Det är så komplicerat att bo själv och vara sjuk. Man måste ju liksom ta hand om sig själv men det betyder att man måste ut och springa ärenden, och då tar man ju inte hand om sig själv!

Idag svimmade jag nästan på jobbet och åkte direkt till vårdcentralen aka mitt andra hem. Fick då reda på att jag har 38,5 graders feber.

Det här med svimningen beror på massa saker som spelar in. Bl a att jag aldrig blir frisk för att jag aldrig är hemma tillräckligt länge från jobbet plus att jag har järn/blodbrist eller både och, det var tydligen inte riktigt klart.

Har nu varit sjuk sen september, det är 3 månader! Fick i alla fall en läkartid IGEN...

Så imorse när jag kände mig halvdöd tänkte jag såklart "jag tar inte med plånboken för jag kommer ändå behöva springa raka vägen hem och lägga mig efter jobbet"

Men eftersom dagen förändrades har jag nu gått hem och måste ut igen för att köpa alvedon, ipren plus mat. Borde egentligen ta en alvedon INNAN jag går ut, meeeen de är slut. Sen måste jag laga mat till mig själv också....

Vill och borde egentligen bara krypa ner under täcket och sova till våren :(