!!?!?!?!
Där stod de i sina höga klackar, lockade hår, 6 lager foundation, fejkade skratt och ursäkta men den jävla bonniga dialektjäveln och väntade på bussen. Alla såg EXAKT lika dana ut.
Visst tänkte jag på det när jag själv gick på skolan också men nu märktes det ännu mer när man inte sett det på så länge.
Hur kul kan det vara? De kan inte på allvar tycka att det finns så himmelskt fina killar på skolan att de måste klä upp sig som om de skulle på fest. Och för hela jorden, säg inte "jag gör det för min egen skull" för då kommer jag att kräka bajs.
Ser ni helheten?
Det är synd att Karlshamns helhet liksom suger när det är så fint här, för det är ju fint. Det är allas argument "men karlshamn är ju en så fin stad". Ja, det är fint. MEN MAN STÅR INTE UT!
Ibland tror jag att folket här helt enkelt har en dålig uppfostran.
Ingen visar respekt för någon annan.
Ingen är sig själv.
Och ingen fattar ett jävla skit.
Den första H&M-butiken öppnades år 1947 så nu tänkte Karlshamns kommun att det var dags att det kom hit (jag är där nu). Tog bara 63 år. Tänk att de nådde ända till Kuwait innan de nådde till Karlshamn. Hehe.
Nu har jag ju ingen aning om detta men det skulle inte förvåna mig om H&M fanns i karlshamn typ på 50-60-talet, samtidigt som det t ex fanns liv i den här stan.
Jag tycker bara att hela grejen är lite komisk...
Ryktet spreds ända till Malmö att folk köade till öppningen i flera timmar och att FOLK SVIMMADE I KÖN.
Alltså.. ingenting i världen kan väl riktigt jämföras med det. Det är verkligen ren komedi. Min spontana reaktion var ju ett gapskratt följt av ett "nämen snälla nån" och sen tänkte jag ungefär "nu har det gått över gränsen".
Nu finns det alltså 2 höjdpunkter på detta året.
1. När H&M öppnade.
2. Östersjöfestivalen.
Nej förlåt, det finns ju faktsikt tre.
3. När Club Mingels dansgolv öppnar.
Det är bra att det börjar "hända lite grejer" i Världens Ände. Jag är glad för det. Men det blir bara så roligt med allas reaktioner. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket snack som går nu.
"Shit brudar vad kul vi ska ha på fredag när dansgolvet öppnar WOHO! Vad ska man ha på sig? Ska inom H&M och se om jag hittar nåt :D"
En annan sak som slog mig idag:
Jag frågade Angelica "ser jag konstig ut eller? alla tittar på mig!!" sen kom jag på att just det, det gör man ju i den här stan. Man glor på andra. Jag hade vant mig vid att folk skötte sin egen business i Malmö. Herregud.
OCH:
Fredric körde mig till stan och släppte av mig vid Väggaskolan eftersom jag skulle till Angelica.
VAD
I
HELA
FRIDEN
HÅLLER ALLA TJEJER PÅ MED!!?!!??!?!?!??!!?!??!?!?!?!??!?!!?!?!?!?!?!!?!?!?!
Där stod de i sina höga klackar, lockade hår, 6 lager foundation, fejkade skratt och ursäkta men den jävla bonniga dialektjäveln och väntade på bussen. Alla såg EXAKT lika dana ut.
Visst tänkte jag på det när jag själv gick på skolan också men nu märktes det ännu mer när man inte sett det på så länge.
Hur kul kan det vara? De kan inte på allvar tycka att det finns så himmelskt fina killar på skolan att de måste klä upp sig som om de skulle på fest. Och för hela jorden, säg inte "jag gör det för min egen skull" för då kommer jag att kräka bajs.
Ser ni helheten?
Det är synd att Karlshamns helhet liksom suger när det är så fint här, för det är ju fint. Det är allas argument "men karlshamn är ju en så fin stad". Ja, det är fint. MEN MAN STÅR INTE UT!
Ibland tror jag att folket här helt enkelt har en dålig uppfostran.
Ingen visar respekt för någon annan.
Ingen är sig själv.
Och ingen fattar ett jävla skit.
MORMORS OCH MORFARS MAGISKA VIND
Nu sitter jag här igen, uppe på mitt rum hos mormor och morfar i tystnaden.
Det är på tiden att jag lägger upp en grej som Linnéa (kalasnea.blogg.se) bloggade om i vintras.
Hon beskrev det så fint att jag vill lägga upp det här. Enjoy!
Inatt sov jag över hos Jennifers mormor&morfar. Dem har världens mysigaste vind/rum. Från köket fanns en dörr, en liten dörr som jag trodde var ett skafferi, men öppnade man fanns där en liten, smal trappa upp till ett rum, med ett litet vitt staket så man inte ramlar ner i hålet. I rummet fanns en dörr in i en vind, genom den, så fanns det ett till rum på andra sidan. Alltså Huuuuuuuuuuuuuur mysit som helst!! (om ni vill ha mysfaktor som inte går att slå, besök den magiska vinden!)
Jag skulle vilja ha precis ett sånt rum. Med snetak, lågt i tak, ett litet sött fönster, krämfärgade tarpeter med blommig båd/bod (heter det så?) fina möbler, en gosig säng med massa filtar och kuddar och heltäckningsmatta som är sådär fluffig och varm! :) Jag ska försöka få samma känsla i mitt nya hem som på deras vind, försöka...
Iallafall,
Vi åt Ben & Jerrys raspberry/blackberry och tittade på Blood diamond, jättehemsk film. Efter filmen låg vi i våra sängar och snackade till klockan närmade sig 04:00 på morgonen, tidningen kom innan vi somnade. Morfar Karl-Erik tyckte att jag var en rar tös! Nu sitter jag här framför datorn med en filt framför den finaste julgranen. Jag köpte kravmärkt svart te med smak av blåbär idag, det luktade smarrigt, och ska snart avnjutas. Snön glittar ute och det är så fint att man börjar lipa, nästan. Imorgon ska jag ut i garaget och rota fram alla saker jag ska ha med i flytten, planera, skissa osv, så att det blir perfa! Det ska bli kul! :D
Jag ska också fixa ihop ett fint julkort till min mormor&morfar - Ulla & Lennart. Mormor har varit här nere med nybakade kringlor idag (hjärta)
Det var allt från Linnea, och allt från mig, men ni ska få se en väldigt dålig mobilkamera-bild på rummet först:
Det är inte hela men kameran är för kass i mörker.
Nu ska jag mysa vidare här. Ciao!
Det är på tiden att jag lägger upp en grej som Linnéa (kalasnea.blogg.se) bloggade om i vintras.
Hon beskrev det så fint att jag vill lägga upp det här. Enjoy!
Inatt sov jag över hos Jennifers mormor&morfar. Dem har världens mysigaste vind/rum. Från köket fanns en dörr, en liten dörr som jag trodde var ett skafferi, men öppnade man fanns där en liten, smal trappa upp till ett rum, med ett litet vitt staket så man inte ramlar ner i hålet. I rummet fanns en dörr in i en vind, genom den, så fanns det ett till rum på andra sidan. Alltså Huuuuuuuuuuuuuur mysit som helst!! (om ni vill ha mysfaktor som inte går att slå, besök den magiska vinden!)
Jag skulle vilja ha precis ett sånt rum. Med snetak, lågt i tak, ett litet sött fönster, krämfärgade tarpeter med blommig båd/bod (heter det så?) fina möbler, en gosig säng med massa filtar och kuddar och heltäckningsmatta som är sådär fluffig och varm! :) Jag ska försöka få samma känsla i mitt nya hem som på deras vind, försöka...
Iallafall,
Vi åt Ben & Jerrys raspberry/blackberry och tittade på Blood diamond, jättehemsk film. Efter filmen låg vi i våra sängar och snackade till klockan närmade sig 04:00 på morgonen, tidningen kom innan vi somnade. Morfar Karl-Erik tyckte att jag var en rar tös! Nu sitter jag här framför datorn med en filt framför den finaste julgranen. Jag köpte kravmärkt svart te med smak av blåbär idag, det luktade smarrigt, och ska snart avnjutas. Snön glittar ute och det är så fint att man börjar lipa, nästan. Imorgon ska jag ut i garaget och rota fram alla saker jag ska ha med i flytten, planera, skissa osv, så att det blir perfa! Det ska bli kul! :D
Jag ska också fixa ihop ett fint julkort till min mormor&morfar - Ulla & Lennart. Mormor har varit här nere med nybakade kringlor idag (hjärta)
Det var allt från Linnea, och allt från mig, men ni ska få se en väldigt dålig mobilkamera-bild på rummet först:
Det är inte hela men kameran är för kass i mörker.
Nu ska jag mysa vidare här. Ciao!
LIVE EVERY DAY AS IT WAS GOING TO BE YOUR LAST
Of course you can't do that to a 100%, that would just be too crazy.
Take me for example, I would spend every little penny on travelling. And that's just not realistic ;)
But we really should do it as much as possible.
If you're wondering why I'm writing in english this time, it's because I just got stuck in it. I spent the whole weekend speaking english in Älmhult. Visiting Sidney and Shalini with the company of two other lovely guys, Oscar and Abdul.
We just had such a great time and I wish everybody would have the privilege to meet people as beautiful as these ones. I'm one lucky girl. Other people who needs to be mentioned are Chris and Malin. Just wonderful.
To make the story short: Dancing, talking, laughing, joking, good food, 12 tequila shots, "the tequila team", LOTS OF BEER HAHA, photoshoot, and just lots lots lots of love :) And I'm just gonna add one more thing: Summerjam, here we come baby.
I love my friends in Malmö. And I like Malmö as a city. But when I go to see my family in Stockholm or other friends in other cities I'm starting to wonder if this is the right place for me. I miss so many people. The whole days and weeks and months I'm missing people. It's so sad but still I thank God for giving me all these people to miss.
I wish we all could just agree of one city that we'd all move to. Even in some other (warm) country if you'd like. But a problem with that is that all of my friends aren't friends with eachother, you know. So whatever happens I'm still gonna miss several friends. But still.. is Malmö the place for me? Tough question.
Wow... I haven't written this much in english since those weird english-lessons in school. Haha!
I bet I suck as well, my excuses.
There's extremely much that I don't know right now but I know one thing and that's that I'm going to bed in.... 1 minute. Bye!
HJÄRTAT
Okej, jag tror jag har bestämt mig och jag kom fram till det svaret som jag nog visste innerst inne att jag skulle komma fram till. Tack till er som skrev så bra kommentarer :D
Man måste tänka realistiskt, man kan inte bara gå på känsla vare sig det är magen eller hjärtat man känner med. Man måste använda hjärnan lite också. Men det finns ett uttryck som heter "don't dream your life, live your dream" eller nånting i den stilen.
Man lever bara en gång. Varje gång man hör det så tänker man inte riktigt. Men man lever verkligen bara EN gång. Man är bara 20 en gång, man är bara 25 en gång, man är bara ung en gång. Och jag tror man ångrar sig om man inte gör allt som man KÄNNER för att göra nu. Med måtta alltså, men så mycket som möjligt.
Jag tror det är därför man ser så många i 40årsåldern tappa greppet. Det måste ju finnas en anledning till att 40årskrisen är så känd. Det är då man märker "OOPS jag är inte ung längre.. men jag har ju fortfarande inte gjort det här, och det där!". Jag tycker det är bra att den krisen finns för annars hade man kanske inte fattat förren man är 80+ och då är risken stor att det är för sent.
Alla som känner mig vet att jag kan grubbla på saker i en evighet. Det är väl det som händer när jag försöker reda ut om man ska använda hjärnan eller hjärtat. "Jag vill göra detta, men TÄNK OM...".
Och om jag ska klargöra detta utifrån mina egna erfarenheter så har jag nog oftast gått efter hjärtat... tror jag. Och det finns inte många saker jag ångrar som jag har gjort. Typ inget... Nej inget faktiskt!
Där emot finns det några saker jag ångrar att jag INTE gjort. Och det kanske är de gångerna jag gått efter hjärnan...
Man är rädd för att göra en massa misstag. Men om det är ett misstag vet man ju inte förren efteråt. Och om man då inte testar så kan man lika gärna gå miste om nåt helt underbart. Och även om det visar sig att det var ett misstag, så har man utvecklats, man har fått en erfarenhet, och kanske fick man ändå ut något positivt från upplevelsen, några fina minnen eller nya vänner man mötte på vägen.
Man undrar om man ska gå efter hjärnan eller hjärtat och sen är det magen som avgör vilket det blir. Så känns det. Som min klasskompis kommenterade på förra inlägget om detta så handlar det om psykologi: jaget, detet och överjaget. Det är hjärtat, magen och hjärnan. Allas vår käre Sigmund Freud har räknat ut detta.
Det känns som att jag har kommit ungefär en fjärdedel på vägen av min drömlista.
Ett problem med att följa sitt hjärta är att det är svårt att göra det helt ensam. Människor har olika drömmar och olika vägar och just nu känns det väldigt ensamt på min väg. Om jag vill följa mina drömmar måste jag antagligen göra det helt själv, och att vara ensam är ju inte en del av mina drömmar direkt... Jag får grubbla på detta ;).
Pengar är ju också en begränsning men man får tänka att det bara är en tidsbegränsning och inte nåt som omöjliggör drömmen. Pengar går att jobba ihop.
Lyssna till ditt hjärta!
Man måste tänka realistiskt, man kan inte bara gå på känsla vare sig det är magen eller hjärtat man känner med. Man måste använda hjärnan lite också. Men det finns ett uttryck som heter "don't dream your life, live your dream" eller nånting i den stilen.
Man lever bara en gång. Varje gång man hör det så tänker man inte riktigt. Men man lever verkligen bara EN gång. Man är bara 20 en gång, man är bara 25 en gång, man är bara ung en gång. Och jag tror man ångrar sig om man inte gör allt som man KÄNNER för att göra nu. Med måtta alltså, men så mycket som möjligt.
Jag tror det är därför man ser så många i 40årsåldern tappa greppet. Det måste ju finnas en anledning till att 40årskrisen är så känd. Det är då man märker "OOPS jag är inte ung längre.. men jag har ju fortfarande inte gjort det här, och det där!". Jag tycker det är bra att den krisen finns för annars hade man kanske inte fattat förren man är 80+ och då är risken stor att det är för sent.
Alla som känner mig vet att jag kan grubbla på saker i en evighet. Det är väl det som händer när jag försöker reda ut om man ska använda hjärnan eller hjärtat. "Jag vill göra detta, men TÄNK OM...".
Och om jag ska klargöra detta utifrån mina egna erfarenheter så har jag nog oftast gått efter hjärtat... tror jag. Och det finns inte många saker jag ångrar som jag har gjort. Typ inget... Nej inget faktiskt!
Där emot finns det några saker jag ångrar att jag INTE gjort. Och det kanske är de gångerna jag gått efter hjärnan...
Man är rädd för att göra en massa misstag. Men om det är ett misstag vet man ju inte förren efteråt. Och om man då inte testar så kan man lika gärna gå miste om nåt helt underbart. Och även om det visar sig att det var ett misstag, så har man utvecklats, man har fått en erfarenhet, och kanske fick man ändå ut något positivt från upplevelsen, några fina minnen eller nya vänner man mötte på vägen.
Man undrar om man ska gå efter hjärnan eller hjärtat och sen är det magen som avgör vilket det blir. Så känns det. Som min klasskompis kommenterade på förra inlägget om detta så handlar det om psykologi: jaget, detet och överjaget. Det är hjärtat, magen och hjärnan. Allas vår käre Sigmund Freud har räknat ut detta.
Det känns som att jag har kommit ungefär en fjärdedel på vägen av min drömlista.
Ett problem med att följa sitt hjärta är att det är svårt att göra det helt ensam. Människor har olika drömmar och olika vägar och just nu känns det väldigt ensamt på min väg. Om jag vill följa mina drömmar måste jag antagligen göra det helt själv, och att vara ensam är ju inte en del av mina drömmar direkt... Jag får grubbla på detta ;).
Pengar är ju också en begränsning men man får tänka att det bara är en tidsbegränsning och inte nåt som omöjliggör drömmen. Pengar går att jobba ihop.
Lyssna till ditt hjärta!
DISTANCE AND TIME
HJÄRNAN, HJÄRTAT ELLER MAGEN?
Shit! Hur kunde ni läsare mer än fördubblas helt plötsligt? Vad trevligt :D hahaha
Jag undrar en sak:
Ni vet, man säger ju att man ska lyssna på sitt hjärta och följa sin magkänsla?
Men hjärnan säger ju nästan ALLTID precis tvärtom. Hur vet man vilket som är rätt? Kan inte alla för en gångs skull kommentera och säga vad ni tror? I need some help here!
Det är ju inte bara när det gäller kärlek utan också när det gäller vad man ska jobba med och sånt.
Det är verkligen ett dilemma. "jag vill egentligen göra såhär men jag borde verkligen inte..." - hur många gånger har man inte tänkt den tanken? Vad man vill och vad man borde...
Det hela handlar kanske egentligen om risker? Det som man känner i hjärtat brukar ofta innebära större risker än om man använder hjärnan...
Vilket är då bäst, att ta risken eller play it safe? Man lever ju bara en gång, men är det värt konsekvenserna som kan bli av att man tog risken?
PRECIS
Varenda ord. Kunde lika gärna varit jag som skrev låten damn it.
Running around I can't get through my days
Thoughts of you just keep consuming me
I thought I could do it but now I see
that you're not mine, and I was wrong to think you'd change, yeah
I wish you could stay with me another day
I wish I could change your mind and make you stay
'Cause I, I'd give anything to hear you say
"I'll be loving you eternally"
Your love is wicked
Tears on my pillow 'cause your love is wicked
Cry me a river 'cause your love is wicked
Friends come around and say your love is wicked
But the kisses wah yuh get, don't you know it's wicked?
Wait for your call 'cause your love is wicked
Can't sleep at all 'cause your love is wicked
Pain in my heart 'cause your love is wicked
By the loving wah yuh get, don't you know it's wicked?
Baby I loved you from the very start
Even though I knew that you would break my heart
And I couldn't resist the way you touch me baby
Was I a fool, to think I'd play nothing but two?
I wish you could stay with me another day
I wish I could change your mind and make you stay
'Cause I, I'd give anything to hear you say
"I'll be loving you eternally"
Your love is wicked
Tears on my pillow 'cause your love is wicked
Cry me a river 'cause your love is wicked
Friends come around and say your love is wicked
But the kisses wah yuh get, don't you know it's wicked?
Wait for your call 'cause your love is wicked
Can't sleep at all 'cause your love is wicked
Pain in my heart 'cause your love is wicked
By the loving wah yuh get, don't you know it's wicked?
Wah me a go do fi get ovah you?
Anybody have a remedy or a cure?
Someone call a doctor or emergency crew
'Cause me carry feelings fi you, fi you, fi you
Wah me a go do fi get ovah you?
Anybody have a remedy or a cure?
Someone call a doctor or emergency crew
'Cause me carry feelings fi you, fi you, fi you
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Your kissing, your hugging
Your loving, your sexing
Oh my baby I am missing you
Tears on my pillow 'cause your love is wicked
Cry me a river 'cause your love is wicked
Friends come around and say your love is wicked
But the kisses wah yuh get, don't you know it's wicked?
Wait for your call 'cause your love is wicked
Can't sleep at all 'cause your love is wicked
Pain in my heart 'cause your love is wicked
By the loving wah yuh get, don't you know it's wicked?
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Boy your love is wicked
Your kissing, your hugging
Your loving, your sexing
Oh my baby I am missing you
PANG BANG BOOM
S K J U T M I G
Vill bara sova bort allt men det är inte kul när man alltid vaknar igen.
Vill bara sova bort allt men det är inte kul när man alltid vaknar igen.
ASSCRACK
Minst en gång i veckan ser man någon som inte har lärt sig hur man drar upp sina byxor. Eller hur man använder ett skärp, eller underkläder för den delen?
Jag undrar verkligen innerligt: Drar det inte? Speciellt nu på vintern, DRAR DET INTE KALLT? Hur kan man inte känna att man visar rumpestumpen?
Personer som man nån gång ser visa rumpan brukar även vara personer som inte gör det vid bara just det tillfället, utan det är liksom en vana för dem av någon anledning. Det driver mig till ännu en fråga: Varför upplyser inte personens vänner/familj om nakenheten? De skulle ju verkligen bara göra personen (och resten av mänskligheten) en tjänst!
OCH: HUR kommer det sig att blicken alltid lyckas hamna just precis där? Man vill ju inte se eländet!
Detta är ett mysterium på riktigt.
Till alla er rumpvisare där ute: SKÄRP er! <--- höhöhö
20 ÅR SENARE
Idag är det 20 år sedan jag föddes. I'm no longer a teen.
När man fyllde 17, 18, 19 så kändes det liksom inte speciellt mycket. Men nu känns det!
Jag känner mig gammal. Jag går liksom mot 30!
Jag har bara 10 år på mig att fixa allt man ska fixa innan man blivit 30. Typ barn :O herregud.
Nä. Mitt första barn får bli när jag är typ... 31.
Dagen har i alla fall varit bra. Jag fick cash av mormor och morfar och en finfin klocka av mamma.
Fint väder fick jag också. Sen åkte jag tåg från karlshamn till malmö och när jag kom hem stod mickan och linnea och höll på med hemlisar i köket.
Det visade sig vara hemlagad pizza som jag suktat efter i månader och ett jättestort paket som jag inte ens anade vad det var. Det var en juicepress! Det har jag velat ha jättelänge! Tänk att kunna göra sin egna juice... mmm.
Har fått fina grattis via samtal, sms och facebook.
Från jättemånga fina personer och jag är jätteglad för allt!
Men det va en person som lovade att inte glömma min födelsedag som ändå glömde den och jag stör mig som in i helvete på att jag bryr mig. Men men. Oooooooooooooooooooooooooooorkar inte vara ledsen mer. Orkar inte låta en person dra ner mitt humör när typ 60 pers drar upp det. Men hur mycket man än önskar att man hade en Off-knapp på kroppen så finns den tyvärr inte där.
Orkar inte ens att jag nyss skrev nåt om det för dagen har varit BRA.
Fast igår natt drömde jag att han ringde. Jag drömde det typ 15 gånger och varje gång vaknade jag och tänkte "NEJ". Somnade om och drömde samma skit igen. Suck.
Off/Delete/Escape. Nån av de knapparna hade varit prima att ha.
Men men! Tiden läker alla sår och tiden går ju tydligen SUPERSNABBT. Känns som det var igår jag fyllde 14.
THE UGLY TRUTH
Mannen är den nya kvinnan. - Jag älskar den meningen för det finns inget sannare påstående. Tillochmed de killar man tycker framstår som manliga, tillochmed de är pussys. Igår var jag med Ida och vi kollade på "The Ugly Truth" och ja, den skulle liksom lika gärna kunna heta just "mannen är den nya kvinnan" för det var det den bevisade.
Det låter lite fel att säga att en amerikansk komedi kan bevisa nåt men beviset var hur perfekt den stämde in på verkligheten och att jag och Ida satt och skrek "DET ÄR JU SANT!" hela tiden.
Se den.
En fråga: Finns det nån kille med äkta självförtroende? Obs ÄKTA självförtroende. När det gäller tjejer alltså. Ni fattar?
Om nån annan skulle ställa den frågan till mig skulle jag helt enkelt svara: Nepp.
För jag har aldrig träffat en sån.
Tillochmed jag har bättre självförtroende när det gäller killar. TILLOCHMED JAG. Damn it.
Jag ska berätta hur det är:
1. Antingen är de så osäkra att det skriker om det. Ja ni vet, säger fel saker vid fel tillfälle, ställer konstiga, pinsamma frågor och typ svettas och sånt. Hela den grejen. LITE är normalt men nu menar jag hela tiden. Alltså en mes.
2. Eller så är de så osäkra att de har ett påmålat, tjockt lager självförtroende aka en stämpel i pannan där det står SVIN. Dessa killar är såna som vi tjejer ofta beskriver som "han VET OM att han är snygg". De är alltid dåliga i sängen men de har intalat sig själva att de äger, av nån konstig anledning. Ju fler tjejer som inte vill träffa dem igen desto osäkrare blir de och desto tjockare blir det påmålade lagret. De skryter alltid.
3. Och sen finns det de som man faller för för att man tror att de har ett normalt fungerande självförtroende vilket utrstålar manlighet, vilket är det man faller för som tjej. (om man är en man-tjej och inte en pretty-boy-tjej, då faller man nog oftast för killarna under punkt 1) MEN de har en dold osäkerhet som visar sig när det kommer till kritan. De fegar ur. Och när de gör det så säger vi tjejer "typiskt killar".
And that my friends, is the ugly truth. Hahahah..
Allvarligt talat, fan vad tragiskt det är. SÅ svårt är det inte att charma en tjej!!!!!! Bara vara sig själv. Sitt avslappnade, normala själv. Är man det så charmar man alltid nån tjej som passar en till slut.
Inte hålla på och tro det ena och det andra och fucka upp hela grejen. AH.
Jag vet inte hur många gånger nån kille har sagt/gjort nåt som endast framkallat ett enda stort frågetecken i mitt huvud. Man bara.. "men...? va..? varför...? VA?!"
Till alla killar: WHAT IS WRONG WITH YOU PEOPLE?!??!!
Åh vad jag önskar att de läste min blogg.
Jag älskade en grej som Ida sa till mig igår: "Säg till honom såhär 'ta inte detta för personligt, jag säger inte detta för att va taskig. Men du är lite mesig.'"
Hahahahahahahaha. Tänk om världen hade varit så perfekt att man hade kunnat säga så till en person utan att situationen blev konstig och jobbig.
Det hade blivit såhär: Han hade tagit illa upp och kanske frågat "vad menar du med det?" sen hade man varit tvungen att ge exempel som krossar det lilla lilla självförtroendet han hade kvar. Om han fortfarande ens hade velat fortsätta konversationen så kanske han hade frågat vad han skulle göra annorlunda. Då blir det att man säger åt honom hur han ska vara och då kommer det inte naturligt och han hade bara blivit ännu mer nervös när han skulle göra det. Det finns bara en sak detta kan resultera i, hur det än går och det är: AVTÄNDANDE.
Avtändande. That's the word.
Osäkra killar är SÅÅ avtändande.
Hahahaha detta är ju hopplöst. Fy vad deprimerande.
Jag välkomnar jordens undergång. 2012 here I come.
Det låter lite fel att säga att en amerikansk komedi kan bevisa nåt men beviset var hur perfekt den stämde in på verkligheten och att jag och Ida satt och skrek "DET ÄR JU SANT!" hela tiden.
Se den.
En fråga: Finns det nån kille med äkta självförtroende? Obs ÄKTA självförtroende. När det gäller tjejer alltså. Ni fattar?
Om nån annan skulle ställa den frågan till mig skulle jag helt enkelt svara: Nepp.
För jag har aldrig träffat en sån.
Tillochmed jag har bättre självförtroende när det gäller killar. TILLOCHMED JAG. Damn it.
Jag ska berätta hur det är:
1. Antingen är de så osäkra att det skriker om det. Ja ni vet, säger fel saker vid fel tillfälle, ställer konstiga, pinsamma frågor och typ svettas och sånt. Hela den grejen. LITE är normalt men nu menar jag hela tiden. Alltså en mes.
2. Eller så är de så osäkra att de har ett påmålat, tjockt lager självförtroende aka en stämpel i pannan där det står SVIN. Dessa killar är såna som vi tjejer ofta beskriver som "han VET OM att han är snygg". De är alltid dåliga i sängen men de har intalat sig själva att de äger, av nån konstig anledning. Ju fler tjejer som inte vill träffa dem igen desto osäkrare blir de och desto tjockare blir det påmålade lagret. De skryter alltid.
3. Och sen finns det de som man faller för för att man tror att de har ett normalt fungerande självförtroende vilket utrstålar manlighet, vilket är det man faller för som tjej. (om man är en man-tjej och inte en pretty-boy-tjej, då faller man nog oftast för killarna under punkt 1) MEN de har en dold osäkerhet som visar sig när det kommer till kritan. De fegar ur. Och när de gör det så säger vi tjejer "typiskt killar".
And that my friends, is the ugly truth. Hahahah..
Allvarligt talat, fan vad tragiskt det är. SÅ svårt är det inte att charma en tjej!!!!!! Bara vara sig själv. Sitt avslappnade, normala själv. Är man det så charmar man alltid nån tjej som passar en till slut.
Inte hålla på och tro det ena och det andra och fucka upp hela grejen. AH.
Jag vet inte hur många gånger nån kille har sagt/gjort nåt som endast framkallat ett enda stort frågetecken i mitt huvud. Man bara.. "men...? va..? varför...? VA?!"
Till alla killar: WHAT IS WRONG WITH YOU PEOPLE?!??!!
Åh vad jag önskar att de läste min blogg.
Jag älskade en grej som Ida sa till mig igår: "Säg till honom såhär 'ta inte detta för personligt, jag säger inte detta för att va taskig. Men du är lite mesig.'"
Hahahahahahahaha. Tänk om världen hade varit så perfekt att man hade kunnat säga så till en person utan att situationen blev konstig och jobbig.
Det hade blivit såhär: Han hade tagit illa upp och kanske frågat "vad menar du med det?" sen hade man varit tvungen att ge exempel som krossar det lilla lilla självförtroendet han hade kvar. Om han fortfarande ens hade velat fortsätta konversationen så kanske han hade frågat vad han skulle göra annorlunda. Då blir det att man säger åt honom hur han ska vara och då kommer det inte naturligt och han hade bara blivit ännu mer nervös när han skulle göra det. Det finns bara en sak detta kan resultera i, hur det än går och det är: AVTÄNDANDE.
Avtändande. That's the word.
Osäkra killar är SÅÅ avtändande.
Hahahaha detta är ju hopplöst. Fy vad deprimerande.
Jag välkomnar jordens undergång. 2012 here I come.
BULLSHIT
Detta skulle ju inte bli en personlig blogg men den planen är ju körd för längesen så lika bra att köra vidare.
För alla er som undrar om jag fortfarande är deep down in the shit så är svaret ja. Ja ja ja.
MEN (som han i let's dance brukar säga) jag är så tacksam för alla som hjälper mig!
Jag är så sjukt glad över att jag har så många fina människor i mitt liv som verkligen bryr sig. Hade jag inte haft er så kan jag lova att jag hade legat i en kista nu.
Alla fina vänner och mina fina fina finaste syskon. Jag önskar att ni kunde förstå hur mycket ni betyder för mig men det går inte att beskriva. Jag älskar er. Och ni är de som vet att jag inte är en sån person som säger det utan att verkligen mena det. Så FATTA :)
Tusen tack. Verkligen. Allt är skit men tack vare er så känns det lite lättare.
Ett litet specialtack till Mickan, min roomie också för att hon är den som faktiskt har fått stå ut med det mesta av mitt lipande, efter mig själv då. Nu är jag väldigt glad att jag inte bor ensam.
Kuriosa: Inte första kvällen för då fattade jag inget, men andra kvällen lipade jag oavbrutet i 4 timmar tills jag somnade. Bara bröt ihop. Och det första jag gjorde så fort jag vaknade va att lipa oavbrutet i 2 timmar till.
Det är rekord, och jag har ändå lipat väldigt många gånger i mitt liv. Men detta är rekordet av alla rekord (kan hända att det finns nån gång när jag va riktigt liten som slår det men ja) Jag tänkte seriöst tanken "undra om man kan få inflammation i tårkanalerna av att lipa för mycket för i så fall måste detta vara det". Ni skulle sett mina ögon. Ångrar att jag inte tog kort. Jag såg typ inget!
Idag sken solen som en äkta vår här i Malmö. Det kändes nästan som att nån försökte tala om för mig "Hallå Jennifer, det finns fortfarande en värld här ute".
Och det är ärligt talat helt sjukt vilken stark person jag kan vara ibland. Heeeeeeeeeeeeeelt sjukt. Men det är som sagt inte bara min egen förtjänst.
"Ensam är stark" - THAT'S SOME REAL BULLSHIT!
För alla er som undrar om jag fortfarande är deep down in the shit så är svaret ja. Ja ja ja.
MEN (som han i let's dance brukar säga) jag är så tacksam för alla som hjälper mig!
Jag är så sjukt glad över att jag har så många fina människor i mitt liv som verkligen bryr sig. Hade jag inte haft er så kan jag lova att jag hade legat i en kista nu.
Alla fina vänner och mina fina fina finaste syskon. Jag önskar att ni kunde förstå hur mycket ni betyder för mig men det går inte att beskriva. Jag älskar er. Och ni är de som vet att jag inte är en sån person som säger det utan att verkligen mena det. Så FATTA :)
Tusen tack. Verkligen. Allt är skit men tack vare er så känns det lite lättare.
Ett litet specialtack till Mickan, min roomie också för att hon är den som faktiskt har fått stå ut med det mesta av mitt lipande, efter mig själv då. Nu är jag väldigt glad att jag inte bor ensam.
Kuriosa: Inte första kvällen för då fattade jag inget, men andra kvällen lipade jag oavbrutet i 4 timmar tills jag somnade. Bara bröt ihop. Och det första jag gjorde så fort jag vaknade va att lipa oavbrutet i 2 timmar till.
Det är rekord, och jag har ändå lipat väldigt många gånger i mitt liv. Men detta är rekordet av alla rekord (kan hända att det finns nån gång när jag va riktigt liten som slår det men ja) Jag tänkte seriöst tanken "undra om man kan få inflammation i tårkanalerna av att lipa för mycket för i så fall måste detta vara det". Ni skulle sett mina ögon. Ångrar att jag inte tog kort. Jag såg typ inget!
Idag sken solen som en äkta vår här i Malmö. Det kändes nästan som att nån försökte tala om för mig "Hallå Jennifer, det finns fortfarande en värld här ute".
Och det är ärligt talat helt sjukt vilken stark person jag kan vara ibland. Heeeeeeeeeeeeeelt sjukt. Men det är som sagt inte bara min egen förtjänst.
"Ensam är stark" - THAT'S SOME REAL BULLSHIT!
THE BOTTEN IS NÅDD
På riktigt. Tillochmed mera nådd än den är i the actual sång.
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig mer hopplös än jag gör nu. Allt är så pass mycket åt helvete i mitt liv just nu att mina nerver inte ens reagerar längre. Gråter inte ens längre, för det är bara för mycket. Allt är bara för mycket. Bägaren bara rinner över oavbrutet. Men jag känner ingen panik, ingen sorg, ingen ångest, ingen ilska.
Det enda jag känner är att jag ligger längst ner på botten.
Idag har nog faktiskt varit den absolut värsta dagen i mitt liv hittills.
Det enda som inte har hänt är att nån har dött men det händer också snart.
Det kan verkligen inte bli värre. Fast jo, jag skulle kunna hamna i drogmissbruk, bli hemlös, bli våldtagen och få AIDS. Så jag ska väl inte klaga...
Men jag önskar verkligen att någon kommer och skjuter mig i sömnen i natt. För jag vet att precis när jag vaknar så kommer jag tro att jag har drömt alltihop och jag vill verkligen inte uppleva att sedan inse att det var på riktigt.
Så det bästa hade varit att inte vakna igen.
Alla mina dagar framöver kommer pga denna dagen att vara mer eller mindre skit.
Om man sammanfattar så har ju inte mitt liv varit så great hittills heller. Så det verkar som min hjärna, eller hjärta, börjar bli immuna. Eller härdade. Kanske därför det känns så bedövat som det gör nu.
Vet ni vad, jag orkar faktiskt inte vara sårad en gång till. Jag orkar bara inte. Jag orkar inte vara ledsen över att någon annan har gjort något mot mig.
Jag tror jag ska sluta tro på karma för det verkar ju uppenbarligen vara en bluff. Hur många människor har jag sårat i mitt liv? Finns det en enda som jag fått att gråta? Inte vad jag vet. Men jag kan inte räkna hur många gånger jag har gråtit pga nån annan. Så åt helvete med karman.
"Det ordnar sig ska du se" - NEJ, det gör det inte. Om det ska ordna sig får vi vrida tillbaka tiden tills innan jag blev född och sen se till att jag blir född på rätt plats vid rätt tillfälle. Och det är en omöjlighet, precis lika omöjligt som det är att det skulle ordna sig.
Men okej, så jag har blivit härdad. Vad kommer bli nästa steg? Hur långt kan det gå innan man spårar ur totalt?
Bara att vänta och se I guess. Ska börja med att sova och sen behöver jag förhoppningsvis inte göra mer om min önskan om att bli skjuten i huvet slår in.
Vilket den inte kommer göra så fy fan för att vakna imorgon. Och nästa dag. Och nästa. Och nästa....
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig mer hopplös än jag gör nu. Allt är så pass mycket åt helvete i mitt liv just nu att mina nerver inte ens reagerar längre. Gråter inte ens längre, för det är bara för mycket. Allt är bara för mycket. Bägaren bara rinner över oavbrutet. Men jag känner ingen panik, ingen sorg, ingen ångest, ingen ilska.
Det enda jag känner är att jag ligger längst ner på botten.
Idag har nog faktiskt varit den absolut värsta dagen i mitt liv hittills.
Det enda som inte har hänt är att nån har dött men det händer också snart.
Det kan verkligen inte bli värre. Fast jo, jag skulle kunna hamna i drogmissbruk, bli hemlös, bli våldtagen och få AIDS. Så jag ska väl inte klaga...
Men jag önskar verkligen att någon kommer och skjuter mig i sömnen i natt. För jag vet att precis när jag vaknar så kommer jag tro att jag har drömt alltihop och jag vill verkligen inte uppleva att sedan inse att det var på riktigt.
Så det bästa hade varit att inte vakna igen.
Alla mina dagar framöver kommer pga denna dagen att vara mer eller mindre skit.
Om man sammanfattar så har ju inte mitt liv varit så great hittills heller. Så det verkar som min hjärna, eller hjärta, börjar bli immuna. Eller härdade. Kanske därför det känns så bedövat som det gör nu.
Vet ni vad, jag orkar faktiskt inte vara sårad en gång till. Jag orkar bara inte. Jag orkar inte vara ledsen över att någon annan har gjort något mot mig.
Jag tror jag ska sluta tro på karma för det verkar ju uppenbarligen vara en bluff. Hur många människor har jag sårat i mitt liv? Finns det en enda som jag fått att gråta? Inte vad jag vet. Men jag kan inte räkna hur många gånger jag har gråtit pga nån annan. Så åt helvete med karman.
"Det ordnar sig ska du se" - NEJ, det gör det inte. Om det ska ordna sig får vi vrida tillbaka tiden tills innan jag blev född och sen se till att jag blir född på rätt plats vid rätt tillfälle. Och det är en omöjlighet, precis lika omöjligt som det är att det skulle ordna sig.
Men okej, så jag har blivit härdad. Vad kommer bli nästa steg? Hur långt kan det gå innan man spårar ur totalt?
Bara att vänta och se I guess. Ska börja med att sova och sen behöver jag förhoppningsvis inte göra mer om min önskan om att bli skjuten i huvet slår in.
Vilket den inte kommer göra så fy fan för att vakna imorgon. Och nästa dag. Och nästa. Och nästa....
INSNÖAD
Lite fakta om mitt liv:
Befinner mig just nu hos mormor och morfar i asarum, karlshamn. Utanför ligger en halvmeter snö. Och det är helt knäpptyst... Så himla skönt. Inga susande bilar eller ambulanser. Älskar att malmö inte är dött men dött och tyst är två olika saker. Känns som att hjärnan vilar 100% när jag är här. I malmö känns det mer som ett stand-by-läge.
Jag har aldrig varit nån hårding men nu känns det som jag gått och blivit en riktig mjukis. Håller på att bli FÖR snäll och det är inte min grej. För om man är för snäll slutar det bara med att man tar massa skit som man inte förtjänar. Lär er det små barn, var aldrig för snälla.
Haha. Behöver plocka fram lite av mitt gamla baggyjeans-jag. Såg ut som en lebb och har aldrig brytt mig mindre och aldrig varit starkare psykiskt än jag var under den perioden. Samtidigt som jag var som mest nerbruten, men det är då man blir stark. Hade inget med brallorna att göra, bara själva perioden. Hade så jäkla mycket motgångar men klarade allt med mitt feta räls-smile. Helt sjukt. Och no offence mot lebbar, jag gillar dem, önskar att jag själv var en faktiskt.
Nu är jag insnöad både fysiskt och psykiskt. Känns som att jag ger för mycket av mig själv. Får väl skärpa mig helt enkelt.
Suger att jag missar Ne-yo i malmö på torsdag. Men jag ska träffa min kära syster som jag inte träffat på 1,5 år.
17 år och hård. hahahahhahah
ONLY GONNA PLAY THE FOOL ONE TIME
I cant get it back, but I dont want it back,
I realized that she dont know how to act
Never been a dumb dude
No im not dense
I just had a slight lack
Of common sense
I was the good guy
She was the bad girl
Im thinking one girl
She thinking me, earl james and jimmy
Yep she had plenty
But love for me, she didnt have any
I was inviting her into my heart
But she was out riding in some other man's car
She was my night time, thought I was her star
Guess I was wrong, but see im strong
Wont take long for me to move on
Please dont worry bout me im fine
Only gonna play the fool one time
Trust me when I say
That i'll be ok
Go on girl
I cant get it back,
but I dont want it back,
I realized that she dont know how to act
Tried to settle down and look what I get
Thought it was my time, but I guess not yet
She at the bar getting drinks from many men
Im in the house, thinking shes with her girlfriends
Just not knowing, truly not knowing
I look back now like, man, I was open
I was inviting her into my heart
But she was out riding in some other man's car
She was my night time, thought I was her star
Guess I was wrong, but see im strong
Wont take long for me to move on
Please dont worry bout me im fine
Only gonna play the fool one time
Trust me when I say
That i'll be ok
Go on girl
The mistake I made is clear
we never should have been together
Thats the reason youre not here
I know that I can do much better
Not a single salty tear
Not a feeling in my chest
Baby im feeling no stress
Im too fly to be depressed
I realized that she dont know how to act
Never been a dumb dude
No im not dense
I just had a slight lack
Of common sense
I was the good guy
She was the bad girl
Im thinking one girl
She thinking me, earl james and jimmy
Yep she had plenty
But love for me, she didnt have any
I was inviting her into my heart
But she was out riding in some other man's car
She was my night time, thought I was her star
Guess I was wrong, but see im strong
Wont take long for me to move on
Please dont worry bout me im fine
Only gonna play the fool one time
Trust me when I say
That i'll be ok
Go on girl
I cant get it back,
but I dont want it back,
I realized that she dont know how to act
Tried to settle down and look what I get
Thought it was my time, but I guess not yet
She at the bar getting drinks from many men
Im in the house, thinking shes with her girlfriends
Just not knowing, truly not knowing
I look back now like, man, I was open
I was inviting her into my heart
But she was out riding in some other man's car
She was my night time, thought I was her star
Guess I was wrong, but see im strong
Wont take long for me to move on
Please dont worry bout me im fine
Only gonna play the fool one time
Trust me when I say
That i'll be ok
Go on girl
The mistake I made is clear
we never should have been together
Thats the reason youre not here
I know that I can do much better
Not a single salty tear
Not a feeling in my chest
Baby im feeling no stress
Im too fly to be depressed
AM I THE ONLY ONE?
Är det verkligen bara jag som har tänkt på den här likheten?
Hahahahaha varje gång jag ser en fordlogga tänker jag på idol och vice versa.
Anyways, det var bara det. Ciao.
SOLENERGI
Jag undrar faktiskt ibland om vissa människors typ dna inte är anpassat för vintrar. I så fall är jag en av dessa människor. Det finns nog inget som påverkar mitt humör sämre än vintern. Kyla. Mörker. Iskalla vindar som får en att bara vilja blunda och försvinna långt bort. Slask vart man än går och försenad trafik.
Sommar.
Antingen utomlands till ett sommarland med palmer och sandstränder där man kan gå runt i endast bikini och tunika. Huden doftar solskyddsfaktor och man äter kryddig mat på exotiska uteserveringar. Håret är trassligt av allt saltvatten men det gör liksom inget. Bada bada bada. Varje dag känns som ett nytt litet äventyr och fötterna får daglig pedikyr. Engelskan flyter bättre än nånsin och man köper ett fint smycke i nåt litet stånd.
Eller svensk sommar (inte en tomas-ledin-sommar som regnar bort) med gröna träd, grönt gräs och luften som doftar av alla blommor. Midsommar och den svenska skärgården. Färska jordgubbar som man köper utanför affären.. med ovispad grädde. Nypotatis och färsk fisk. Ligga och sola på en klippa och doppa sig i havet som bara är lite för kallt. Ta cykeln vart man än ska och känna den där njutningen av en iskall glass som man bara kan känna på sommaren. Grilla med vänner och mata svanarna med bröd. Dansa hela nätterna till reggaemusik på en reggaefestival med härliga människor som njuter precis lika mycket av tonerna, energin och värmen.
Men framför allt havet. Bara vara vid havet. Åka båt. DET FINNS INGET BÄTTRE.
Då mår jag som bäst. Som absolut bäst. Jag är mitt bästa jag och jag undrar hur många gånger jag ler under en dag. Endast dessa dagar kan jag vakna med ett leende på läpparna.
Som tur är så är vi på väg bort från vintern och på väg mot en ljus vår. På med tygskorna, vårjackan och ut på de torra gatorna som äntligen kan erbjuda sina uteserveringar.
Aaah. Ni kan inte ana hur mycket jag längtar.
SNART ÄR VI DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sommar.
Antingen utomlands till ett sommarland med palmer och sandstränder där man kan gå runt i endast bikini och tunika. Huden doftar solskyddsfaktor och man äter kryddig mat på exotiska uteserveringar. Håret är trassligt av allt saltvatten men det gör liksom inget. Bada bada bada. Varje dag känns som ett nytt litet äventyr och fötterna får daglig pedikyr. Engelskan flyter bättre än nånsin och man köper ett fint smycke i nåt litet stånd.
Eller svensk sommar (inte en tomas-ledin-sommar som regnar bort) med gröna träd, grönt gräs och luften som doftar av alla blommor. Midsommar och den svenska skärgården. Färska jordgubbar som man köper utanför affären.. med ovispad grädde. Nypotatis och färsk fisk. Ligga och sola på en klippa och doppa sig i havet som bara är lite för kallt. Ta cykeln vart man än ska och känna den där njutningen av en iskall glass som man bara kan känna på sommaren. Grilla med vänner och mata svanarna med bröd. Dansa hela nätterna till reggaemusik på en reggaefestival med härliga människor som njuter precis lika mycket av tonerna, energin och värmen.
Men framför allt havet. Bara vara vid havet. Åka båt. DET FINNS INGET BÄTTRE.
Då mår jag som bäst. Som absolut bäst. Jag är mitt bästa jag och jag undrar hur många gånger jag ler under en dag. Endast dessa dagar kan jag vakna med ett leende på läpparna.
Som tur är så är vi på väg bort från vintern och på väg mot en ljus vår. På med tygskorna, vårjackan och ut på de torra gatorna som äntligen kan erbjuda sina uteserveringar.
Aaah. Ni kan inte ana hur mycket jag längtar.
SNART ÄR VI DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
RUDE BOY
I'm in love with Rihannas nya video. Fullkomligt!
KÖTTDRÖMMAR OCH ANNAT
Jag har inte ätit kött på så länge nu att inatt drömde jag till och med att jag käkade revben. Och det var så sjukt gott, typ ännu godare än i verkligheten.
Men det känns ändå bra att jag inte ätit döda kroppar, malda muskler och sånt på ett tag nu. Borde skrivit upp när det hände senast! Fasen. Men det är i alla fall flera veckor sedan.
Men imorgon ska jag åka hem till mormor och morfar och då blir det kött igen kan jag lova.
Nu känner jag att det här är ett ganska ointressant inlägg.
Men kan berätta en rolig grej. Jag städade och ritade aldrig igår för det blev en väldigt spontan utekväll på Babel med Emma Linnea och Saibou. Nice!
Tänk om man kan bli utbränd av plugget så man aldrig klarar av att börja jobba. HAHA! Fult. Hoppas vi har bytt regering då för annars är det kört. Sånt kan bara sluta med självmord. Och det har det ju gjort också. Hehe. Hemskt.
Men var inte oroliga, detta ska inte förvandlas till ännu ett inlägg om hur moderaternas politik SUGER.
Därför slutar jag nu.
Over and out.
ps. måste bara säga att jag verkligen inte gillar att Sverige är med i EU. Det suger faktiskt också.
News: Limma ihop köttbitar med nåt jäkla blodlim? Orka.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6580553.ab
Men det känns ändå bra att jag inte ätit döda kroppar, malda muskler och sånt på ett tag nu. Borde skrivit upp när det hände senast! Fasen. Men det är i alla fall flera veckor sedan.
Men imorgon ska jag åka hem till mormor och morfar och då blir det kött igen kan jag lova.
Nu känner jag att det här är ett ganska ointressant inlägg.
Men kan berätta en rolig grej. Jag städade och ritade aldrig igår för det blev en väldigt spontan utekväll på Babel med Emma Linnea och Saibou. Nice!
Tänk om man kan bli utbränd av plugget så man aldrig klarar av att börja jobba. HAHA! Fult. Hoppas vi har bytt regering då för annars är det kört. Sånt kan bara sluta med självmord. Och det har det ju gjort också. Hehe. Hemskt.
Men var inte oroliga, detta ska inte förvandlas till ännu ett inlägg om hur moderaternas politik SUGER.
Därför slutar jag nu.
Over and out.
ps. måste bara säga att jag verkligen inte gillar att Sverige är med i EU. Det suger faktiskt också.
News: Limma ihop köttbitar med nåt jäkla blodlim? Orka.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6580553.ab
