Att ha en syster är verkligen så himla.... Underbart. Jag älskar min syster så mycket, jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon är den som förstår mig allra bäst av alla. Vi är så lika när det gäller så mycket.

Hon vet saker om mig som ingen annan vet. När vissa saker händer är hon den enda jag vill prata med, hon är den första jag ringer. Och hon finns alltid där. Jag är så himla tacksam för det. Utan henne hade jag varit så sjukt mycket mer ensam.

Jag och min syster är inte som de flesta andra systrar. Vi har inte växt upp tillsammans, vi träffades första gången när jag var 11 och hon 15. Vi har samma pappa. Och det är inte förren det senaste året som vi kommit varann så nära. Så jävla nära. Kanske t o m närmare än många systrar som faktiskt växt upp tillsammans.

Vi är så lika. Vi känner samma saker, vi går igenom/har gått igenom samma saker, vi vet hur den andra tänker.... Vi har skadad humor.

Både jag, min syster och mina bröder har päron som är en aning fucked up. Och jag har undrat ibland varför sådana människor sätter liv till den här världen. Men jag tror jag vet nu. Vi finns här för att vi ska finnas för varandra. Det var meningen att vi skulle träffas.

Jag älskar att jag har en syster, jag älskar att Yamina är min syster. Jag älskar dig Yamina. Så mycket att det inte ens går att beskriva. Jag tackar Gud för att du finns. Glöm aldrig det.