NEJ TYVÄRR, NEJ TYVÄRR
Men om man inte tänker relativt så är det faktiskt ett ganska stort mysterium.
Jag älskar snygga långklänningar. Notera snygga. För fula långklänningar är jättefult. I flera månader har jag tänkt att jag vill ha en långklänning med långa ärmar. Enfärgad. Utan krusiduller. I vanligt bomullstyg. Lagom slapp, lagom tight. Mitt perfekta plagg.
Jag tog för givet att det skulle finnas men vet ni vad, idag letade jag egenom hela Malmö för att hitta en sån. Och den finns INGENSTANS! Inte någonstans alls! Inte ens något som är i närheten av den! Bara massa stickade tröjor.
Hur kan den inte finnas? Det är ett sant mysterium. Varför är det massa som designar fula långklänningar men ingen som designar en helt basic? Det fanns ju jättemånga basic i somras. Men nu behövs det ju ärmar eftersom det är vinter. Hur kan ingen annan komma fram till det?
Jag letade i 4 timmar. Tro mig, den finns inte. MEN JAG VILL JU SÅ GÄRNA HA DEN!!! Missnöjd är ordet.
Under min jakt kunde jag inte låta bli att inom mig sjunga:
Jag gick in i en affär, sa goddag vad har ni här? Kan man möjligtvis köpa en långklänning här?
Varje gång jag gick in, tittade mig omkring, och gick ut tänkte jag "nej tyvärr, nej tyvärr.."
Kanske en skada från förskolepraktiken, kanske inte.
THE REAL DEAL CHOCOLATE




Kall choklad

Häll i resten av mjölken och blanda.
Superlätt, godare och utan konstiga ämnen :)
EN VÄRLD OCH EN ANNAN
Jag säger bara... Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Tro inte att du alltid kommer att få om du bara tar och aldrig ger. Ta inte andra för givet. Det kommer tillslut att göra dig ensam.
Var inte så hatisk. Slösa inte din energi och dra inte ner andras genom att ständigt söka efter fel. Lär dig att uppskatta de bra sakerna istället för att endast fokusera på de dåliga. Det är skönare och det blir en god cirkel istället för en ond.
Ingen är perfekt och ingen kan heller bli det. Ingen i hela världen är precis som du, och det vet du. Alla har ett liv var. Det är upp till var och en vad man vill göra med det.
Nej, jag menar inte att jag uppfyller allt det här 100% av mitt liv. Men jag försöker verkligen.
Jag menar heller inte att jag tycker att alla ska vara superglada 24/7. Men att göra negativitet till en vardaglig VANA mår väl ingen bättre av? Och ingen situation kan väl förbättras av det?
Var dig själv och uppskatta dig själv och andra. Låt ingen annan sätta stopp för hur du uppskattar dig själv och stoppa inte dig själv pga andra. Du är din egen. Det finns ingen anledning till att hävda sig.
I din värld med dig själv finns bara du. Det är stor skillnad på den och den andra som du gemensamt delar med alla andra.
Tänk efter. Tänk efter om du har tänkt efter. Tänk efter igen.
Tänk egenom vad det verkligen betyder att vara ärlig.
K A O S
Mitt liv kan verkligen inte vara ens i närheten av normalt. Allvarligt alltså. Det känns som att jag är den enda som liksom lever i min värld? Alltså det är jag ju liksom på det sättet, men det känns verkligen.... Näe. Det här går inte att beskriva.
Det är helt otroligt stört.
MORMOR
Jag saknar att hjälpa dig. Jag saknar hur vi var ett team. Du, jag och morfar. Det fanns inte en enda gång då jag tvivlade på om ni fanns där för mig eller inte. Jag älskade att höra när du sa "ska vi hitta på något roligt?" och "kom Jennifer, jag ska visa dig något". Alla historier du har berättat, allt du har lärt mig. Du har lärt mig så mycket! Du har sett vem jag verkligen är och uppmuntrat mig till att vara just den jag är.
Jag minns när du målade mina naglar, bortstade mitt hår och när vi beställde kläder i katalogen. Ibland hade du och morfar varit och köpt nåt till mig. På söndagen, när jag skulle åka hem frågade jag hur många dagar det var kvar till fredag.
Det finns ingen jag beundrar som du mormor. Hur du under alla år har kämpat dig fram och fortfarande kämpar. Oavsett hur ont du haft, hur svårt du har haft för att gå och röra dig så har du alltid hjälpt till så mycket du bara kunnat och orkat. Du vägrade ligga i sängen när någon kom och hälsade på oavsett hur trött du egentligen var.
Jag beundrar din enorma sympati för andra människor och djur. Och du har sett något gott i nästan alla. Inte alla, men nästan.
Man har aldrig behövt be om någonting, någonsin. För du visste när man behövde hjälp, man behövde inte ens säga något.
Du har tagit så väl hand om din man, din dotter och dina fyra barnbarn. Och det gör så ont i mig att veta att en så fin människa som du ska behöva lida. Dag ut och dag in. Jag vet att du är kvar, där inne. Jag ser när din blick ändras, jag ser när du nickar, jag ser när du håller takten till musiken. Jag ser dig mormor.
Jag saknar dig, hela tiden, varje dag, och kommer göra det livet ut. Du kommer alltid att fattas och jag kommer alltid vilja höra ditt råd och din åsikt. Du är den finaste människan jag vet.
Jag saknar dig mormor.
TIDIGA MÖRKA VINTERMORNAR
KONST-IG
Vem är konstnär? Vem är konstig?
HATKÄRLEK
Alltid håller tillbaka så jävla mycket.
Ibland känns det som att stå på en havsbotten och skrika allt vad jag har. Det spelar ingen roll för havet är ändå lika förbaskat tyst.
KÄRA BILL
Se det som en trevlig och stillsam stund för dig själv, när du sitter och fyller i alla 10 steg i betalningen via internetbanken, om och om igen. Alla härliga OCR-nummer och alla andra siffror. Dosan - datorn - dosan - datorn.
Åh känner du hur avslappnad du blir? Och kommer det någon liten hatisk tanke - låt den komma, men låt den också försvinna. Andas in en härlig känsla av att vara vid liv och ta del av samhället, andas ut avskyn mot kapitalet. Så ja.
Och även om det skulle hända att du får en obehaglig överraskning, till exempel om du trott att du betalat allt och sedan ser att några hundralappar extra har dragits från ditt konto på grund av att du har autogiro till gymmet, se det inte som ett nederlag. Nej, se det istället som en bra anledning till att banta lite den här månaden, och träna lite mer!
Skulle det sedan vara så att något företag har glömt att skicka en faktura till dig som du sedan får en massa straffavgifter på, låt oss säga ca 300 kr extra. Vad gör det? Sånt händer. Känn glädjen över att dessa personer också är mänskliga och kan fela.
FARBROR RIMFROST & KUNG VINTER
Knasigt eller vad? Det var ju sommar nyss, och var tog hösten vägen?
Nej jag är verkligen inte gjord för vintern. Möjligtvis juletid när det ska vara julbak och ljusmys. Resten är jag verkligen bara inte gjord för. Jag är en 100% sommarperson.
Det fryser liksom till lite inom en också. Livet som jag vill leva det begränsas. Och jag hade helst gått i ide till mars, om jag fått välja.

Kanske man skulle sätta lite färg på tillvaron med lussebak ikväll?
Om man pallar knata ner till affären, förstås....
ÄKTA PÄLS
Det ENDA som händer är att dina pengar då inte går till tillverkaren, utan de går till t ex Myrorna. And your point is?
Du sponsrade alltså inte pälsindustrin när du köpte den, tekniskt sett. Men du går ju runt med en pälsjacka som har krävt att massa djur fått dö bara för att folk som du vill ha den på sig och visa upp sig. Genom att ha den på dig är du ju för fasen som ett vandrande plakat som säger "PÄLS ÄR OK".
Så försök inte gömma er genom att skylla på att den är begagnad. Du köpte den av precis samma anledning som första köparen gjorde.
Och: Man äter inte RÄV, man äter inte SÄL, man äter inte MINK, man äter inte ILLER, man äter inte CHINCHILLA, man äter inte TVÄTTBJÖRN, man äter inte BÄVER, man äter inte MÅRDHUND.
Man äter alltså inte något av alla de djur som dör för att ni vill ha era tjusiga pälsar! MAN DÖDAR DJURET (inte ens alltid man gör det) TAR PÄLSEN OCH SLÄNGER BORT DET! Man föder upp dessa varelser på ett hemskt sätt, tar pälsen och slänger bort dem.
Så sluta försöka komma med kassa ursäkter, det är i så fall bättre att säga "jag bryr mig inte om djur". Lätt som en plätt!
(källa: wikipedia och www.fria.nu)

ATT KOMMA IHÅG
Saker att leta upp:
1. Hämta min pajform hos Mickan
Övrigt:
Få med mig Ellen på loppis/second hand på lördag.
MISS SENSITIVE
Tänkte bara babbla lite om fysiska sådana. Jag är tydligen fysiskt överkänslig (OCKSÅ hehe. Score). För lukt, temperatur och massa. Om det nu kan räknas som fysiska känslor. Sinnen? Moving on...
Jag bränner mig mycket lättare än andra och reagerar mycket mer på saker jag ser. Jag vet att det låter helt flummigt men så är det. Fattar inte hur folk kan duscha i så hett vatten t ex! Jag skållas! Och det är inte som jag inbillar mig utan jag blir verkligen helt röd, ont som fasen. Ron tycker att jag duschar kallt. Fattar inte.
Men mest av allt måste det ändå vara lukten. Alltså... Jag vet inte hur många gånger det här har hänt:
- Men shit vad det luktar!
- Luktar?.... Näe jag känner inget?
- VA? Det luktar ju skitmycket -nåt random- ! Känner du inte?
- Nej jag känner ingenting.
Och sen mår jag så himla lätt illa av lukter. SÅÅÅ lätt. Häromkvällen när jag bakade bröd (bästa brödet jag gjort måste jag säga) mådde jag illa av brödlukten efter typ en kvart. Och det är ju ändå en god lukt! Jag klarar inte av att basta eller ligga i ett varmt bad för länge, då får jag panik och det händer väldigt ofta att jag får sån panik att jag måste öppna min balkongdörr och andas. Syrefattig luft antar jag. Händer även vid helt slumpiga tillfällen när det är dålig luft. Får verkligen panik.
Sen ska vi ju knappt gå in på mina fötter. Har aldrig ägt ett par skor jag inte fått skoskav av. Spelar ingen roll om de är nya eller gamla. Kvittar hur bekväma de är.
Undrar vad allt det här beror på. Har ju både för- och nackdelar såklart men oavsett så är det ju ganska mystiskt.

TIGHTS ♥
HJÄLP!
Sjuksköterska - Jag hade LÄTT velat jobba som det, om det inte involverat bajs, kiss, slem, blod, sprutor. Jag KAN INTE MED bajs, det går inte, jag klarar knappt av att torka en liten unge i röven! Spyr nästan! Och jag tänker aldrig någonsin hålla i en spruta. De borde hitta på ett nytt yrke inom vården som bara handlar om allt det där andra. Som när jag sommarjobbade där. Så himla nice var det!
Författare (eller nåt sånt) - Jaha. Ja det hade ju varit jätteroligt. Synd bara att sannolikheten att bli framgångsrik är typ 1/7 000 000 000.
Förskollärare - Ja det verkar kul. Inte superlockande, men kul. Och det behövs. Men... eh. 3,5 år och sen är man förskollärare? Liksom...? Eh. Eh.
AAAAAAAAAAH ORKAR INTE. Vill bara skrika. Kan inte nån bara säga: Jennifer, du hade blivit en SKITBRA.........!
Ååhhh ååååh ååååååh.
Hjälp.
UTVÄRDERING TILL MODERATFANS
Det blir färre skattebetalare och fler som lever på skattepengar.
Samma år ska Annas dotter börja skolan. Förr hade vi gratis skola men nu ha skolorna privatiserats. Ett år i grundskolan kostar ca 83 000 kr per barn. Ett år. Ett barn. 83 000 kr.
GO HARRY, GO HARRY!

HEMORROJDER
PAR I HJÄRTER
Jag får panik när alla personer som alltid varit sin egen person helt plötsligt blir dubbel. Plötsligt handlar det nästan aldrig om den enskilde personen längre utan det blir alltid "jag och min pojkvän" "jag och min flickvän" "jag och min sambo". Folk förlorar sig själva, även om det inte känns som det.
Det finns så mycket positivt och roligt och underbart med att ha en partner (ja.. jag vet inget enklare ord att sammanfatta det med. Partner låter så... konstigt. Men ändå!) och bara för att man blir, som jag skrev, "dubbel" så betyder det ju inte alls att man behöver vara olycklig. Inte alls! Det är inte min poäng. Detta händer ju mest utan att folk ens märker det tror jag.
Och så finns det ju en låååååååååååååång skala på i vilken utsträckning olika par låter detta bli. Det är ju mer eller mindre liksom.
Jag vet en person (det är ingen av mina vänner) som nästan helt förlorat sig själv. Allt handlar om partnern. Resten av familjen är bortglömd, vännerna är bortglömda, allting den här personen gör (förutom jobbar) gör denne med nån form av anledning, koppling, till partnern. Allt som görs gör de tillsammans. Överallt de ska, åker de tillsammans. Ingen annan är med och träffar de nån gång några andra människor så är det partnerns familj, partnerns kompisar. Personen gör inte saker den gjorde förut för det passar liksom inte in i förhållandet.
Då har det ju gått för långt.
Din partner måste faktiskt inte vara delaktig i exakt allt.
Jag säger som Mofasa sa till Simba: Glöm inte vem du är!
ÅLDERSNOJA
Är det normalt att ha åldersnoja vid 21 års ålder? Det har jag i alla fall. Inte hela tiden, men det kommer ibland.
Jag är närmare 22 nu. Minns när jag var 19 och träffade nån som var 22 och tyckte de var så mycket vuxnare.
Sen vet man ju liksom inte, borde man ha åldersnoja eller borde man absoluuuuut inte som så många säger? Jag vet ju att jag inte är gammal, än. Men jag är ju bara 8 år ifrån 30! Mig som 30åring, det är gammalt.
Och så har jag märkt ibland när man tittar på tv och ser tjejer som är 27-30. DE SER SÅ GAMLA UT! No offence mot någon, finns många i den åldern som ser jätteunga ut (Sidney t ex) men när jag ser de som ser gamla ut blir jag hur nojig som helst och börjar tänka "kommer jag få rynkor snart? När blir håret grått? Kommer jag behöva FÄRGA mitt hår då!? OMG! Jag som aldrig färgat mitt hår..."
Inte förren nu förstår jag dem som hela tiden tjatar om att tiden går så fort, att barnen växer upp så snabbt och att "man är inte äldre än man känner sig".
Vet inte hur gammal jag känner mig. 19 kanske. 20 max. INTE 22!!!!!
Ååååh. Jag vill inte bli gammal. Allt blir så tråkigt och enformigt. Vet inte ens om jag någonsin kommer våga gifta mig eller skaffa barn. När man väl gör det så finns det ju ingen återvändo till The Youth.
Så är det att ha åldersnoja. Sen ibland känner jag nästan tvärtom, trött på att vara i nån sorts mellantid där det känns som att jag bara går och väntar på saker. Jobb och en stor lägenhet eller ett hus, t ex. Men jag skulle vilja ha det men ändå vara 20. Det skulle vara perfekt.
EN RIKTIGT, RIKTIGT DÅLIG DAG
Jag orkar inte. Jag vill inte.
Jag vill inte att verkligheten ska vara som den är. Jag VILL inte.
Varför är inget som det borde? INGET är ju fan som det borde!
Folk som förtjänar bra saker... neeeej dom ska bli sjuka och panka och misshandlade och jag vet inte vad. Sen finns det ashål som bara glider genom livet. Varför är det så? Jag hatar verkligheten!
Människor som bara TOTALT skiter i andra, skiter i vad som händer och bara tar en ångvält och KÖR ÖVER människor som inte ens förtjänar det. Sen lägger de i backen, och gör samma sak igen. Alltså jag orkar bara inte med sånt här. Hur kan man HELT sakna samvete? Alltså det är ologiskt! Kan det inte komma en vetenskaplig förklaring så man åtminstone kan fatta VAD det beror på?????
"Love hurts", det borde väl inte stämma? För RIKTIG kärlek, ren kärlek, äkta kärlek, det gör väl inte ont???
Aaaaaaah. Jag VILL INTE MER.
Visst, jag fattar att livet helt enkelt är orättvist. Men det måste väl ändå finnas en gräns??? Neeeeeej det gör det inte. Det bara toppas, hela tiden! Hela tiden måste man vakna upp och tänka "OJ kunde det t o m bli SÅ HÄR illa!? Imponerande."
TILL EXEMPEL, bara ett litet exempel:
Fredric Reinfeldt. Han är den trååååååkigaste människan i hela Sverige. Sen går majoriteten av svenskarna och röstar på att han ska bli Sveriges statsminister. SVERIGES STATSMINISTER. VÄRLDENS TRÅKIGASTE MÄNNISKA. Fattar ni hur mååååånga sköna människor det finns, som sprider glädje och vill andra väl. Men ändå, mot alla odds har vi en alien som styr vårt land. HUR kan det bli så? Det är ju bara så fel!
Och sen kan man intala sig hur mycket som helst och blunda hur mycket som helst men det kommer ändå inte ändra på hur verkligheten verkligen ser ut.
MEN VET NI VAD?
Om jag inte skulle blunda och intala mig att saker är bättre än vad de är så skulle jag legat begravd för länge sen! Det finns kanske några som inte har någon vägg eller sköld emellan och bara absorberar verkligheten, DIREKT från verkligheten. Då kan jag bara ta hatten av för dem men jag klarar fan inte av det.
Det är mycket bättre att leva i en låtsasvärld. Man blir mycket lyckligare då.
BAJSA PÅ VERKLIGHETEN, den kan kyssa mig i röven!