Jajaja, jag har haft det svårt och jobbigt och motigt och you name it, men här sitter jag nu och mår fint.

Ibland känns det som att andra tror att för att man har haft det så jobbigt så är man liten och svag. Men hallå, det är ju tvärtom.

Jag kan förstå om man tycker lite synd om mig och jag förstår de som vill visa att de tycker synd om mig för att de vill visa att de bryr sig. Jag uppskattar det såklart. Men egentligen tycker jag inte att folk ska tycka synd om mig. För det är inte synd om mig. (ju mer man skriver det uttrycket desto konstigare låter det. Som att man är omgiven av synd? Aja moving on) Jag är en fighter och en survivor helt enkelt så var glada för det istället :)

För övrigt så förstår jag inte varför jag sminkade mig idag. Det var verkligen totalt onödigt. Men men, nu ska jag måla och imorgon ska jag tatuera mig för andra gången! Sist var 2,5 år sen.

Peace!