Jag undrar faktiskt ibland om vissa människors typ dna inte är anpassat för vintrar. I så fall är jag en av dessa människor. Det finns nog inget som påverkar mitt humör sämre än vintern. Kyla. Mörker. Iskalla vindar som får en att bara vilja blunda och försvinna långt bort. Slask vart man än går och försenad trafik.

Sommar.
Antingen utomlands till ett sommarland med palmer och sandstränder där man kan gå runt i endast bikini och tunika. Huden doftar solskyddsfaktor och man äter kryddig mat på exotiska uteserveringar. Håret är trassligt av allt saltvatten men det gör liksom inget. Bada bada bada. Varje dag känns som ett nytt litet äventyr och fötterna får daglig pedikyr. Engelskan flyter bättre än nånsin och man köper ett fint smycke i nåt litet stånd.

Eller svensk sommar (inte en tomas-ledin-sommar som regnar bort) med gröna träd, grönt gräs och luften som doftar av alla blommor. Midsommar och den svenska skärgården. Färska jordgubbar som man köper utanför affären.. med ovispad grädde. Nypotatis och färsk fisk. Ligga och sola på en klippa och doppa sig i havet som bara är lite för kallt. Ta cykeln vart man än ska och känna den där njutningen av en iskall glass som man bara kan känna på sommaren. Grilla med vänner och mata svanarna med bröd. Dansa hela nätterna till reggaemusik på en reggaefestival med härliga människor som njuter precis lika mycket av tonerna, energin och värmen.

Men framför allt havet. Bara vara vid havet. Åka båt. DET FINNS INGET BÄTTRE.

Då mår jag som bäst. Som absolut bäst. Jag är mitt bästa jag och jag undrar hur många gånger jag ler under en dag. Endast dessa dagar kan jag vakna med ett leende på läpparna.

Som tur är så är vi på väg bort från vintern och på väg mot en ljus vår. På med tygskorna, vårjackan och ut på de torra gatorna som äntligen kan erbjuda sina uteserveringar.

Aaah. Ni kan inte ana hur mycket jag längtar.
SNART ÄR VI DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!