Nu är det dags att släppa den här bloggen och (kanske) skaffa en ny. Har skrivit här i flera år men känner nu att mitt liv fått en ny era.

Too much pain up in this bitch.

Så tack till er som läst och varsågoda.

Hejdå!

Kom just på en grej och blev helt sprattel-lycklig!

Tänk att jag har överlevt november och december, nu är det bara snart halva januari och sen februari.. Sen kommer mars och då kommer våren!! YEA!! Äntligen! Sen är det sommar!!!

Längtar! Och jag har aldrig varit så förväntansfull som inför det här året, faktiskt. Har haft och har en stark känsla av att det kommer bli ett riktigt nice år.

Hope I'm right!

Btw har ju glömt att berätta om min nyårsafton. Den var alldeles, alldeles underbar.

Var i Malmö för första gången med min man och vänner. Godaste laxen till middag, massa mojitos och en galen natt som varade till tidig morgon. Så himla mycket kärlek, lycka och dans! Perfekt helt enkelt!

Och ja jag är helt galet kär... Finally some real passion. Äntligen en känsla av trygghet. Den där tryggheten man vill känna från en man. Har aldrig känt den förut. Haha stört!

Gonatt hörni.

Each month.... Då jag har mens, since I'm a woman :) and some of these times... Vill jag bara slå ihjäl någon!

Om folk visste hur förbannad jag har varit HELA dagen.. Jepp sen jag vaknade. Jag är så jävla förbannad, vill bara slå något/någon!

JAG BLIR SÅ TRÖTT... På att jag ALLTID... Inte ibland... Utan ALLTID ska finnas där för alla andra. Förstå alla. Ta hänsyn till alla.

Får det nån gång handla om mig?? Näääääääeeeeeeeeehhhhhhhhh. Nej fyyyyyyy.

Och sen dessa små.... Ahh faaaannnnnn.

Är det bara jag som har det här problemet eller är det inte väldigt jobbigt att hantera människor som har två sidor, och dessa två sidor är motsatser till varandra?

Jag tycker det är skitjobbigt, för man blir så förvirrad och det känns inte som att man känner personen.

Min kurator (yes jag är ett problembarn) säger att jag ser allting i svart eller vitt, och allt eller inget.

Ja, det gör jag nog. Och jag förstår inte hur jag ska kunna göra nåt annat. Man kan ju inte gå balansgång mitt emellan allting hela livet? Antingen är det på ett sätt, eller ett annat. Antingen gör man något, eller inte. Allt eller inget. Fattar inte det där med mitt emellan och gråskala. Jag har väl ingen balans helt enkelt.

Då förstår jag heller inte det här med en dubbel personlighet. Är det kanske ingen dubbel personlighet... Det kanske bara är jag som inte förstår hur man kan vara ett svin och vara snäll samtidigt, till exempel.

Enligt mig finns det 3 olika personer:

1. Vissa människor är bara bra människor helt enkelt. Visst alla har sina brister och gör misstag, men generellt bra människor. Behandlar andra bra och vill väl osv. De vet vad som är rätt och fel och väljer det rätta.

2. Sen finns det rövhål som bara tänker på sig själva och gör allt för att få som de vill och skiter fullständigt i vem som tar stryk på vägen. De vet vad som är rätt och fel och väljer att göra fel.

Och sen till mitt problem.

3. Dessa människor som man märker har ett gott hjärta innerst inne och det känns bara som att de hamnat på villovägar. Men de sårar andra utan att förstå det och ibland utan att bry sig. Som om de inte riktigt VET SKILLNAD på rätt och fel.
Ibland när jag tittar på en sån person tänker jag bara "vad är det som gått så fel i ditt liv? Vad är det du inte säger? Vad är det du vill, på riktigt?"

Jag vet inte, det är ju jättekonstigt.

Jättejobbigt.

Igår såg jag Star Wars för första gången i mitt liv. Snuttarna jag sett förut räknas inte tycker jag. Och ja jag tycker själv att jag är extremt sen men bättre sent än aldrig heter det ju.

Vi såg första och andra filmen igår och tredje och fjärde idag.

Anakin är ju såååååååååååååå snygg!!!!!! Ahh.
Annars är mina favvisar Yoda och Plåt-Niklas som jag kallar honom, han heter ju egentligen nåt nummer som jag aldrig minns. Det är inte r2d2 utan hans kompis. Han som ser precis ut som Plåt-Niklas i berättelserna om Grodan Boll och Kalle Stropp!

Det är tack vare Svante och hans familj (mest hans mamma) som jag äntligen fick se dem, det var ju faktiskt på tiden.

Om ni inte redan har förstått det så kan jag säga att jag gillar dem. Alla de tre nyaste gillar jag jättemycket. Fyran, alltså den första som kom ut, not so much. Återstår att se om jag gillar femman och sexan.

In other news, är hos morfar och chillar. Dock har det hänt nåt med mig som gör att jag vaknar ca 8 varje morgon. Alla som känner mig vet att det är ganska mystiskt eftersom jag aldrig varit en morgonmänniska, någonsin. Men har tydligen blivit det nu. Måste va åldern...

Men alltså en grej med Star Wars, eller två: har ni tänkt på hur otroligt många gånger de säger "I've got a bad feeling about this"? Skitmånga, i varenda film!
Och hur många olika outfits prinsessan Padme har och hur ofta hon byter, typ varje scen. Nästa gång ska jag räkna.

Go to sleep now I must *Yoda-röst*.

May the force be with you.

Nu har det gått ett år sedan min fina, fina mormor lämnade jorden. Jag kan inte tänka för mycket på just den dagen för den var alldeles för hemsk. Den hemskaste dagen i hela mitt liv.

Det känns inte som ett helt år har gått redan. Samtidigt har det hänt så mycket på den här tiden.

Det känns mest väldigt, väldigt tomt. Det är något jättestort som fattas. Det känns overkligt. För jag kan inte tänka mig mitt liv utan mormor trots att jag redan lever det livet.

Det känns som att leta efter något men man hittar det aldrig. Jag vill ropa på henne, leta efter henne och ringa henne och jag vill att det ska resultera i att hon svarar "Jennifer? Lilla pejjan, här är jag". Men hon finns inte här. Hon finns inte kvar här... Hon är någon annan stans där jag inte kan nå henne. Men jag vet att hon är med mig på något sätt.

Jag saknar henne mer än vad jag kan beskriva. Det känns som att någon har skurit ut en stor bit i mitt bröst och slängt iväg den nån stans långt bort.

Det mest frustrerande är att jag vill berätta saker för henne hela tiden, berätta, visa och fråga. Och det finns inget jag kan göra för att få ut det. Det finns ingen annan jag kan berätta för, visa eller fråga istället. Det ska bara vara mormor. Ingen annan.

Det bästa jag kan göra är att minnas. Minnas min fina mormor. Ingen kan förstå hur godhjärtad och stark min mormor var. Som en riktig ängel.

Jag tänker på henne VARJE dag. Jag ser hela tiden saker som påminner om henne. Och ibland händer det saker och då vet jag precis vad mormor hade sagt. Då kan jag höra hennes röst igen.

Jag tror och hoppas att vi ses igen. Tills dess, vila i frid, världens bästa mormor.

Jag dör av garv. Eftersom jag håller på att lära mig spanska så måste jag ju lära mig hur de svär också.

Jag älskar google. Delar härmed med mig av min skrattfest:

Qué Cabrón! (kehh cabrON)

In reality, ‘cabrón’ refers to a big male goat, with giant horns. As the old Spanish saying goes, a man whose wife is cheating on him is called a ‘cabrón’ i.e. his horns are growing. Everyone then started using ‘Que Cabrón!’(What a bastard!), to swear at others. It’s quite a mild cuss, and often used just as a sarcastic remark instead of a real curse.

Los cojones! (los co-hho-nehs)

The Spanish men are known as ‘machotes’ (macho men who are proud of their balls), and so, besides the toros (bulls) and the corridas(running of the bulls), they love to show their masculinity by adding the word ‘cojones’ (literally means ‘testicals’) to their colorful language. It tends to be used more like the word ‘Bullshit!’ in English, in occasions when someone is trying to give you some crappy excuse, you would respond with ‘Los Cojones!’


Ahh underbart. Älskar språk!

Alltså jag har ju kommit en bra bit på väg men har ändå inte blivit helt bra på det här med att be maskätna rövhål att dra åt helvete.

Måste bli ännu bättre på det. Ett nyårslöfte till 2013!

Ikväll har jag pratat med pappa i 4 timmar och 32 minuter. Jag tror att det är nytt rekord! Han är jättebra på att be folk dra åt helvete. Antingen säger han "du kan dra åt helvete, idiotjävel!" Eller så säger han det med ett mycket bestämt "FUCK YOU!". Jag börjar alltid skratta när han säger det för av nån anledning låter det som att han får en japansk brytning.

Nu ska jag sova, är 90% död.

HAHA! Vet ni vad jag tänkte på?

När man blev för cool för att fråga "ska vi leka?" Så bytte man till "ska vi va?" Alltså "ska vi vara?"

VARFÖR SA MAN SÅ?? Hahahahah

Man kan ju bara säga "ska vi ses/träffas?"

Jättekonstigt haha. Men ändå lite härligt, bara vara liksom. Just a random thought.

Ååh nu kör Timbuktu och Damn live i glasburen (musikhjälpen) låten "Malmö", älskar den och älskar Malmö. Blir nästan lite bitter att jag inte är på stortorget nu men bara nästan för vädret är ju lika pissigt som ett urinprov.

Nu är det snart jul och ett nytt år. Känns läskigt och underbart på samma gång.

Hej på er!

Ojsan vet ni?

HEJDÅ!

Idag ändrar jag mitt liv, så till alla falska svikare eller bara falska nobodys I shall once again say:

HEJDÅ! Ni hör härmed aldrig från mig again.

Som att se stupet men ändå fortsätta gå mot det....

Det är så komplicerat att bo själv och vara sjuk. Man måste ju liksom ta hand om sig själv men det betyder att man måste ut och springa ärenden, och då tar man ju inte hand om sig själv!

Idag svimmade jag nästan på jobbet och åkte direkt till vårdcentralen aka mitt andra hem. Fick då reda på att jag har 38,5 graders feber.

Det här med svimningen beror på massa saker som spelar in. Bl a att jag aldrig blir frisk för att jag aldrig är hemma tillräckligt länge från jobbet plus att jag har järn/blodbrist eller både och, det var tydligen inte riktigt klart.

Har nu varit sjuk sen september, det är 3 månader! Fick i alla fall en läkartid IGEN...

Så imorse när jag kände mig halvdöd tänkte jag såklart "jag tar inte med plånboken för jag kommer ändå behöva springa raka vägen hem och lägga mig efter jobbet"

Men eftersom dagen förändrades har jag nu gått hem och måste ut igen för att köpa alvedon, ipren plus mat. Borde egentligen ta en alvedon INNAN jag går ut, meeeen de är slut. Sen måste jag laga mat till mig själv också....

Vill och borde egentligen bara krypa ner under täcket och sova till våren :(

Vill bara fånga ett sånt här ögonblick. Jag är så lycklig just nu, jag är så fylld av kärlek.

Tänk att även i en snöstorm och en svensk vinter så kan man känna sig varm inombords och se solsken när man blundar.

Mitt liv var så mörkt och annorlunda för ett år sedan. Gud har sänt flera riktiga änglar in i mitt liv sen dess.

Jag är med någon som låter mig andas, låter mig flyga. Jag är så fri med honom. Och så trygg.

Tack Gud för att du höll kvar mig i livet. Den här sommaren och hösten har varit en av de mest underbara tiderna i hela mitt liv.

Och tänk, januari och februari var de värsta någonsin.

Bestämde mig för att leva och det vände.

Så underbart.

Saknar mina finaste vänner. För er som inte vet vad en vän är kan jag berätta det nu:

En som
- Ställer upp när som helst, som du kan lita på.
- Inte pratar illa om dig bakom din rygg.
- Inte bara är där när det går bra, utan även när det går dåligt.
- Uppriktigt bryr sig om hur du mår.
- Vill dig ditt bästa.

Om du vill veta vilka som är dina sanna vänner, gå egenom en kris eller må piss under en längre tid alternativt res bort ett tag. De som stöttar dig under tiden och finns kvar efteråt, de är dina riktiga vänner! Ett tips jag ger er av egen erfarenhet, det är faktiskt väldigt skönt att ha det klart för sig.

Annars... Har pratat med min syster i timmar. Inte för att det är nåt ovanligt, men bara så ni vet.

Innan dess pratade jag med min morfar i över en timme. Han är ju bäst på alla sätt men han är även den jag gillar att prata politik med mest. Det gjorde vi ikväll. Vi försökte bl a föreställa oss Jimmie Åkesson som stadsminister. Det gick inte.

Fick nyss ett sms från Magda, det innehöll "Jennifer". Vet inte riktigt vad hon ville ha sagt men det kommer väl snart hoppas jag för jag är nyfiken!

Häromdagen bakade jag lussebullar. Jag har även gjort äppelmos och 2 liter juice. Enkla saker men som får en att känna sig duktig haha. Plus att det är terapi för själen.

Gonatt.