Om man verkligen tänker efter och inser hur många idioter det finns och till vilken grad, jag menar typ presidenter och sånt som inte gör annat än att bloda ner sina händer för pengar... Sen alla andra mördare och pedofiler och skit, men till sist till de där som är så nära inpå, som alla dessa personer som helt enkelt är kassa som vänner. Då inser man vilken bra människa man är, jämförelsevis. I övrigt är jag så lycklig just nu och älskar mitt liv och personen jag är idag och det faktum att jag känner att jag växer. Det är så underbart att jag vill gråta men grejen är att jag knappt kan det längre efter att jag grät dag och natt i två månader. Konstant. Jag grät i sömnen, jag grät när jag vaknade, jag grät under hela dagen och så grät jag mig till sömns. Varje dag. I två månader. Och nu kan jag inte sluta le. Det är så underbart. Men jag är tacksam även för den perioden av mitt liv för nu vet jag vilka som verkligen finns där och inte. Det är jäkligt bra att veta faktiskt. Det känns faktiskt som att det finns en mening med allt. Imorgon ska jag till morfar <3 Äntligen får jag träffa honom igen! Min fina älskade morfar. Hoppas det blir lite sol. Snälla..? Liiiite åtminstone..?