Igår var en dag full av humörsvägningar och en dag som förde nåt riktigt gott med sig tillslut ur det dåliga.

Jag är inte konstant ledsen nu längre som jag var förut. Det har börjat skifta och det kan skifta på 2 minuter. Lite jobbigt men såklart bättre än att vara nere non stop.

Började dagen med att äntligen få tvätta! Det behövdes verkligen. Sen var planen att jag skulle till Svalöv och gå på beatlesfest med Ellen. Men var heldeppig och hatar att vara en partypooper så jag bestämde mig för att inte gå.

Sen hörde Mickan av sig och sa att de skulle chilla med spel och middag. "det kanske vore nåt" tänkte jag och försökte ta mig i kragen. Men det gick inte.

4 andra vänner var upptagna, det fanns ingen att ringa. Klockan var ju nästan 1 också.

Fick senare mitt tredje ryck hittills. Mitt första var att kapa håret. Mitt andra var att möblera om min lya. (har även gått ner 3,5 kg, visserligen inte med avsikt men det är också en nice förändring) Och när klockan började närma sig 1 inatt tänkte jag HELT PLÖTSLIGT "näe. Vad fan sitter jag här och deppar ner mig för? Jag borde va ute och ha kul som alla andra! Ska jag låta nån annan få trycka ner mig så pass djupt att jag inte ens kan ha roligt längre? Fan heller! Det är lördagkväll!"

Så fortsatte det en stund, jag blev arg på mig själv och sa tillslut (ja, högt för mig själv) "men ryck upp dig nu! Om andra kan så kan väl du också?!"

Jag tänkte på min vän Sidney som åkte till uppsala reggae festival helt själv där jag träffade henne, och bestämde mig för att gå ut, själv! Till debaser som hade hiphop kväll. Eller jag trodde det skulle va hiphop men var visst blandat. Men väldigt bra.

Det är så fel att tänka "man kan ju inte gå ut själv" och egentligen är det konstigt att jag pratar om det som om det är värsta grejen men för mig var det det, jag kände att jag tog ett steg som person och ur den smärre skit jag befinner mig i. För jag skulle aldrig gjort det förut.

Träffade så härliga människor, speciellt Londonkillen. Och hade väldigt roligt! Alla blev lika förvånade över att jag var där själv haha och sa att "wow jag önskar jag också kunde va sån" (och killarna fick typ boner). Precis som jag tänkte när Sidney berättade samma sak. Gör det bara! Det kändes så bra att göra nåt för sig själv liksom.

Den här kvällen fick mig även känna hur jag älskar Malmö. Jag älskar att jag bor här. Jag älskar att jag flyttade från karlshamn så fort jag fick chansen som var min plan i stort sett hela livet. Det är det bästa jag gjort!

Ska bli kul att se vad som blir nästa ryck. Känslan "jag har inget att förlora" är awesome!!!

Jag under mitt plötsliga tagg-tillstånd