Ibland känns det som att jag är en väldigt... "djup" person. Har aldrig riktigt fattat varför det kallas just djup. Men i alla fall...

Det finns så mycket saker som jag fascineras av och tycker är helt otroligt och fantastiskt. Och därmed antar jag att jag tänker på en massa saker mer än vad andra kanske tänker på dem. Och då undrar jag vad andra tänker på istället?

Jag tänkte att jag ska dela med mig lite av vad jag tänker på ibland och sen kan ni ju säga till om jag är ensam om det eller inte. Eller vad ni tänker på istället.
Till exempel...
Flera gånger har det hänt att jag tittat på ett hyreshus och sett det som en kalender framför mig där varje fönster (eller rättare sagt varje lägenhet) är en lucka. Och i varje lucka är det ett helt individuellt liv, kanske en ungkarl, en ensamstående mamma eller en annan familj. Svensk eller nigeriansk eller japansk. Eller ett gammalt pensionärspar. Eller nåt helt annat som man inte tar med i sina typiska beräkningar. Och just dem som man inte tar med kanske det finns flest av.

Jag kan bli så imponerad av att det finns så många olika sorters människor, totalt individuella liv som alla har en helt unik historia. Men även de två personer som är mest olika i hela det hyreshuset har säkert flera saker gemensamt. För hur pass olika vi än är så lever vi inom samma ram. De lever ändå i samma hus, allihop trots att de är så olika.

Och så har jag tänkt på en annan sak som jag inte tror att jag är så ensam om. "Vad ska man bli när man blir stor?" - måste ju vara en av de vanligaste frågorna i hela världen. Och så tänkte jag på nåt som jag för tillfället kände att jag vill bli eller göra. Och sen tänkte jag att jag skulle skriva upp alla saker jag har funderat på att jobba med, så det gör jag nu, utan nån speciell ordning:

Massörska
Kock
Konditor
Inredningsarkitekt
Mäklare
Advokat
Journalist
Nyhetsreporter
Radiopratare
Programledare
Lärare
Socionom
Psykolog
Författare
"Barnboks-illustratör" - vet inte om det yrket finns eller om det är det korrekta namnet
Forskare
Egen företagare (nattklubb)
Välgörenhet utomlands

Det är allt jag kommer på nu. Kanske borde man försöka hitta nåt som alla dessa yrken har gemensamt. Men jag orkar inte, inte nu i alla fall! Och hur ska man kunna välja ETT? Det är typ 20 olika vägar där och jag ska välja en.

Vet ni vad fler vettiga personer borde satsa på att bli? Syokonsulenter! För de jag har träffat har varit totalt värdelösa och inte hjälpt mig det minsta lilla piss.

Annars...... sitter i min soffa och lyssnar på regnet. Jag älskar min lägenhet. Jag har nog aldrig trivts så här bra i mitt eget hem någonsin förut! Lite kalt på väggarna bara. Rättare sagt totalt kalt hahah. Måste lösa det snart.

Tänkte lägga upp en bild på ett hyreshus här men har ingen egen och alla jag googlat är exremt fula och tråkiga så jag skiter i det och lägger istället upp en bild på mig som 17-åring som inte hade en aning om att jag skulle sitta där jag sitter idag. Enda målet jag hade var: FLYTTA FRÅN KARLSHAMN (därav den sorgsna blicken). Och tack och lov, det gjorde jag också. Halelujah.

Idag har jag varit på jobbet från 11-21. Men jag jobbade inte hela tiden utan från 19-21 var jag på chokladprovning! Fina grejer. Kom på det imorse på bussen dock så har inga bilder att visa, tyvärr! För det var verkligen roligt.

Blev väldigt djup för ett ögonblick som jag ganska lätt blir och kom på vilket konstverk det var att se på alla dessa par som var där. De flesta var i 30-årsåldern skulle jag gissa och liksom TOTALT olika. För mig kändes det som att titta på konst. Så intressant och fantastiskt att se liksom. Som sagt... ett av alla mina djupa moments.

En annan tanke har dykt upp de senaste dagarna som inte är alls lika positiv. Den är att min tro på en sån där idyllisk familj verkligen har dalat ända ner till typ ett minustal. Speciellt tron på min egen familj, alltså mina föräldrar osv. Ärligt talat känner jag mig typ... Föräldralös. Nu var jag ju iofs lite inkorrekt eftersom jag inte vet hur en riktig föräldralös känner sig. Fast när jag tänker på mina morföräldrar så känns det inte så. Men när jag tänker rent spontant... Ja, då känner jag mig föräldralös.

I övrigt vill jag inte gå in på för mycket för det känns för personligt... Men... Jag är så himla besviken. Jag trodde inte att saker var som de är. Jag trodde inte ens att det var möjligt att det kunde bli så. Det känns så... vet inte. Det känns typ bara tragiskt. Och jag tror att jag är så pass djupt besviken att det liksom har kommit ända ut till den gränsen att jag inte ens tar in det. Det liksom bara är där. Och är helt enkelt dåligt. Och borta. För det är så dåligt att jag inte vill ha med det att göra.

Och jag vet att det inte finns nånting jag kan göra för att ändra nåt för jag är helt enkelt som jag är och jag vill inte ändra på det. Jag förstår inte varför man inte kan acceptera hur någon annan lever sitt liv när det är den personens liv och det inte påverkar nån annan. Jag accepterar alla som de är. Jag försöker inte ändra på någon. Och då låter jag heller inte någon ändra på mig. Väldigt enkelt.

Det är tråkigt att så många människor är så enormt trångsynta.

That's it. Nu är det som det är. Jag följer The Beatles råd så I'll let it be.

Där bor jag nu! Och jag älskar det!

Vet ni, de första två veckorna som jag bodde här vaknade jag VARENDA morgon med ett smile och sa "I love this place." (Ron var här) Och det händer fortfarande ganska ofta, inte varje dag, men.. nästan!

För jag älskar verkligen att bo här. Det är lite ghettovarning, inget fancy, och så gillar jag det. Så trivs jag. Jag vill ha en liten arabbutik precis utanför porten där man kan hitta lite allt möjligt. Jag vill kunna åka hiss med Maj-Britt ena dagen och Hassan nästa.

Jag har en underbar utsikt, ser hela Malmö! Mobilia runt hörnet och tar 2 min till bussen som går en gång vart 10e minut ungefär.

Köket är det minsta jag någonsin sett i hela mitt liv men det funkar faktiskt bra. Med tanke på hur jag bodde innan så är jag supernöjd!

Kom tillslut fram till en inredning som automatiskt skärmar av sängen. Får väl visa bild på hur det ser ut här nån dag.

Tar även ca 10 minuter att gå till ett stort Myrorna och jag känner mig nästan lite skamsen över att jag inte varit där än. Men tänkte faktiskt att jag ska knata ner dit idag! Solen skiner ju som bara den.

Ja... Snart är min praktik på Cacaofoni slut och det känns tråkigt. Jag har aldrig trivts så bra på en arbetsplats förut, ever! Det är så roligt och lärorikt! Det är så SYND att hon inte kan anställa mig :( Att få full lön för att jobba där hade varit rena rama lyxen. Men men. Life goes on.

In fact det goes on ganska fort märker jag för jag har fått ett jobberbjudande i Köpenhamn, som mötesbokare för nån mäklarservice. Hmm ja, vi får väl se hur det blir med det, hon ska ringa snart i alla fall. Känns lite som att det egentligen är ett jobb som telefonförsäljare. Det är fast lön och så så det LÅTER ju bra, med betoning på LÅTER för det finns nästan alltid en hake i slutändan med såna där. We shall seeeee.

Duschen sen Myrorna. Vamos!