PLÖTSLIGT
Plötsligt kan man andas igen, plötsligt ser man dagen, plötsligt smakar maten, plötsligt gråter man rätt sorts gråt, plötsligt är gråten inte konstant, plötsligt vill man inte dö, plötsligt njuter man av livet, plötsligt känner man sig själv mer, plötsligt uppskattar man sig själv, plötsligt...
Det finns förvirring för man är inte färdig, det finns ett sår i bröstet men det läker.
Jag känner att jag håller på att läka, jag ser inte bara mörker, jag befinner mig i utvägen jag inte trodde fanns, jag tänker tankarna jag trodde att jag aldrig skulle tänka igen.
Jag ville ge upp, jag ville bara dö, jag funderade på hur jag kunde dö, jag såg ingenting annat. Helt plötsligt en dag, vände det. Jag är inte färdig.
Men jag är på väg!
Kommentarer
Postat av: Linnea
(:
Trackback
