Det är sant! Tiden läker faktiskt alla sår men ärren finns kvar, precis som klyschan säger. Jag tror oftast inte riktigt på sådana men just den här är väldigt sann.

För exakt ett år sedan idag rasade min värld pretty much samman. Vill ni läsa om hur broken jag var så kan ni ju kolla i arkivet. Kan inte fatta att det redan har gått ett HELT år! Jag trodde att mitt liv var över och kolla så fel jag hade.

Jag lyssnade inte på någon som sa att jag skulle komma över det, att jag skulle gå vidare, att det skulle ordna sig. Men de hade ju rätt så klart. Man får bara inte ge upp. Och man måste tillåta sig själv att gråta ut allt, att vara så helt nere på botten, för att sen sakta klättra uppåt igen.

Och här är jag nu. Jag kan t o m titta på bilder utan att sakna eller känna mig ledsen. Det har gått över helt!

Tiden läker alla sår. Men jag undrar om de kan läkas endast med hjälp av tid. Jag tror inte det... Man måste ha nära och kära med sig också. Som uppmuntrar en, får tiden att gå, visar att de finns där för en. Rätt som det är har det gått tillräckligt lång tid och man inser att såren har läkt.

Så hur hopplöst det än känns just nu.. Ge det tid.