Denna eviga hatkärlek jag känner till Sverige. Den tycks aldrig riktigt ordna upp sig.

Sverige är 70% personifierat. Hela landet känns som en enda stor 70 procentig person. Kanske till och med 65%. Aldrig gör det där lilla extra. Aldrig lever fullt ut. Aldrig känner det där lilla extra. Aldrig riktigt vågar. Alltid håller tillbaka. 
Alltid håller tillbaka så jävla mycket.

Ibland känns det som att stå på en havsbotten och skrika allt vad jag har. Det spelar ingen roll för havet är ändå lika förbaskat tyst.