Ikväll är jag lite ledsen. Det har nog att göra med att jag befinner mig i Sverige, att det är november och att jag är sjuk.

Men det handlar väl också om att jag alltid bryr mig när ingen annan gör det.

Jag vill inte ge av mig själv till nån som inte tar emot.

Det får va slut med det nu.

Och sen är jag trött på att folk inte fattar vad jag säger. Jag försöker att vara tydlig men det går liksom inte in.

Behöver en riktig kram och kanske en puss på huvet. Från nån som verkligen menar det.

Jag vill till morfar. Eller pappa. Jag vet att de menar det.

Jobbigt att va ledsen när man redan är så täppt i näsan. Vem uppfann nässprayet? Vill personligen tacka honom/henne. Allvarligt talat.