Jo jag vet ju att jag i min blogg kan framstå som en något negativ person som mest gnäller. Men det är bara för att det är när de stunderna kommer som jag får lust att blogga - när jag är upprörd eller trött på något.

Men om sanningen ska fram (och den kommer ju alltid fram) så är jag en ofantligt positiv person!

Jag minns inte exakt när jag kom på att jag är det, kanske för ett år sedan ungefär. Jag ser saker från den ljusa sidan mycket oftare än vad många andra gör. Till exempel det här med att vara arbetslös. Jag vet att det inte är ett drömläge, men enligt min uppfattning så är alla det någon gång i livet. Så min tid är väl antagligen nu. Och ja, jag slutade på min utbildning vilket många ser som ett downfall men det gör inte jag. Inte alls faktiskt. Speciellt inte när jag hörde på nyheterna igår att medellängden för tiden mellan gymnasie och universitet är 3 år.
Jag har ju för fasen 2,5 år kvar på mig att göra noll för att ens vara genomsnittlig! Härligt.

Jag ser allt i mitt liv som en bra lärdom. Det låter som en klyscha som de flesta inte lever efter på riktigt, men det gör jag! Jag är inte bitter över en enda sak som hänt i mitt förflutna, although ganska mycket av det sög rätt hårt. Det sög, men jag är glad över att det hände, för annars hade jag inte sett världen med de ögon jag ser den med idag. Och enligt mig ser jag den på ett mycket bättre sätt än många andra gör.

Så, näe. Jag är faktiskt inte så negativ som jag framstår här. Tänk på att jag bara bloggar ett par gånger i veckan (i genomsnitt), då jag alltså har ett negativt moment. Resten av tiden är jag positiv!



Idag åt jag lunch med Sidney på stan! Vi har inte träffats sen Uppsala Reggaefestval förra året. Hon går makeup-artist-utbildning här i Malmö nu, inte långt från min lya. Och hon kommer bli bäst på att sminka! Sidney är världens finaste vän ♥