Jag är så glad för att jag har Ron och allt och jag är glad för alla som är tillsammans med någon de älskar. Men...

Jag får panik när alla personer som alltid varit sin egen person helt plötsligt blir dubbel. Plötsligt handlar det nästan aldrig om den enskilde personen längre utan det blir alltid "jag och min pojkvän" "jag och min flickvän" "jag och min sambo". Folk förlorar sig själva, även om det inte känns som det.

Det finns så mycket positivt och roligt och underbart med att ha en partner (ja.. jag vet inget enklare ord att sammanfatta det med. Partner låter så... konstigt. Men ändå!) och bara för att man blir, som jag skrev, "dubbel" så betyder det ju inte alls att man behöver vara olycklig. Inte alls! Det är inte min poäng. Detta händer ju mest utan att folk ens märker det tror jag.

Och så finns det ju en låååååååååååååång skala på i vilken utsträckning olika par låter detta bli. Det är ju mer eller mindre liksom.

Jag vet en person (det är ingen av mina vänner) som nästan helt förlorat sig själv. Allt handlar om partnern. Resten av familjen är bortglömd, vännerna är bortglömda, allting den här personen gör (förutom jobbar) gör denne med nån form av anledning, koppling, till partnern. Allt som görs gör de tillsammans. Överallt de ska, åker de tillsammans. Ingen annan är med och träffar de nån gång några andra människor så är det partnerns familj, partnerns kompisar. Personen gör inte saker den gjorde förut för det passar liksom inte in i förhållandet.

Då har det ju gått för långt.

Din partner måste faktiskt inte vara delaktig i exakt allt.

Jag säger som Mofasa sa till Simba: Glöm inte vem du är!