Alla som någon gång har känt mig under mitt liv vet att jag har de mest flippade drömmarna.
Och under alla år har jag tänkt att jag ska skriva drömdagbok, men jag har aldrig börjat. Och jag kommer antagligen aldrig börja... men ska försöka! Haha. Får köpa en fin liten bok så det blir lite inspirerande att skriva liksom. Inte så kul att skriva i ett fult gammalt kollegieblock.

Nu har jag nämligen hamnat i en drömperiod igen. För det kommer alltid i perioder.
Minns inte allt jag drömde inatt men det jag minns är:

Jag var i mormors och morfars källare, fast den såg inte alls ut som den gör på riktigt. Den var byggd i avdelningar och det var små hemliga luckor som ledde till hemliga gångar mellan alla avdelningarna. Jag minns inte varför jag var där eller vart jag skulle men jag minns att jag inte var helt ensam. Så jag letade upp dessa gångar och fixade in mig på olika sätt, det var inte lätt för ibland satt luckorna jättehögt upp och gångarna var supersmala. Men jag gillade det på något sätt fastän det var lite läskigt.
Plötsligt upptäckte jag att jag redan öppnat alla luckor så jag fick öppna samma igen. Men då var det plötsligt inte samma gång bakom luckan längre.

Det är typ allt jag minns. Vad betyder det? Får man aldrig veta. Kanske att jag senaste tiden tänkt mycket på att livet aldrig blir som man tänkt sig. Att man inte kan lita på något eller någon, osv.

Och det är ju konstigt det här med drömmar. Alltså alla sorters drömmar. Drömmar på natten, drömmar på dagen, små drömmar och stora drömmar.

Just nu drömmer jag t ex om att baka i min nya lägenhet. Baka mitt eget bröd. Varför drömmer man om det liksom, egentligen? Men det gör jag, haha. Jag har drömt mycket om min nya lägenhet. Hur jag ska inreda, t o m om att duscha i min nya dusch! Varför drömmer man om sånt? Men det gör jag!
Jag drömmer om att måla där, måla en fin tavla och ha på väggen. No offence mot Mickan, min roomie, det är snarare en komplimang, men jag kan inte måla när jag bor med henne. Det beror endast på att jag inte kan vara helt avslappnad utan tänker bara på att hennes målningar i hennes rum är finare och det känns som jag konkurrerar med henne. Det var samma sak när jag gick Bild-linjen på gymnasiet, jag blev aldrig nöjd med det jag gjorde. Jag målar bäst när jag är TOTALT ensam. Då tänker jag inte på nåt annat eller någon annan och vågar göra precis det jag känner för. Då är konst som bäst. Det behöver inte vara perfekt, det ska bara vara där och tilltala på ett eller annat sätt.

Ooookej nu skulle ju inte det här handla om konst utan om drömmar. Jag har kommit på att jag inte har alls många stora drömmar. Jag har börjat leva sjukt mycket i nuet! Sån var jag ALDRIG förut. Levde alltid i antingen den förflutna eller tänkte alldeles för mycket på framtiden. Visst har jag lite framtidsångest ibland, men inte alls som förut.

När jag var i Manchester drömde jag något varje natt! Oscar sa att jag både skrattat och pratat i sömnen, och en gång väckte han mig och frågade om jag hade en mardröm för jag låg och ryckte, och det hade jag också.
Hahahaha den drömmen när jag skrattade minns jag fortfarande, men kan inte skriva den här för den handlar om en person. Men den var i alla fall sjukt rolig!

Härom natten drömde jag att jorden, eller iaf platsen jag befann mig på, var invaderad av skitstora monsterkräftor, stora som katter! Och hade värsta huggtänderna och värsta gapet! De anföll folk genom att bita av en stor köttslamsa av deras halsar. Och jag såg när de gjorde det på andra, skitnära, hur äckligt som helst!

Nej, nu ska jag sova och hoppas jag drömmer nåt fint eller roligt!