Fick precis ett blogginfall vilket jag uppenbarligen aldrig får längre så, let's roll...

Idag har jag:
Sovit ut riktigt ordentligt.
Ätit middag till frukost.
Sket i att duscha fast jag verkligen borde, haha. Skabb.
Pillat sönder min visdomstand.
Levt naturliv med Ellen uppe vid Långasjön. SÅ HIMLA FINT.
Ätit frukt.
Ätit änglamarks-chips, sjukt goda ju!
Kollat på dokumentärer med Mormor och Morfar.
Druckit o'boy med grädde. Alltså, det finns inget bättre!

Känt mig gammal igen.
Känt mig sjukt alive.
Känt mig superlycklig.
Pyttelite deppig.
Och sen lycklig igen.

Senaste månaderna har jag kommit fram till att jag är så himla bra för mig själv ibland. Ibland helkass, men ibland så himla bra. Jag gör mitt liv till det bästa möjliga.

Jag skulle kunna bo i karlshamn, jobba, spendera alla mina pengar på kläder och utekvällar på mingel.

Men näe.

Jag flyttade, så fort jag fick chansen, precis som jag lovat mig själv sen jag var 12. Jag bröt inte mitt löfte. Jag vet vad jag vill. Jag har världens bästa vänner all over da world. Jag sparar mina pengar till sånt jag brinner för. Vilket är världens bästa upplevelser med världens bästa människor, resor, och god mat haha. Det är så man ska leva sitt liv. Göra saker man brinner för, för man lever bara EN gång. Det gäller att njuta.

Med tanke på hur min omgivning sett ut under hela min uppväxt är det ett mirakel att jag inte har blivit en enda stor idiot. Eller tagit livet av mig, för tanken har dykt upp många gånger. Och även om inte mina föräldrar kan se det så kan jag det. Och det är det viktigaste av allt. Jag älskar mitt liv, jag älskar att jag finns, jag älskar att leva. Trots att det inte ens var meningen från början.

Jag uppfyller mina egna drömmar. Hela tiden, en efter en. Det är det inte många som gör. Och jag är bara 20 år.

Allt sätter spår, men jag tillåter mig att vara ledsen när jag behöver. Sen går det över och blir alltmer sällan.

Folk klankar ner på mig hela tiden. För några år sedan hade jag tagit in allt och låtit det förstöra mig men jag är inte där längre.

Det dödade mig inte, det har gjort mig starkare. Därför sitter det på min axel!