THE BOTTEN IS NÅDD
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig mer hopplös än jag gör nu. Allt är så pass mycket åt helvete i mitt liv just nu att mina nerver inte ens reagerar längre. Gråter inte ens längre, för det är bara för mycket. Allt är bara för mycket. Bägaren bara rinner över oavbrutet. Men jag känner ingen panik, ingen sorg, ingen ångest, ingen ilska.
Det enda jag känner är att jag ligger längst ner på botten.
Idag har nog faktiskt varit den absolut värsta dagen i mitt liv hittills.
Det enda som inte har hänt är att nån har dött men det händer också snart.
Det kan verkligen inte bli värre. Fast jo, jag skulle kunna hamna i drogmissbruk, bli hemlös, bli våldtagen och få AIDS. Så jag ska väl inte klaga...
Men jag önskar verkligen att någon kommer och skjuter mig i sömnen i natt. För jag vet att precis när jag vaknar så kommer jag tro att jag har drömt alltihop och jag vill verkligen inte uppleva att sedan inse att det var på riktigt.
Så det bästa hade varit att inte vakna igen.
Alla mina dagar framöver kommer pga denna dagen att vara mer eller mindre skit.
Om man sammanfattar så har ju inte mitt liv varit så great hittills heller. Så det verkar som min hjärna, eller hjärta, börjar bli immuna. Eller härdade. Kanske därför det känns så bedövat som det gör nu.
Vet ni vad, jag orkar faktiskt inte vara sårad en gång till. Jag orkar bara inte. Jag orkar inte vara ledsen över att någon annan har gjort något mot mig.
Jag tror jag ska sluta tro på karma för det verkar ju uppenbarligen vara en bluff. Hur många människor har jag sårat i mitt liv? Finns det en enda som jag fått att gråta? Inte vad jag vet. Men jag kan inte räkna hur många gånger jag har gråtit pga nån annan. Så åt helvete med karman.
"Det ordnar sig ska du se" - NEJ, det gör det inte. Om det ska ordna sig får vi vrida tillbaka tiden tills innan jag blev född och sen se till att jag blir född på rätt plats vid rätt tillfälle. Och det är en omöjlighet, precis lika omöjligt som det är att det skulle ordna sig.
Men okej, så jag har blivit härdad. Vad kommer bli nästa steg? Hur långt kan det gå innan man spårar ur totalt?
Bara att vänta och se I guess. Ska börja med att sova och sen behöver jag förhoppningsvis inte göra mer om min önskan om att bli skjuten i huvet slår in.
Vilket den inte kommer göra så fy fan för att vakna imorgon. Och nästa dag. Och nästa. Och nästa....
Om det känns bättre att prata så får du ringa NÄR SOM HELLST! Fast jag har ju ingen mobil ännu så du får ringa 325148 - akutjouren har alltid öppet för dig älskade du
Är din mormor dålig? fy fan för att livet oftast är pest. Och allting löser sig faktiskt inte men oftast lär man sig att gå vidare ändå. Säg till om du vill ha ngn att prata med!
Men det är bara quitters som ger upp, och du är ingen quitter! Vad tråkigt och fruktansvärt hemskt med din mormor. Hur tar din morfar det? Sliter det mkt på honom? Det finns ju ingenting man kan göra åt livets gång, men det är ju hopplöst att bara sitta och titta på medans det händer. Men finns det ingenting som är bra just nu? Din kille? skulle du inte träffa din syster? If you stand for nothing you will fall for everything. Jag vet att det ditt liv inte alltid har varit det bästa, men du har ju alltid klarat det skitbra! Tänk bara på vad du har gjort senaste året för dig själv, flyttat från karlshamn, skaffat egen lya och allting. Du får försöka hitta kraften igen! You can do it!
Alltså, stackars din lilla morfar! Det måste vara jättehemskt att se sin älskade försvinna på det där sättet. :( Men är din mamma där mycket så han slipper vara ensam? Får de hemhjälp och så eller? Men åh, jag hoppas att det inte var han som gjorde slut? Vilket svin isf. Verkligen badtiming!! Guud, jag förstår att det måste kännas som att båtten är nådd som fan! Men jag antar att man måste få tillåta sig att må piss också. Men att ta sig ur den här sörjan går ju knappt, det finns ju inget annat än att göra än att sörja, för både dina morföräldrar och lammköttet. (Lammkött är ju ändå inte speciellt gott.. typ) Finns ju ingenting tröstande att säga heller direkt. Men ja, när livet ger en citroner gör man lemonad som det så fint heter, men det känns som att du kanske fått ett ton citroner och att kylen inte räcker till för så mkt lemonad. (Okej, lite väl flum) Om du hade haft pengar hade du gärna fått komma hit, men det antar jag att du inte har. Men känner du dig så deppig så att du vill ge upp eller finns det puttelite hopp inuti dig ngnstans där inne..? Det vet jag att det gör iaf!! Om vi säger såhär, dina vänner är dina stjärnor och lyssna här: catch a falling star and put it on your pocket, save it for a rainy day!! Gör så mkt som möjligt som släpper fram glädje känslor. Typ dansa till reggae och umgås med de som får dig att må bra :)Det är ingen fara, our history go waaay back ;) det finns en salladsskål här ifall du behöver spy ;)
